Sägner från Ysby socken

Halland · Sverige · Sägenplats

3 uppteckningar ur folkminnessamlingarna från Ysby socken i Halland, gjorda 1926–1939.

Ysby socken, 1926

En mördares offer (myringen) som bedriver allehanda ofog, och hur han nedmanas av en präst. (Samme berättare som föregående). En man vid namn Pål Rasmus, boende i Voxtorp Halland, var ovanligt grym mot människor och djur, plågade allt och alla han kunde komma åt. Slutligen hämnades bönderna på honom och mördade honom. Men hade han varit elak som människa, blev han det mångdubbelt värre som gast. Han bodde i en ihålig pil utmed vägen, som leder från Voxtorp till Hasslöv. Så snart någon människa kom körande där förbi, sedan det blivit mörkt, kunde man vara viss om, att myringen var framme och stötte bort ett hjul från / hans åkdon, eller satte sig gasten upp att åka, vilket senare förorsakade, att hästarna ej orkade gå ur fläcken.* På så sätt var nämnde andeväsen en skräck för nejden en längre tid, och ingen vågade färdas den vägen efter mörkrets inbrott vare sig gående, åkande eller ridande. Men slutligen råkade gasten sin överman. Prästen i Hasslöv kom en kväll åkande förbi myringens bostad, den murkna pilen. Genast var gasten framme och stötte bort det ena hjulet från vagnen. Utan att varken bli rädd eller bekymrad, steg prästen ned av åkdonet, lade det lösa hjulet upp i vagnen och befallde gasten *För att få veta vad slags "###" det var, som förorsakade att hästarna ej orkade gå, kunde den körande gå framom hästen, lyfta av huvudstolen och se genom den bort på vagnen. Då syntes alltid det andeväsendet, som eljest var osynligt, och vanligen då satt och åkte. / att bära i vagnens axel, till dess han fick befallning att lämna den. Pål Rasmus jämrade sig men måste lyda. Prästen satte sig upp i vagnen och åkte så hem till prästgården i Hasslöv. "Var god håll i axeln, medan jag går in efter bok och prästkrage"! Gasten jämrade sig men lydnaden var ofrånkomlig. Sedan nämnda saker voro hämtade, befalldes gasten följa med. De gingo till en källa i Voxtorps ängar, ett par km. från Voxtorps kyrka, där Pål Rasmus nedmanades.

Uppteckning ur Institutet för språk och folkminnen, Göteborg (AFG), arkiv-id liu00475, upptecknad 1926. Texten är här förkortad.

Näcken (Ysby socken, 1939)

Genom mitt fädernehems ägor, förbi Perstorpsskogen och in i Lagan på södra sidan rinner en å, Hulta å. Vid denna å har man hört underliga ljud, ja, t.o.m. vid vissa tillfällen sett varelser, som man ej vet, vad de varit för väsen. Vid "Gamla kvarn", som senare ombildats till brädsåg, nära mitt hem, hörde en natt ett äldre par ett skrik från Timmershults hallar (höga, branta klippstup med ån emellan, och där verkar spökligt). De kunde aldrig få reda på, varifrån skriket kom utan satte det i samband med någonting mystiskt. Nedanför vattenfallet vid den nämnde / sågen blev en gång en yngre kvinna så vilse, att hon ej visste varken ut eller in. Hon gick och gick och kom så åter till utgångspunkten, som hon då ej kände igen. För att hjälpa och trösta gick så en äldre "klok" gumma med henne. Komna till bron vid sågen sade den gamla: "Gack du nu i Guds namn!" Och med detsamma lågo väderstreken alldeles klara för den yngre kvinnan. Men de sågo en liten "varelse", vit till färgen, närmast lik ett kid, springa utmed ån. Detta är berättat för mig av den kvinnan, som gick vilse, född 1847, och som lever ännu, sål. 91 år gammal. Från denna plats vid vattenfallet och bron har man vid andra tillfällen hört "klunkningar" (knäppar) som på fiol. / Hur man lärde sig spela av Näcken. Alltså, nedanför förutnämnda vattenfall vid bron, där en gammal ek växte, torde Näcken med största säkerhet ha hållit till. De gamla sade, att ville man av Näcken lära spela fiol, skulle man bara gå till en plats, där han på ett eller annat sätt uppenbarat, att han höll till, och en kväll där lägga sin fiol samt en penning hur ringa som helst, t. ex. "en grön halvannanpeng". Man fick intet för intet då som nu. Morgonen därpå låg på platsen två alldeles lika fioler. Den ena var Näckens. Nu gällde det att taga sin egen, och kunde man det, så kunde man också spela utmärkt med detsamma och utan övningar, ja, t.o.m. älvastycket.

Uppteckning ur Institutet för språk och folkminnen, Göteborg (AFG), arkiv-id ifgh04257, upptecknad 1939. Texten är här förkortad.

Lyktgubbar (Ysby socken, 1935)

På kvällarna syntes ljus blinka än här och än där på åkrarna, i skogen och var som helst. De kunde fara långa vägar men syntes inte mer än någon gång då och då blinka till. Detta var lyktgubbar. Kom man i deras väg där de skulle fara fram blev man alldeles förvillad och visste inte alls varken var man var eller vilken väg man skulle gå. Man kunde då få kringirra hela natten på, som man tyckte, okända vägar. Det fanns dock råd mot detta såväl som mot allt annat. Den som träffat utför en lyktgubbe skulle genast vända något av sina klädesplagg med avigsidan ut, rocken, tjolen eller vilket som helst man hade på sig, så / hade lyktgubben inte mer någon makt över den personen och vägarna syntes bekanta igen.

Uppteckning ur Institutet för språk och folkminnen, Göteborg (AFG), arkiv-id ifgh03695, upptecknad 1935.

FAQ

Var ligger Sägner från Ysby socken?

Sägner från Ysby socken ligger i Halland, Sverige.

Fler hemsökta platser i Halland

Uppgifterna bygger på lokal folktro och vittnesberättelser.