Skjutsen som försvann vid Jesu namn, Västra Fågelvik

Värmland · Sverige · Sägenplats

En svartklädd herre lät sig skjutsas, men hästen drog som under ett timmerlass — tills bonden nämnde Jesu namn och passageraren var borta.

I Västra Fågelvik berättades om en bonde som tog upp en svartklädd herre med hög hatt i sin skjuts. Underligt nog blev hästen alldeles svettig och drog till slut som om han haft det tyngsta timmerlass efter sig. När bonden i sin förtvivlan utbrast i Jesu namn, satt han plötsligt ensam i åkdonet. Den onde hade inte mod att höra namnet nämnas.

Tomtar (Västra Fågelviks socken, 1935)

Här i Upprand var det fullt med "nissar" ännu i min barndom. Det var på en del ställen som hästarna aldrig fick vara i fred. Det var på ett ställe i gården som de måtte byta bort den ena hästen. Den hästen som han fick i stället var vit, och den fick vara i fred. - Det var en person som var på den platsen å "andgjorde". Som han satt i stugan på kvällen, så var det som en kanonkula som rullade in i ena hörnet på stugan. Far min gick till Halle. På vägen gick en liten "guttonge", men där vägen tog av till Bostället, blev han borta. Det var en "nisse". På det stället hade de två kor, den ena var röd till färgen och den andra var svart med vitt huvud. Den röda kon hade aldrig något att / äta men den svarta kon stod och åt jämt. Bonden bytte och fick en ko som var svart med en vit rand på ryggen. Den kon fick vara i fred. En gång när min far och min farbror kom till Kistehôle så var tjuren alldeles försvunnen. De letade men fann honom inte. Nästa middag kom tjurongen med de andra korna. Var han hade varit under dygnet visste ingen. Men far trodde att det var tomtarna som hade haft honom med sig. Farbror var ute och åkte en lördagskväll. Då fick han se en liten guttonge som sprang vid sidan om hästen. "I får akte er guttongar, så att i inte skrämmer hästarna för mej", sa' farbror. Då blev det som om varenda kvist skulle brytas av efter vägen. När han såg efter en annan gång så fanns allt kvistarna kvar på träden. I Norstugan lät de flytta stallet. Det var omöjligt att de kunde få ha hästarna i fred el. bundna i det gamla stallet. De tog det gamla timret. Det gjorde ingenting, bara man flyttade från den / gamla tomten. Om de arbetade efter det solen gått ned på Klevåsen, så fick aldrig kreaturen stå stilla i "fjuset". Enden gick de lösa i "fjuset" el. också var de ute på backen på morgonen. I stugan hade de en stor gång och in i den gången kom en ko varje natt. "Nissarna" ledde dit den om natten för att inte folket skulle få någon ro.

Uppteckning ur Institutet för språk och folkminnen, Göteborg (AFG), arkiv-id ifgh03621, upptecknad 1935. Texten är här förkortad.

Skogsväsen (Västra Fågelviks socken, 1935)

"Skogsråa" talade de på när jag var pojk. Jag mins, att mormor hade sett henne, för mormor vallade "sögg" (får) i skogen. Då fick hon höra att det brakade i kvistar och träd alldeles intill henne. Så var det som ett kvinnfolk som sprang förbi så att det "schasa". När hon kom att se sig omkring så var vartenda får borta. Hon letade i många timmar. Till sist fick hon se en stor skock och ett kvinnfolk. Hon skyndade sig ditåt. Men när hon kom fram så fanns inte liv. Hon kände sig inte igen utan blev vilsen. Men då satte hon sig ned och tog huvudklädet på vrånga. Sen knöt hon av sig ett strumpeband och lade på backen. Sen så kände hon igen sig. Men fåren fick de leta efter ett par dagar innan de fick igen dem. Då / var de alldeles som förvildade. Om hon fick makt över en så var intet annat att göra än att vränga ett plagg, ex. rocken, västen, skjortan. "Skogsråa" kunde förvandla sig till vad som helst. En gång hade hon varit på marknad i Årjäng. Där spatserade hon som den finaste fröken, med lång grann klädning och hatt på huvudet. Men då var det en pojk som fick se att hon hade en rumpa som hang nedanför klädningen och släpade. Då bad han henne att hon skulle dra in släpet. Han fick marknadspengar av henne. Men hon sade till honom att om han gjorde av med alla pengarna fick han inga i stället, men så länge han hade något kvar av dem som han hade fått av henne, skulle det inte fattas pengar. Detta hade mor hört talas om. När folk var i skogarna och kolade så kom det både tomtar och "skogsrår" och hälsade på dem.

Uppteckning ur Institutet för språk och folkminnen, Göteborg (AFG), arkiv-id ifgh03621, upptecknad 1935.

Västra Fågelviks socken, 1922

Ulfvenäs den 27 desember 1919 Töcksfors Ett mine från farrfars tid han var född i västra fågelvick på 17 hundratalet han tala åfta på lusse då skule det gröfta arbete vara undan stöckat luse kalades den lilla julen tidigt på morgonen kom 2 flickor vitkläda med en ljuskrona på huvudet de bjöd på kafe med småbröd till järna stal de med sig någting närde gick sedan kalaserade gubane hela dagen vi jenser (?) inte lusi mer än en gång om året sade de en stor del skulle stöpa ljusen om lusi så skule de brinna just och stadigt. sendan kom bruke man skule baka så det skule räcka över jul. så skule alting vara pusat och rent till jul. någon dag före jul skulle man elda bastuga det hörde till man hade murat såsom en backung av / gråsten som man elda röd så hängde man op alla kläder på stänger i take så slog man vaten på de heta stenarne så när alt var renjort ströde man halm på golvet til mine av jesus födelse eler att han blev lagd i kruban tidigt på julafton skule man opp och klä stugan med gardiner dukar hade man nagon tavla så skule den op i högsäte när man hörde kyrkklokan skule julkärven ophängas åt fåglarne. så skule man doppa i grutan til midagsmat. så kom qvällen först skule man bada så tände man grenljuse i mäsingstaken de var låga en delnågot högre. en del var av bläck somliga av trä maten bestog kött och fläsk blodkorv och grynkare kreaturen skule ha med av jul maten tomten fick man häler ite glöma för då blev kreaturen magra.

Uppteckning ur Institutet för språk och folkminnen, Göteborg (AFG), arkiv-id vff00388, upptecknad 1922. Texten är här förkortad.

FAQ

Var ligger Skjutsen som försvann vid Jesu namn, Västra Fågelvik?

Skjutsen som försvann vid Jesu namn, Västra Fågelvik ligger i Värmland, Sverige.

Fler hemsökta platser i Värmland

Uppgifterna bygger på lokal folktro och vittnesberättelser.