Satan som vagnshjul, Svaneholm

Värmland · Sverige · Sägenplats

Tre gånger föll hjulet av prostens kärra — då besvor han Satan att själv springa som hjul ända fram, så att elden stod om åkdonet.

Prosten Göransson i Gillberga sägs ha kallats i brådskande ärende till Svaneholm för en sjuk. På vägen lossnade ett av kärrans hjul och föll av gång på gång. Till sist besvor prosten Satan att själv vara hjul i stället. Ända fram till Svanskog ska den onde ha tvingats springa som ett hjul, och det gick så fort att elden stod omkring åkdonet.

Tjänsteandar. Hus- och gårdstomten. (Svanskogs socken, 1933)

Far brukade inte ha mycket att tala om, men "tomtegôbbra" talade han om flera gånger, för han trodde att det fanns sådana. De fanns över allt men de ville helst vara där det fanns människor och djur. I Sandtegen fanns det "tomtegôbber" sade han. De gick alldeles "ryggbare" där om kvällarna. En gång var husbonden i stallet å skulle ge hästarna till kvällen å då råkade han att ryta till ett slag åt hästen, som inte ville stå stilla. I detsamma kom en liten gubbe med röd "luva" å slog till honom en örfil, så att han inte visste var han var på en lång stund. En annan gång så såg de flera tomtar som sprang omkr. husen. Det såg ut som om de lekte och sprang / efter varandra. När husbonden skrattade, så blev de alldeles borta. Tomten visade sig som en människa. Jag har aldrig sett någon sådan fast jag legat i milor och varit ute mycket, men jag minns så väl hur de gamle talade om honom. Han var inte större än ett par års gammalt barn. Han var klädd i röd "luva" å grå vadmalskläder, Byxorna gick inte längre än ned till knäna. Strumporna voro som folk brukade mest den tiden, vita eller gråa. Så hade han träskor på fötterna. Det fanns tomtar både med och utan skägg. jag hörde talas om båda delarna. De skulle vara eldröda i ansiktet, ha stor näsa och stora skarpa ögon. För det mesta var han osynlig. Det var bara när han trodde sig vara ensam som han var synlig också när han ville slå till någon. Tomten uppehöll sig i uthusen. Han tyckte om att bo i gamla fallfärdiga hus. Sådana ville han inte lämna. För om en rev ned sådana hus, så / stannade tomten kvar ändå och det gick inte an att bygga nytt på den gamla tomten, för han rev ned så fort de byggde. På somliga ställen var det bara en tomte, men i Sandtegen fanns det flera. Andra ord för tomte: "pyssling", nisse. Tomten var ond eller god allt efter som han blev omhuldad till. Det var inte värt att gå till ladugård eller stall på kvällen och dundra, skrika el. ställa till oväsen. Gjorde man det, så fick man ont av honom.

Uppteckning ur Institutet för språk och folkminnen, Göteborg (AFG), arkiv-id ifgh03091, upptecknad 1933. Texten är här förkortad.

Tomtar (Svanskogs socken, 1933)

I Sandtegen finns "tomtgôbbar". I gården hade de vita kor i lagården och så hade de en vit häst. "Tomtgobbene" tyckte inte om dessa djur. Det var inte ovanligt att den svarta hästen stod å hade fullt upp att göra medan den vita stod å bet i krubban som var tom. Så hade lagt på en vit kalv. Så var det en julmorgon alla i huset voro klädda å skulle fara till Svanskogs kyrka. Dottern i huset skulle göra en tur till lagården innan de reste. När hon kom in så var den vita kalven borta. Hon letade över allt i lagården men fick inte reda på honom. Dörren mellan ladan och lagården var låst å alla andra dörrar. Men så kom hon att se upp på en hög halmstack. Där stod kalven. De fick mycket arbete med att få ned kalven. Det hände aldrig annat än olycka med de vita korna. / Endera bröt de benen av sig när de kom ut på våren eller ock var det någon som bröt nacken av sig. Till sist fick de göra av med alla djur som var vita eller hade vita fläckar på kroppen. Anders i Sandtegen var till staden en gång. Han kom hem bra sent på kvällen. När han kom inemot Sandtegen så fick han se att det lyste i alla fönstren i stugan alldeles som på julottan. När han kom in så var det "kôl mört" å alla låg. Det var tomtarna som hade lyst. Dottern gick till visthusboden. Det var i skymningen. När hon gick på den ena vägkanten, så gick en liten gubbe mitt emot på andra sidan. Det var som en liten pojk med ett gammalt ansikte. I Sandtegen fanns de sista tomtarna i Svanskog. I Hagen i Näs bodde också tomtar. Gubben Lars i Hagen visste så väl om sina tomtar, å han vågade aldrig komma hem från staden efter sol. Lars körde järn till staden från Svaneholm, för det var på den tiden det var järnbruk. Alltid såg man Lars komma hem / först från staden. "Lars törs inte komma sent hem för sina små gubbar", brukade de säga om Lars. För kom han sent hem så slog hästarna i stallet hela natten. En gång körde de råg. Och nu var det så i den gården att det inte gick an att köra in det sista lasset efter sol.

Uppteckning ur Institutet för språk och folkminnen, Göteborg (AFG), arkiv-id ifgh03091, upptecknad 1933. Texten är här förkortad.

Tomtar (Svanskogs socken, 1933)

Det fanns otaliga i min barndom, som hade sett "tomtegôbber". På ett ställe som hette Sandtegen, hade de "tomtegôbbar". De har funnits där ända till inpå sentiden. Det var så mycket tal om den gården. Det var en skollärare från Ödebyn, som gick dit för att ligga där en natt å höra efter om det kunde vara sanning att det fanns tomtar där. Han ville inte gå ensam utan tog en dräng med sig. Det var under slåttanden. De lade sig i en lada. I detsamma som han steg över balken till ladan, så slog han till balken med en räfsa å sade att han ville utmana allt ont väsen som fanns. När jag råkade skolläraren någon dag efter så frågade jag hur det hade gått. Då svarade han, att det fanns så mycket mellan himmel och jord, som människan inte kunde förklara. Och han hade fått höra, att det slog och bultade både på logen och i ladan och han hade fått legat / vaken hela natten. När jag träffade drängen så frågade jag honom. Då talade han om att precis som han lade sig, så var det något som gav honom ett nyp i stortån, så han hade aldrig känt värre, men sedan hade han fått vara i fred. På morgonen hade skolläraren varit alldeles krit vit i ansiktet av rädsla. Allt som var löst på logen och i ladorna hade rört sig. Det hade dundrat å slamrat alldeles förskräckligt. Räfsorna hade kastats från den ena väggen å till den andra hela natten. En gubbe från Strand skulle fara till staden. När han kom till sjön "Ömmern" så fick han se en liten gubbe gå efter stranden med ett metspö på axeln. Han hade grå kläder å tygmössa. Det var en tomte. Far och mor sa att tomten hade gråa kläder på sig, en röd toppmössa med toffs i på huvudet. Tomten höll med vissa familjer å för dem var han som en "spertus". Han drog från andra å till dem. Min far mötte en tomte vid Sandtegen. Den bar några haver#### på ryggen å han gick in på logen i Sandtegen med dem. Det var inte olyckligt att ha / "tomtegôbbe" bara de inte förmena honom något. Det var en gubbe, som kom från staden. han hade kört hästen blöt.

Uppteckning ur Institutet för språk och folkminnen, Göteborg (AFG), arkiv-id ifgh03091, upptecknad 1933. Texten är här förkortad.

FAQ

Var ligger Satan som vagnshjul, Svaneholm?

Satan som vagnshjul, Svaneholm ligger i Värmland, Sverige.

Fler hemsökta platser i Värmland

Uppgifterna bygger på lokal folktro och vittnesberättelser.