Sägner från Hishults socken

Halland · Sverige · Sägenplats

3 uppteckningar ur folkminnessamlingarna från Hishults socken i Halland, gjorda 1932–1935.

Djur (Hishults socken, 1935)

År 1864 skötos de två sista vargarna på Svale myr. Myren ligger på gränsen mellan Hishult och Markaryd. (Det är troligen samma vargar som omtalats blevo skjutna i Tormansbygd.) Innan Finland lösslets från Sverige fanns här inga vargar. Finnarna kunde trolla och efteråt sände de hit vargar, troddes det. På kvällarna kunde man se vilket djur vargen skulle komma att riva. Ett töcken eller dimma steg upp över kreaturet. Att bli biten av vesslan var ytterst farligt, särskilt om man blev biten av henne kl. 12. (H. P. Svensson säger, att man kunde räddas till livet endast om man blev rökad med ett vesselskinn). Samma var det med snoken. Blev man biten vid middagstimmen levde man ej till kvällen kom. Skatan fick ej skjutas eller tas ägg och ungar / ifrån, ty då fick man otur med allt särskilt med kreaturen. Hördes göken första gången på året från söder blev det ett gott år, sädesår. Västergök, bästegök eller glädjegök. Norrgök betydde sorg, och östergök död. Man skulle akta sig för att höra göken på morgonen innan man ätit något, då blev man gökadårad och levde ej till årets slut. Göken slutar att gala då han hör höstavagnarna knårra. Gol han på höhäsen (lång höstakk) skulle korpen gala på kreaturen på vintern. Fodret skulle ej räcka då. Man skulle aldrig härma göken, då blödde hans näbb. Fick man på sig en nyckelpiga kunde man spå kommande dagens väderlek. Man lade henne i handen och lät henne krypa uppåt fingrarna under det man läste: "Flyg, flyg, lilla höna, i morgon blir det solsken och vackert väder." Flög hon då blev det vackert nästa dag.

Uppteckning ur Institutet för språk och folkminnen, Göteborg (AFG), arkiv-id ifgh03558, upptecknad 1935.

Spökeri (Hishults socken, 1935)

På en gammal bondgård brukade det titt och ofta spöka uppe på vinden, om nattetid. I bland hördes det ett fasligt oväsen där uppifrån. Stundom hördes det som om man rullat någonting t. ex. tomma tunnor, och i bland lät det som om man skrapat på någonting och åter kunde det höras som om man kastat någonting huller om buller. Den bonde som förut ägt gården, var död sedan ett år tillbaka. Det nyinflyttade bondfolket, voro till en början mycket förskräckta när de ibland på nätterna blevo väckta av oväs- / endet uppe på vinden. Efter att hava varit tyst en ganska lång tid blev det en natt åter ett förskräckligt oväsen där uppe på vinden. Efter en stunds samtal med sin hustru, begav sig bonden upp på vinden. Han var beväpnad med en eldgaffel och i fickan hade han stoppat en bit av en vitlök. När han kom upp på vinden tystnade oväsendet genast. Han uttalade nu med hög och tydlig stämma följande ord. "I den treenige Gudens namn beder jag Eder vem det vara månde, att sluta upp med det här nattliga oväsendet." Efter den natten hördes hördes de aldrig mera något oväsen uppe på vinden.

Uppteckning ur Institutet för språk och folkminnen, Göteborg (AFG), arkiv-id ifgh03552, upptecknad 1935.

Trollkärring (Hishults socken, 1932)

För omkring hundra år sedan fanns i trakten en kärring som kunde trolla. (Namnet på trollkärringen ville icke berättarinnan tala om. Uppt. anm.) Det var då sed att tösorna skulle ha ägg med sig att giva prästen, när de gått och läst för honom. Kärringen hade en läsegrebba där och denna skulle även ha ägg att giva prästen. Men kärringen hade inga ägg då att giva henne. Kärringen gick då ut efter en höna och bar in och lade i sängen och på en liten stund trollade hon där fram tjogvis med ägg, som grebban skulle ha med sig och giva prästen. Kärringen hade även mjölkhare med vilken hon tog grannarnas mjölk. När hon sände iväg sin mjölkhare, satte hon en kniv i fönstret för att ingen / skulle kunna skjuta den. En granne hade en gång sett mjölkharen när den klättrade över fähusdörren in i fähuset. Mjölkharen var alldeles kritvit. Skjöt man en mjölkhare blev det bara en hög brända stickor av den.

Uppteckning ur Institutet för språk och folkminnen, Göteborg (AFG), arkiv-id ifgh02824, upptecknad 1932.

FAQ

Var ligger Sägner från Hishults socken?

Sägner från Hishults socken ligger i Halland, Sverige.

Fler hemsökta platser i Halland

Uppgifterna bygger på lokal folktro och vittnesberättelser.