Sägner från Morups socken

Halland · Sverige · Sägenplats

3 uppteckningar ur folkminnessamlingarna från Morups socken i Halland, gjorda 1935.

Spökeri och spöken (Morups socken, 1935)

På Vången, Morup, spökade det okristligt, så det var allt bäst att hålla sej därifrån, åtminstone i mörkaste nedan, annars kunde en både bli gastakramad och råka ut för den vite hästen. Han galopperade fram i löske så fradgan spydde ur mulen och eldgnistorna sprakade om hovarna. Tro inte att det var ett vanligt ök! Ånej, det var allt någon som flugit in i hästen, annars hade han inte ränt fram på det viset.... På kyrkogården var det också oklart nattetid. Ett spökelse (det var nästan som genomskinligt och bar vitt svep) bru- / kade vandra från nya kyrkogården över till den gamla - landsvägen skiljde dem åt - där knäade spöket alldes vid kyrkomuren, förresten vid det gamla järnkorset med ängeln. En natt precis kl.12 for grannsocknens prästfru med son förbi kyrkogården just då spöket irrade över landsvägen. Prostinnan viskade med darrande stämma: "Jonas, såg du?" "Ja, mamma, visst såg jag" blev det förskrämda svaret. Så det är förstås nån stackare, som inte fått ro i graven utan sveper omkring sådär nattetid. I prästgården knackade det rent obeskrivligt ett tag. Det var inga vanliga knackningar heller, ty prästmamsellen sa att dom lät "tomma, ihåliga och faseligt envisa". Inte så långt därefter dog prostinnan, inte alls gammal. / I Grytås bodde längesen en trollpacka till käring, som kallades Blarran. Hon hade onda ögon, satte mjölkharar och var okristelig på alla vis. En dag dog hon emellertid. Och, kan I tänka, samma natt började spökeländet. Blarran hasade och hasade omkring i rummen, drog i täcken, knackade i väggen och slamrade i köket. Så det vart inte mycken sömn den natten och inte de andra hon var ovan jord. Inte bättre utan värre hade hon sej på begravningsdan. När liktåget kommit till Kvarnagård tvärstannade hästarna, vettskrämda och drypande av svett. Ingen kunde få dem ur fläcken. Då förstod likföljet fuller väl vem som varit framme och gjort kistan så tung att hästarna omöjligt kunde orka dra. / Framme vid kyrkan blev det också spökerispektakel.

Uppteckning ur Institutet för språk och folkminnen, Göteborg (AFG), arkiv-id ifgh03538, upptecknad 1935. Texten är här förkortad.

Djävul, jättar och gastar (Morups socken, 1935)

Djävulen var en väldig potentat med eldögon, pannhorn och luden svans. Om man visslade var det som att kalla på skam, nämndes däremot Gudsnamnet, lommade han strax bort. Han hade många namn: fan, den lede, hornper, hin, skam, den stygge och gamlefar. Pastor H. hade en gång sett honom sittande i gröna soffan på adjunktsrummet, men han schappade snart, så det stod som svavelos om honom. Han ville oenighet, därför grät skam, när två torkade sej på samma handduk. / Jättar. Inte mycket bättre var jättarna. De hatade Gud, människorna, ljuset och allt grannt. I bergena bodde de, voro holians starka och räliga. Ibland vart jätten så arg, att han ryckte loss stora block och slungade mot Guds hus, men dessa jättekast råkade aldrig mål utan damp ned annorstans. Det var bäst att kristna barnen fortast möjligt, annars kunde jättar och trolltyg vara framme, de förre ville äta upp dem, men trollen ville byta bort dem mot sina egna krôpplingar. I Nackhälle (högt berg i Halland) bodde många; i Morup fanns just inga, ty där hade de inget gömställe (bergfattigt.) De bedrev sina illdåd i mörkret, solen gjorde dem maktlösa, och kyrkklockorna retade dem hiskeligt. / Gastar. Gastarna voro höga som träd, ibland hade dom inget huvud. De voro fracka i ondska och gav ofta till fruktansvärda skratt, gastaskratt, som kunde justament skrämma ihjäl folk. Gasten ställde till allehanda rabalder. Han förvillade folk, så dom inte hittade hem och sen kramade han dem. En bonde kom körande från kvarn då han mötte gasten. Han vart genast tung som bly i hela kroppen och fick spy. Hästen vart också svett så det rann av honom. Kärrhjulena snurrade runt, runt, men kommo dock inte ur fläcken. Det var en rejäl gastakramning, det. Kom man hem måste en hålla tyst med gastamötet minst ett dygn, annars kunde gasten hämnas.

Uppteckning ur Institutet för språk och folkminnen, Göteborg (AFG), arkiv-id ifgh03538, upptecknad 1935.

Bergväsen (Morups socken, 1935)

Det var en gång en kvinna i Morup i byn Kumered som en gång var ute och gick en kväll. Då hon kom i närheten av en bergkulle, där det bodde troll, blev hon lockad in till dem och bergadörren stängdes. Nu var det så, att hon nyss fått ett barn, och dels besvärades hon av mjölken och av längtan efter barnet, och hon tiggde och bad att få gå hem. Trollen lovade slutligen detta mot villkor, att hon kom tillbaka. Detta upprepades tre gånger. Slutligen blev hon borta för alltid.

Uppteckning ur Institutet för språk och folkminnen, Göteborg (AFG), arkiv-id ifgh03514, upptecknad 1935.

FAQ

Var ligger Sägner från Morups socken?

Sägner från Morups socken ligger i Halland, Sverige.

Fler hemsökta platser i Halland

Uppgifterna bygger på lokal folktro och vittnesberättelser.