Sägner från Älgå socken

Värmland · Sverige · Sägenplats

3 uppteckningar ur folkminnessamlingarna från Älgå socken i Värmland, gjorda 1933–1939.

Död och begravning (Älgå socken, 1933)

Förebud till dödsfall: om kattugglan kommer inpå gården å skriker nattetid, om 'gasten' skriker nattetid eller om skatorna skratta nattetid. Om folk gick i skock på kyrkovägen så kom snart lik den vägen. En del lade märke till att om kyrkklockorna hade en sjungande ton vid ringningen, skulle det snart bli lik. Den som vände på sig i begravningsföljet å tittade sig tillbaka skulle dö därnäst. När ekorren knäpper av toppskotten på granarna å strör nere på vägen så kommer snart någon att dö i närheten. Sådant märkte de på granen som stod i närheten av boningshuset eller sådana som stod intill vägen. Så vidskepliga att de brutit av en synål eller skjutit över den döende vet jag inte att de ha varit på orten på min tid, men jag hörde både mor å far tala på det. / Men så gjorde de förr i världen, när de trodde att den onde hade fått makt med den döende. Jag hörde talas om en finngubbe som inte på villkor ville dö. Men när käringen hans såg att han låg å pinades så tog hon upp spjället å så löste hon upp tre knutar över honom, som hon hade knutit. De sade, att det var den onde som vill pina den döende. Det har allt varit som för mer om den sjuke fått dött lugnt å stilla. Klockan stannades när den sjuke dog. Mediciner o.d. kastades bort. Det ville de inte ha i huset. Tiden mellan dödsfallet och begravningen. Någon av grannarna underrättades. Brukade allt be någon av grannarna komma till sig vid ett sådant tillfälle. Brukade allt ha någon äldre kvinna i gården, som var 'hänt' med att 'tvätta ut lik'. Den person, som rakade den döde, fick den dödes rakkniv. Den döde kläddes ett par dagar före begravningen. Den döde kläddes i linne, så breddes ett vitt å rent lakan över. En vit å ren dyna lades under huvudet. Det skulle vara hemvävt. De äldre brukade ha sin klädnad / färdigliggande. De kanske hade den färdig flera år i förväg. Förr i världen skulle den döde ha vita bomullsstrumpor på fötterna och vita bomullsvantar på händerna. Alla kläddes lika. Jag kan inte minnas annat.

Uppteckning ur Institutet för språk och folkminnen, Göteborg (AFG), arkiv-id ifgh03134, upptecknad 1933. Texten är här förkortad.

Skörden (Älgå socken, 1939)

Det var bestämda tider, när en skulle börja med andtiderna, men i min tid har det inte varit så noga. Gräset fick stå tills det var moget. Det brukade bli 14 dagar efter midsommar. Då höll en på med slåttern i ett kör tills en hade höet bergat. Det var bra, om en kunde hinna med så mycket som möjligt tills "fruntimmersveckan" gick in. Somliga kunde hinna att få höet bergat innan den veckan. Rågen brukade komma strax efter det en fått in höet. Och då blev det lika brått med den, innan en fick den bergad. Snesen skulle stå ute i bortåt åtta och tio dagar, innan en fick köra in den. Den skulle vara kruttorr, innan en körde in den. All skörd skulle / vara under tak till första oktober. Då skulle en vara färdig att börja plöjningen. Det bruka en allt säga att det är bättre att vi får en grön snes ä en frösa. Den frusna säden var inte mycket i värde. Märgen frös ur säden. Så blev halmen stelare om den frös. Om det led så långt på året att en skulle vara rädd för frostnätter, så skar en havren halvgrön. Om havren var mogen till hälften, så tyckte en inte att det var illa, för då fick en både till utsäde och mäld tur den. Det slöa malde en också. En var rädd att skära för grönt. När en skulle känna efter om kornet var moget så satte en ett korn mellan tänderna och bet. Om det då small, när en bet till så var det bra. Eljest brukade en också att bryta av laven (?), för att en skulle känna, om säden var mogen. Om inte kärnan var stagnad, så dugde det inte till utsäde. Om solen sken på juldagen, annandagen / och tredjedagen så fick en fint väder medan andtiderna. - Och den säd som en sådde efter Urbanus fick en inte mogen. Di börja att skära säden vem dag som helst i veckan. Men det brukade bli så att en väntade till i slutet av veckan. Men jag minns allt, att en börja om måndag också. När rågen var mogen, fick en passa på och skära, så att en inte fick den på backen. På ett par dagar kunde han hinna mogna så, om det var varmt. När di tog upp säd, så hade di strumpben el.

Uppteckning ur Institutet för språk och folkminnen, Göteborg (AFG), arkiv-id ifgh04229, upptecknad 1939. Texten är här förkortad.

Trollkarlar (Älgå socken, 1933)

Mattes i Glavsnäs var ute på björnjakt. Han hade en kamrat med sig. När de kom till skogen, så mötte de en stor björn. Kamraten sköt på björnen men björnen stöp inte. Då sköt Mattes, men då föll han, för Mattes hade silver i kulan. På kvällen kom flera 'bergtrôll' in å sa', att han hade skjutit den likerste vallhunden han hade. Så begärde de silver. Han ville ge dem pengar, men det tog de inte emot utan de vill ha silver. Då bröt han av en silversked å gav dem. Då blev de belåtna å gick sin väg. En annan gång kom en "glâväring" (från Glava socken) å bad att han skulle skjuta en älg åt honom för han skulle ha bröllop. Mattes lovade det. När det led mot den tiden att bröllopet skulle stå så gick han till Mattes å frågade om han skjutit någon älg. Nej, svarade Mattes. Men du kan sätta dig för jag skall gå bort en liten stund. Efter en stund kom / Mattes bärande med två björkbuskar. De satte han vid trappen. Nu skall du komma med skall du få se på något roligt, sa' Mattes. När de kom ut stod en älg å åt på lövet. Han sköt älgen genast. En gång var han med några andra å skar råg. Då blev han av med pennningpungen. Han trollade fram den, å så bad han att tjuven skulle öppna den. I detsamma som han öppnade den, så flög fullt med getingar ur den. En julotta när han skulle gå till stallet, så mötte han en liten grå gubbe. Så blev han bjuden med på kalas. När de kom in så var allt möjligt dukat på bordet, men det var så svinigt å blött på bordet. Mattes frågade vad det berodde på. Jo, svarade den grå gubben, du skall flytta den 'blacke mâra för dä ä ho' som gär't'. Han flyttade stallet på 'nolare sija'.

Uppteckning ur Institutet för språk och folkminnen, Göteborg (AFG), arkiv-id ifgh03182, upptecknad 1933.

FAQ

Var ligger Sägner från Älgå socken?

Sägner från Älgå socken ligger i Värmland, Sverige.

Fler hemsökta platser i Värmland

Uppgifterna bygger på lokal folktro och vittnesberättelser.