Sägner från Alsters socken

Värmland · Sverige · Sägenplats

3 uppteckningar ur folkminnessamlingarna från Alsters socken i Värmland, gjorda 1922–1929.

Spöket på kyrkogården. (Alsters socken, 1922)

De gamle smederna vid bruken hade en synnerligt rik erfarenhet angående både värkliga och uppfantiserade spöken och troll etc. Och bland de många historier av detta slag, som finnes i behåll märka vi följande från Alstrums bruk. Smederna kommo en gång i dispyt med en person, kallad Bengt, angående spöken, och slutligen ingick man vad om en kanna brännvin för ett vågstycke, som nämnde person hade att utföra. Smederna visste nämligen, att dödgrävaren som under dagen uppkastat en grav på kyrkogården, hade lagt ihop en hög benknotor på en viss plats i närheten. Nu gällde det för Bengt att vid midnattstiden smyga upp på kyrkogården och hämta ett av benen, som han sedan omedelbart hade att uppvisa för smederna. En av dessa passade dock på att osedd bege sig före upp på kyrkogården, där han, insvept i ett stort vitt lakan, fattade post i närheten av benhögen. Bengt kom också snart mycket riktigt smygande. Visst var det otrevligt, men vad ville man ändå inte våga för en brännvinskanna! Dock vad var ändå detta! Han tvärstannade, skälvande av förfäran vid åsynen av den höga, vita, orörliga gestalten därframme. Länge stod han och stirrade mot spöket men då ingenting särskilt oroande inträffade, beslöt han ändå våga ett försök att tillägna sig ett av benen. Just som han emällertid grep ett, hördes en hemskt mullrande, dov röst från spöket förkunna: – Det där får du inte ta, för dä ä min mors! Bengt släppte det ögonblickligen alldeles som hade det bränt honom i fingrarna, och en isande rädslekänsla skakade hans kropp. Men, tänkte han, det kan väl inte gärna bli värre än det nu är, så jag försöker väl med ett annat. Sagt och gjort, men spöket protesterade ånyo med påståendet, att detta ben tillhörde dess far. Bengt släppte i blinken även detta, och högg i yrande brådska ett tredje ben och tänkte springa, men häjdades hotfullt på nytt av spöket med denna häpnadsväckande tillsägelse: – Du understår dej inte, för dä benet ä mitt!

Uppteckning ur Institutet för språk och folkminnen, Göteborg (AFG), arkiv-id vff00524, upptecknad 1922. Texten är här förkortad.

Tomtar (Alsters socken, 1927)

Efter gamla ordningen diskade tomtarna kärlen. Det var på ett ställe som tomten alltid gjorde detta, då la' pigorna en ny rock i köket. "Lill, lill, lill," sa tomten, "tvättar aldrig kärla mer, smutsar ner grann rock." Pigorna låg i köket och hörde på honom. "Hade vi trott dig om det så hade du inget fått," sa' de. Det var en hustru som alltid slog ut gröten på julkvällen när hon lyfte av grytan. Då svor hon och / de andra också för att de ej fick gröt. Men så talade de med någon om detta. "Vad säger ni när det händer?" sa' denne. "Vi svär." "Nej, men säg 'Gud välsigne dig' i stället." På julafton slog hon ut grytan igen. "Ja, Gud välsigne dig," sa' hon. Då damp någon från briket ner på golvet, och denne sa: "Donkel dör utav törst." Det var en tomtgubbe som inte fick något den gången. Det var en person här i Alster som hette Ringfelt. Han kom hem från sta'n och var full, då dundrade det uppe på vinden. "Vad / är det för väsen?" sa' han. "Jag skall väl visa ner de där krömplingarna." "Nej gör inte det, Ringfelt," sa' hans gumma. Men han gick upp för stegen, då fick han ett slag som av fem marker havre, och han låg sjuk i fjorton dar. Han svor när han gick upp för stegen. Min farfar gick vakt vid spiksmedjan på Gunnerud (Alster). En gång låg han i smedjehärden, då drog något i benen på honom. "Kan ni inte låta bli mig!" sa' han och sparkade till. Han somnade igen, men när han vaknade låg han i / sumpen vid smedjan. En gång gick någon och traskade efter honom, han tittade, då såg han att det var en liten gubbe. "Gå din väg med dig," sa' han, men sedan fick han gå vilse hela natten. En gång gjorde han en puke (en liten mila), far var med honom, han var en pojke då. Då la' farfar sig och somnade till lite. Då hörde han en röst: "Jonas gå opp, puken brinner opp!" Han gick ut, då stod puken i ljusan låga. "Far vad är det för en liten gubbe som hjälper dig vid milan," sa' far. "Bry dig / inte om det du," sa farfar.

Uppteckning ur Institutet för språk och folkminnen, Göteborg (AFG), arkiv-id ifgh00953, upptecknad 1927.

Alsters socken, 1929

Insamlingsledare i Wästsvänska Folkminnesföreningen Herr David Arill! Till svar på Skrifvelsen som stod i Tidningen förra veckan. 1 frågan – Jag har alldrig hört talas om något förstelnat lik. Men på 1830 talet dog en man som var soldat, på den tiden sattes liken i boder till våren då bad hans änka att få se honom en gång till kistan bröts upp men därinne låg en stor sten gumman höll på att bli tokig och gick till Adjungten Fjelman och gråt och gorma. Och då röt Pastorn åt gumman och sade inte kan ja hjelpa om karlen så lefvat, att den onde tog både kropp och sjel 2 Jag har inte hört talas om någon skydsande öfver kyrkogården heller och vi har ju en mil till Allsters kyrkogård. Men vi har nog var och en som tror på Gud en skydsande fast vi inte ser honom. 3 Att de döda går igen det är ju ett allmänt tal. Men de måtte ge sig tillkänna för någon som tål och ger dem kraft. Och ja tror inte heller att vi skall besvära de döda som Gud säger i biblen. 4 Men det fins en Hergård i vår socken som heter Säther, på 1880 talet Rasade onda andar där förfärligt, det hadde ju varit spöken där i många många år härskapet hette Roman de voro ju mycket ogudaktiga och giriga, gården hadde ju varit i slägten ätt efter ätt men till sist blef de ensamma ingen kunde stanna där de gick vakt om nätterna, det kasta stenar från en källas mur så fort någon gick ut och om natten drog det ifrån sängarna från väggen där de låg och så mycken bråte som fans var plockat ut för dörrarna innom herre Gubben måste sälja sitt kära säther och flytta till Karlstad och nu har Romannernas ätt gått ute Det underligaste af allt att sedan blef det fred på säther.

Uppteckning ur Institutet för språk och folkminnen, Göteborg (AFG), arkiv-id vff01736, upptecknad 1929. Texten är här förkortad.

FAQ

Var ligger Sägner från Alsters socken?

Sägner från Alsters socken ligger i Värmland, Sverige.

Fler hemsökta platser i Värmland

Uppgifterna bygger på lokal folktro och vittnesberättelser.