Skam och Tita Grå, Ölme

Värmland · Sverige · Sägenplats

En sägen från Ölme om djävulen och hans följeslagare – ännu inte fullt nedtecknad.

Från Ölme socken i Värmland finns en sägen kallad Skam och Tita Grå, som knyter djävulsgestalten Skam till trakten. Själva berättelsen är ännu under nedteckning i källan, men namnet pekar mot de många folksägner där den onde uppträder under öknamn i bygden.

Jul (Ölme socken, 1931)

"Julbakkakor" lades upp i högar på julbordet. Det var en paltkaka, en kaka av grovt rågmjöl, en fin siktad kaka o en julgris av vetemjöl. Och hade de råd, så gjorde de små ostar på sommaren, o de ostarna låg ovanpå bakkakhögen. Så hade min mamma. Julgran hade vi ej hemma, men min pappa gjorde en träbåge / och klämde fast över fönstret, det klämdes fast vid sidorna, det var ej innanfönster då. Sen sattes fyra ljus i den bågen. En läm var på utsidan, så att ej lyset gick ut. Tregrenaljus satte de på julbordet, ett eller flera, allteftersom de hade råd. De satte dem i små trästakar eller också i en potatis. Så skulle alla bada på julafton, husbondfolket först, se'n barnen o se'n tjänstefolket. Och nog badade / några stycken i samma vatten. Annandagens morron var det två frukostar, talade mamma om. De gick först upp kl. två o åt, o så gick de ut i la'gårdarna o gjorde fint åt varann eller skottade in gödseln på somliga ställen. Sedan kom de hem till rätta frukostdags. De sjöng också förr "för dörr" på annandagens morron. De sista verserna på en visa de sjöng var: "Se till fattigmannens / hus, där ej finns ett enda ljus, men låt dina änglar små dit med klara stjärnor gå. Till den rike även se som har hundra ljus kanske, men ett hjärta ändock bär, som ej vet vad julfröjd är"- Hästarna skulle ha fin o god mat, hö o havre, på julmorron o annandagens morron. Och förr vid jul satte de ut grötfat åt tomtarna på backarna i Ölme o i Väse också.

Uppteckning ur Institutet för språk och folkminnen, Göteborg (AFG), arkiv-id ifgh02298, upptecknad 1931.

Nyfödda barn (Ölme socken, 1931)

När bado tvättvatten slogs ut efter nyfödda barn, skulle de ha värme i vattnet. Så fick det ej slås ut efter solens nedgång. Man repade eld på en tändsticka o stack i. Så gjorde man också i vatten, som togs in efter solens nedgång. När de var på väg med barnen till dopet, fick de ej lägga dem ifrån sig, / då tog trollen dem, o de blev "bytesbarn." Sådana som hade engelska sjukan, var bytesbarn. Den som höll barnet vid dopet, skulle läsa efter tyst det som prästen läste, då blev barnen lättfattliga o kvicka att läsa. Och så skulle de sy in silverpenningar i lindkläderna, då blev barnen rika. De syddes in i själva lindan, o den fick ligga sedan. Min syster o jag sprättade / sönder en gammal linda, o där hittade vi en tioöring. Om en blivande mor tittade i en dörrspringa, blev barnet vindögt. Och slog de ihjäl ormar så blev de ormögda. Det skulle vara mest farligt när huden bildades på barnet.

Uppteckning ur Institutet för språk och folkminnen, Göteborg (AFG), arkiv-id ifgh02298, upptecknad 1931.

Spöken (Ölme socken, 1934)

I en bastu i Lämås spökade det väldigt om kvällar och nätter. En gång hade de sett en likfärd som kom ut ur bastun. Men det skulle vara smått folk alltihop. Ingenting fick vara i fred i den bastun. Om en sak hängdes på en vägg om kvällen, så låg det ute på backen om morgonen. Det bankade och slog inne i bastun bastun om nätterna. En kväll var det ett par som gick och slog på dörren, men då blev det ett buller därinne, så de höll på att bli skrämda från vettet. Det var flera som hade sett döda vid den bastun. Om det hade hänt något styggt där vet jag inte. Bra blev det aldrig så länge bastun stod kvar.

Uppteckning ur Institutet för språk och folkminnen, Göteborg (AFG), arkiv-id ifgh03478, upptecknad 1934.

FAQ

Var ligger Skam och Tita Grå, Ölme?

Skam och Tita Grå, Ölme ligger i Värmland, Sverige.

Fler hemsökta platser i Värmland

Uppgifterna bygger på lokal folktro och vittnesberättelser.