Sägner från Lindome socken

Halland · Sverige · Sägenplats

3 uppteckningar ur folkminnessamlingarna från Lindome socken i Halland, gjorda 1936.

Spöken och spökplatser (Lindome socken, 1936)

Det var en dräng som var på en prästgård - men jag hågar inte var det var. Han gick hem var kväll. När han kom till en bro, stod där som en karl. Han stod där varenda kväll. Så talte han om det för prästen. "Då ska jag följa med dej dit", sa prästen. Ja, när de kom, stod han där likadant. Då frågte prästen honom varför han stod där. Han bara pekte ner under bron, han sa ingenting. Den andre dagen undersökte de där och då låg där en karl som var mördad; han var sänkt där. Sen stod han där inte mer. Se, det skulle uppedagas. Det var i mina barnaår de talte om det. Jag tjänte i Ryda i Sätila, jag var väl en 19 år. Så hade jag varit vid kvarnen vid Strömma. Det blev sent, mörkt var det. Jag satt och åkte på lasset. När jag kom på Andreasa "ia" (sank mark, vattensamling) ville inte märren gå. Jag måste gå å, jag fick henne inte fram. När jag kom fram till henne och skulle ta henne i betslet, så var där en hund på vägkanten. Det var en stor hund, och ögonen / lyste på´n. Troligtvis var där skett någonting, det slår inte fel. Detta var före jul. I april året efter skulle pigan som tjänte där jag tjänte, och jag gå till Kungsbackamötet. Vi fick åka hem. Men hon gick å vid Smältered bro och gick rätt över. Och när hon kom ner till Andreasa "ia", såg hon samme hunden. Mamma och pappa arrendera där i Möbacka (Sätila). De hade en fröken där som den som ägde stället var släkt med. Hon bodde uppå. Så blev hon dålig. Hon reste till Göteborg och där dog hon. Sen tog det till att spöka. Hon kom själv och gick upp på vinden. En söndag, när de skulle begrava en på Bolås, skulle mamma gå uppå efter glas, när de som bar liket kom. Då mötte hon två hundar i trappan. Karlarna stod utanför och de såg dem med. Men mamma var så van vid det, så hon blev inte rädd. - Ack, där var ett sånt väsen om nätterna uppe på rummet, där hon hade sina grejor. Så hade pojkarna fått tag i nyckeln en gång och gått dit upp och rivet i hennes grejor, och sen blev det då alldeles galet.

Uppteckning ur Institutet för språk och folkminnen, Göteborg (AFG), arkiv-id ifgh03863, upptecknad 1936. Texten är här förkortad.

Troll (Lindome socken, 1936)

Här nere där vi har vårt elektriska kraftverk var kvarnar i min barndom. Där var åtta kvarnar i den strömmen härnere. I en kvarn spöka det. Den brände upp varenda julnatt. Nå, så var det en person som skulle passa på kvarnen en julnatt. Nu hade de så där var eldstäder i kvarnarna, så de kunde lägga på och elda. Där hade han en järnstång i elden. När han satt där och hade lagt på ved och brände, öppnades dörren och där kom ett troll in. Först frågte det honom, vad han hette. "Jag heter Själv", sa han. Sen sa det "Glävsa läppar" - de skulle se vem som hade störst gap. Jo, det var han med om. Han tog fram sitt järnspett och körde i munnen på trollet. Sen sprang han hit åt Greggered. Trollen efter - där var flera stycken. Så frågte de andra, vem som bränt ´en. "Det har Själv gjort", svarte trollet. "Ja," sa de andra, "Själv gjort får själv ha´t". Trollen skulle bo här borta i Knipered. Nå, så var det en an- / nan gång. De hade mycket svårt att få malet då, så det fick ske sent på nätterna ibland. Så var det en från Skår som hade varit å en natt och malet. När han gick hem, gick han förbi ett berg de kallar Knipa. När han hade gått en stund, satte han sej och vila och la säcken i jämte sej. Då fick han höra, hur det ropte mellan bergen - från det ena berget till det andra. "Bror, låt mej låna din kittel, medan jag kokar den skrotten som sitter utpå stenen." Han misstänkte, att det var han och kila ner åt en vattenpöl och tvätta sej. Och sen sprang han hem. Den andra dagen gick han och skulle hämta sin mjölpåse och då var den sönderhackad. Ute vid Lindome kyrka i Klockaregården skulle det förekomma, att de lånte av varandra - klockaregårdsborna lånte av trollen och trollen av klockaregårdsborna. - Förr brygga de alltid drick själva. Så var dei i Klockaregårn de hade brygget. Om de då hade lagt något kors av halm i bryggekaret, skulle inte trollen ha makt att stjäla dricka. Nå, på kvällen kom där en trollkäring in och skulle stulet drick.

Uppteckning ur Institutet för språk och folkminnen, Göteborg (AFG), arkiv-id ifgh03863, upptecknad 1936. Texten är här förkortad.

Troll (Lindome socken, 1936)

Trollen bodde här uppe i bergen. Vi har en stor grotta här uppe i Börsås. Det var där de bodde. Det stod en stuga där nere här mittför. Där var en gammal gumma, som hade varit i Hofgården och fått en kaka bröd en gång. När hon gick hem kom trollen ihåll med henne. De följde efter henne. Till slut tog de henne i näven. Och näsan blev så tjock och hon fick en sådan näsa, så länge hon levde. Längre uppigenom här är ett berg de kallar Koberg. Det var en vallpojke som gick vall med kreaturen där och han hitta tio koppartallrikar som var utställda. Han tog med sej en. Dagen efter skulle bonden gå med honom dit och hämta de andra. Men då var de "väk". Det var trollen som hade satt ut. Ute i Knipered är en bäck de kallar Finebäck. Där var en kvarn. Så gick de och mol om nätterna - de var många om den, så de fick hålla på om nätterna. Det var en gubbe som hade varit och / fått malet. När han gick hem med sin mjölpåse om natten, kom trollen efter honom. Så ropte trollet: "Mitt öga är rött!" - "Ja, min röv är svart", svarte han. De fick ingen makt med honom, de bara noppa i säcken. Se, de ville han, skulle vänt sej om, då kunde de tagit honom i ansiktet förståss. Där uppe där vi ser den där gården, var ett fruntimmer, som var med barn. Hon var gången utåt kullen och skulle hugga ene och trollen kom. Men så hade hon karlens rock på sej. "Mans tröja, mans tröja" sa de. Då kunde de ingenting göra vid henne. Det var en uppifrån Inseredsos som hade varit i Anderstorp med ved. De körde inte inte vägen då, utan bort igenom skogen. När han kom till Härtegår´n, kom trollen ut ur berget. Så sa det: "Hör du Anders Blask, kom ska du få äta soppa!" - "Har du mer än du behöver", svarte han, "så göm det tills i morgon." - "Ha, ha, ha", skratta trollen, "det var ett bussa råd." Det var en karl som skulle rida till ottesången. När han kom till Kållsås - det är längre uppåt i Björketorp - så kom där troll ut ur berget. De hade en kalk och bjöd honom dricka.

Uppteckning ur Institutet för språk och folkminnen, Göteborg (AFG), arkiv-id ifgh03863, upptecknad 1936. Texten är här förkortad.

FAQ

Var ligger Sägner från Lindome socken?

Sägner från Lindome socken ligger i Halland, Sverige.

Fler hemsökta platser i Halland

Uppgifterna bygger på lokal folktro och vittnesberättelser.