Sägner från Torpa socken

Halland · Sverige · Sägenplats

3 uppteckningar ur folkminnessamlingarna från Torpa socken i Halland, gjorda 1926–1937.

Svartkonst (Torpa socken, 1937)

Vid Nye bro bodde en som hette Wettergren, och han hade så förfärligt mycket råttor. Så kom en finne dit, och då talte Wettergren om dessa många råttorna. "Det ska jag hjälpa ", sa finnen. "Ja, men I får inte vita dem till nån annan", sa Wettergren. Finnen slog en påle i vattnet vid Nye bro och sen rörde han med en pinne vid pålen, och det kom råttor i hundratal och sam runt kring pålen tills de dog. Det var en tös som hade haft besök av sin fästman en kväll, och sen följde hon honom en bit på vägen. När hon kom igen, tyckte hon att hon kunde flytta korna på åkern. Men då stod deras granne hos korna med en vit näsduk och strök dem i pannan och tog la hår av dem. Han skulle väl ta nyttan av deras kor, trodde de. Det var en finne som hade velat låna hus hos en bonde en kväll, / men bonden hade förolämpat honom och kört ut honom. Se´n fick han låna hus i en annan gård, och där talte han om hur han hade blivit behandlad. "Kan I inte göra nåt ont ve´n ?" sa hustrun på stället. "Nej,", sa finnen," nu har han gått och lagt sej, och han läste när han la´ sej, så det har jag inte makt till", svarade finnen. Min man hade varit i Amerika och han sa att han hade varit i lag med många finnar där, och de kunde inte trolla, utan de var precis som annat folk. Sätta ner - sådana som inte blev gifta trodde de var nersatta - jag hörde talas om en de sa var nersatt i en dynga ej, jag vet inte hur det tillgick. En finne var inne på ett bondställe och åt, och han tyckte att hustrun tog för mycket betalt för maten. Då sa´n att han skulle ställa om att hon blev full med löss och aldrig blev av med dem. I Ås prästgård fanns en komminister, som hade så många stygga hundar. Det kom en finne dit en gång, och hundarna höll på att bita ihjäl honom. Då sa´ finnen_"När hunna kunna skälla, så ska du få tiga". Och den prästen fick munlås, så han / kunde inte tala sina sista tjugo år utan fick ha hjälpepräst. Stämmaa blod - en karl skulle lära ett fruntimmer och tvärtom. I Ö.

Uppteckning ur Institutet för språk och folkminnen, Göteborg (AFG), arkiv-id ifgh03944, upptecknad 1937. Texten är här förkortad.

Spökeri (Torpa socken, 1937)

Det värsta spökeriet här har varit var på Balgö. Det var ett fartyg som förliste och liket av en sjöman flöt i land. En av bönderna på Balgö - de kallade honom Pål-Ola - och hans drängar hittade liket och de fann en lapp, och på den hade sjömannen skrivit, att han ville bli begraven i Kristi jord och att den som förde honom till kyrkogården fick behålla det han hade. De grävde ner liket i sanden och tog både klädeerna och allt annat de fann i dem. Men sedan blev det et sådant spökeri i deras hus. De fick inte behålla påbråjsla (påbudslan) om nätterna, när de låg. Fruntimmerna hade blomkvastar i barmen, och det ryckte ifrån dem dem. Och de löste kreaturen i lagården. Det hade det en klok gubbe från Grimmared att han skulle göra bort spökeriet. Jag var väl femton år då. Far och vi satt och skämtade om det och undrade, om gubben skulle kunna / göra något. Då blev det ett dunder över oss så förskräckligt. Det var säkert den döde sjömannen som hade en ssådan makt. Men så kom en finne hit och min bror och jag rodde honom över till Balgö. På natten träffade finnen sjömannen, som sa: "Jag vill ha mon röde rock, mina strumpor och mina strumpefiler." Sedan frågade finnen honom, varför han gick igen och spökade, och då svarade han, att de hade tagit det han hade men att de inte hade forslat honom till Kristi jord. Så ville finnen veta, var de hade begravt honom, och då följde den döde med honom ut till stranden och visade var han var nedgrävd, och där satte finnen sin käpp. Dagen därpå tog finnen med sej bonden och hans drängar och grävde upp sjömannen, och sen forslade de skelettet till kyrkogården i Torpa nattetid, för att det inte skulle oberveras. De hade inte någon präst till att läsa över det, och det behövdet inte heller. Sedan var det slut med spökeriet på Balgö. Det är nog trettiofem år sedan nu. Samme finne var i Årnäs. Där hade en hustru dött och bonden hade tyckt bättre om pigan och gifte om sej med / med henne och de fick barn ihop.

Uppteckning ur Institutet för språk och folkminnen, Göteborg (AFG), arkiv-id ifgh03943, upptecknad 1937. Texten är här förkortad.

Torpa socken, 1926

Hur skomakare Kvick trolla fram det stulna garnet. Hantverkarna, snickare, skomakare och skräddare gingo förr omkring i bondgårdarna och utförde arbetet. De voro på sitt sätt tyranner. God och riklig undfägnad ville de ha, och mer än en historia berättas ute i byden om hantverkarnas spydiga anmärkningar mot maten. Kvick var byskomakare i Torpa för omkring hundra år sedan. Han arbetade en gång tillsammans med sina gesäller på en gård i Torpa. En dag tyckte de det skulle vara gott med lite extra förplägnad. Mäster, som var knepig av sig, funderade ut hur det skulle åstadkommas. - Moran hade en hel mängd lingarn ute för att blekas, och på den tiden var de ofta sådant / blev bortstulet. Vi tar och gömmer garnet så tror moran det är stulet, och sen skaffa vi fram det mot ett redigt kalas, så var mästers förslag. Ja, garnet blev borta, och moran var viss om att det var stulet. Hon beklagade sig för skomakarna. Mäster var mycket tystlåten och ville alls inte bry sig om det. Den ena av gesällerna viskade ändå något åt moran om, att Kvick nog skulle kunna få fram garnet, men han trodde inte mycket på, att han ville använda din färdighet till det. Då moran hade fått höra så mycket, började hon tigga och be Kvick om att hjälpa henne. Först i början satt han bara och mumla något om, att han nog skulle kunna, men då fick hon allt lova att bestå ordentligt på dem. Ja, det skulle hon då visst, ett riktigt kalas skulle de få, och då lovade Kvick, att han skulle nog få fram varenda härva. Allt husfolket skulle samlas på gården, befallde han, och ingen fick gå utom gårdsplanen, / förrän han sa till. En av gesällerna skickade han iväg så han skulle inte ens få finnas på ägorna. Där stod nu mäster Kvick och hans pojkar och moran och alla de andra ute på den kringbyggda gården. Mäster började så trolla. Han rabblade upp en mängd obegripliga ord och hade väl också andra konster för sig, och rätt som det var kom en garnhärva farande över taket.

Uppteckning ur Institutet för språk och folkminnen, Göteborg (AFG), arkiv-id vff01424, upptecknad 1926. Texten är här förkortad.

FAQ

Var ligger Sägner från Torpa socken?

Sägner från Torpa socken ligger i Halland, Sverige.

Fler hemsökta platser i Halland

Uppgifterna bygger på lokal folktro och vittnesberättelser.