Skomakaren på Trossnäs och hans hjälpredor

Värmland · Sverige · Sägenplats

På Trossnäs hörde man det hamra och packa i verkstaden om natten — det var den ondes anhang som hjälpte skomakaren.

På Trossnäs i Segerstad ska en gammal skomakare ha haft den ondes hjälp i sitt hantverk. Medan han vilade om natten arbetade ett osynligt anhang åt honom, och det packade och hamrade utan uppehåll. När skomakaren dog fanns varken läster eller andra redskap kvar — den onde hade tagit alltihop med sig.

vattenväsen. (Segerstads socken, 1934)

"Sjöråa", "sjöjungfrun" seglade i en halv båt. Hon kom på Kattfjorden. Hon hade en liten klut att segla med, så att det drog den halva båten. Hon hade långt hår, så att det rack ända ned till knävecken. När hon kammade det, så sprakade det som gnistor. Skeppare brukade vara utsatta för elakheter från henne. Om de kastade eld eller varmt vatten i sjön, så kunde hon ställa till så att, de kunde förlora båten och allt. När hon var uppe och seglade, så var det inte långt till förrän det blev oväder. Det var ingen än de hade henne i tankarna, när de var ute på sjön, och det var aldrig farligt för någon, om de inte tog sig för att skoja med henne. Det var "e sjörå" som bodde i Lambergstjärnet vid Karlstad. Den såg de rätt som det var på gatorna där. Hon kallades för "Lambergsfrua." Hon lärde "Hebeläjen" hur han skulle bygga kvarnen. och så fick / han lära sig att flyga av henne. "Hebelajen" hade gjort henne en tjänst en gång, och det fick han lön för. När de hade talats vid och han fått veta hur kvarnen skulle byggas, så såg han inte till henne mer. Hon liknande ett fruntimmer, men hon hade en lång rumpa, som släpade efter henne. Mormor sade att hon hade fått den rompan för att hon inte skulle få vara lik folk. Näcken lärde en spelman att spela fiol.Det var en pojk som gick och önskade att han skulle kunna spela. En kväll gick pojken vid ån och då fick han höra att näcken satt vid strömmen vid en liten kvarn och spelade. När näcken fick se pojken, så kom han upp och lärde honom. Och han fick förstånd att ta efter allt som han hörde spelas.

Uppteckning ur Institutet för språk och folkminnen, Göteborg (AFG), arkiv-id ifgh03463, upptecknad 1934.

skogsväsen. (Segerstads socken, 1934)

"Skogråa" skulle en allt vara rädd för när en var i skogen el. bort i skogskanterna. Jag kan inte säga att jag sett henne, men hört henne har jag. Det var allt så säkert hon. Jag tyckte att hon skrek Kajsa på mig. När jag fick höra namnet, så tittade jag däråt, å då hörde jag att det skrek Kajsa en gång till, men då tog jag "vebôla" på ryggen å knalla mig hem. När jag fått veden på ryggen så brakade det till i skogen som om träden skulle ha fallit ned, och så fick jag höra en skratt som jag inte hört förr. Jag läste Guds ord hela vägen, för jag var rädd att hon skulle komma och ta mig. Men jag kom välbehållen hem. "Skogråa" var ett styggt troll. För det var väl inte annat än ett troll det heller. Hon kunde kläda sig i vilken skepnad som helst, svin, människa, hare, fågel och allt som hon kunde hitta / på. Och ibland kom hon som en grann fröken. Det var en dräng som kom till tals med henne på en marknad i Malsjö. Då var hon fin som en fröken. Men så råkade han få se henne på ryggen och fick se att hon hade rompa. Då blev han rädd, men för att han skulle visa henne en tjänst så bad han henne, att hon skulle dra in släpet. Hon tackade för det och gav honom pengar till marknaden. Det var på henne det berodde om en gick vilse. Hon visade en alldeles rakt åt det håll som en inte skulle gå. Hon ställde till att en såg annat än det en skulle se. Det var inte annat än Guds ord som hjälpte att kom från henne.

Uppteckning ur Institutet för språk och folkminnen, Göteborg (AFG), arkiv-id ifgh03463, upptecknad 1934.

Troll. (Segerstads socken, 1934)

"Jungby horn och pipa" fick en allt höra talas om många gånger när en var mindre, för folk trodde att det var alldeles sanning med den historien. Jag hörde den så, att det skulle vara vid ett slott, som detta hände. Trollen hade kalas om julnatten. Det skulle vara i en smedja inte långt från slottet. Frun på slottet hade fått höra talas om det, men hn ville inte tro det utan skickade en av sina tjänare att se efter. Han satte sig på en häst och red till smedjan. När han kom dit så var det fullt med troll och de kom runt omkr. honom och tittade. Så kom han intill dörren, och då kom det ett troll med ett horn och räckte åt honom och bad att han skulle dricka, så kom ett troll med en pipa som han skulle blåsa i. Men han drack inte utan slog ut det som var i hornet. Det

Uppteckning ur Institutet för språk och folkminnen, Göteborg (AFG), arkiv-id ifgh03463, upptecknad 1934.

FAQ

Var ligger Skomakaren på Trossnäs och hans hjälpredor?

Skomakaren på Trossnäs och hans hjälpredor ligger i Värmland, Sverige.

Fler hemsökta platser i Värmland

Uppgifterna bygger på lokal folktro och vittnesberättelser.