Sägner från Ås socken

Halland · Sverige · Sägenplats

3 uppteckningar ur folkminnessamlingarna från Ås socken i Halland, gjorda 1936–1949.

Husdjur. (Ås socken, 1936)

Det var alltid en karl, som skulle leda till tjurn med en ko; det var inte passligt att ett fruntimmer gjorde det. När tjuren hade gått av kon, skulle karlen ta tag i ryggen på kon och kramma, så skulle hon ta sej. När hon hade kalvat, skulle man torka spenarna avigt med en trase för att inte något troll skulle skada kon. I hyttan skulle de en stor spik liggande, när de mjölkade kon förste gången. När de gav kon förste gången efter att hon kalvat, stoppade de först i henne en deg med olsten i för att hon fortare skulle bli ren och släppa till mjölken. De gav kalven mjölk efter hans mor. Våra kor hette Spätta, Rygga, Gerla (hade små strimmor på sidan), Rölla, Grimma, Hjälma, Åsa, Lisa, Britta. De hade / aldrig svarta kor förr, bara röda. De ville inte ha svarta eller vita hästar. De vite smutsade ner sej så illa. När de klippt får, lämnade de en tofs mella benen "till att värma klöra i", en tofs på huvudet och en på rumpen. I oktober och sist i april skulle de klippas. Löa fick de i april, ulla i oktober. Till strumpor skulle vara ull. Till underliv tog de löa, för den löt töja sej så bra. Fåret skulle ha lite ull att tugga på, och de sa: "Kom igen te ett års, mä son och dotter ve låret." Röda band om halsen med en liten vippa av samme sorten band de på lammen som skydd för räven. Vallpojk hade de för denne byn förr. Han samlade alla fåren i hela Åsby och körde dem åt Buared till, då var här ingen skog, bara ljung och ene, de svedde av ljunget, så växte där gräs. Vår vallpojk var från Grimmared och hette Karl Andersson . Nästan de flesta vallpojkar här i trakten var från Mark. Han gick hela sommaren och hade ett tullehorn, som han tulla ihop fåren med; det var tre hål i det. Fåren lydde och gick / i takt efter vallpojken. Klockan fem om morron gick han ut med dem. Han hade en hund med sej hemifrån sitt hem. Han fick några ören om dan och fick mat och härbärge en tid på vart ställe i byn. Om jul kom han hit och fick en kaka bröd och lite annat på varje ställe.

Uppteckning ur Institutet för språk och folkminnen, Göteborg (AFG), arkiv-id ifgh03810, upptecknad 1936. Texten är här förkortad.

Troll. (Ås socken, 1937)

Det bodde troll i Mabjär. En gång när en präst som hette Torbjörnsson hade varit i Ås kyrka och åkte hem till Veddige, så dansade trollen i Mabjär och sjöng. Då sa´ Torbjörnsson: "Ja, I mån dansa så mycket i vill, men I får aldrig Guds nåd; det är lika omöjligt som att min käpp blir grön." Men nästa morgon, när prästen vaknade, var käppen grön. I Smörkulla i Derome fanns troll. Det var en hustru som var ute och inte var tagen i kyrke än, och hon hade stål och brännesten i fickan. Det ropade i berget: "Stål och brännesten." Hade hon inte haft sådant i kläderna, hade trollen kunnat ta henne. De fick en bortbyting på ett ställe; de hade inte brytt sej om att ha tänt ljus innan det var döpt. De förstod att det var galet. Hustrun / blev rådd att tända i ugnen och bränna upp bortbytingen, men som hon skulle till att kasta in den i elden, kom trollet med deras rätta barn och sa: "Jag har varit så rädder om ditt, och du ska bränna upp mitt!" I Veddige var det en brud som blev tagen in till trollen i Vabränsbo hög. Så julafton så red en dräng dit och då stod hele högen på guldpelare, och de dansade och drucko där under. Han red rätt in, och han blev skänkter: bruden kom med ett horn med dricka. Drängen slängde drickat så det kom på länden på hästen och det brände utav håret. Sen tog han bruden och kastade upp henne på hästen och red därifrån och trollen kom efter. Och de hade nära hunnit fatt honom, men då var det någon som ropade: Ri inte vägen de hårde utan åkern den våde! Då red han över åkrarna och kom fram till Veddige kyrkogård, men trollen var så nära, så de högg av hästen på mitten vid muren. Drängen och bruden föll in på kyrkogården, och kornet skänkte han till kalk i Veddige kyrka. Men bruden var så galen; hon ville / tillbaka till trollen. Han måste hålla henne, tills prästen kommit och döpt om henne.

Uppteckning ur Institutet för språk och folkminnen, Göteborg (AFG), arkiv-id ifgh03950, upptecknad 1937.

Naturföremål (Ås socken, 1949)

Här ute finns ingen jättekälla men i Derome är en grotta (!) i berget, som de la pengar i. Det var i Smörkuilla. Jag vet inte, varför de la dit pengar. I Rudebjär var Rudebjärsamen. Sådana som gick förbi där om natten, hörde hur han smidde inne i berget. Jättekast finns i Backa (Väröbacka), stora, trinda block. Järten skulle tagit dem i sitt srrumpeband oh kastat över fjorden till berget mitt emot. Nej, inte mot Åskloster. Farfar plöjde upp klosterkyrkogården. Hästen stannade och farfar föll på knä. Han fick kramp. Han fick dra sej hem på vägen. Tre gånger har det hänt obehagliga saker där. Här är många stenrös ute i marken. Jag vet inte, hur de har kommit dit. Det är en håla mitten på varje rös. Det var ett villeställe bort vid skolhuset vid Kloster. Där var / klippor och riktiga bänkar. Där satte vi oss alltid och vilade, när vi gick från Ås kyrka. Korsbjär kallades det stället. De som hade karameller, bjöd de andre. Nu finns här ingen som går till kyrkan. I Gryterös mosse var det så fullt med vita näckrosor på hele mossen. Den blir aldrig torr. Där tog de ingen torv. Nej, de gick inte på skridskor där, då gick de hellre på fjorden. Det var ett troll, som hade tagit en riktig klippa i sitt strumpeband och kastat den, så den blev liggande i Nazaret. Jag har inte varit intill den, så jag vet inte, om det är något märke i den. Har inte hört talas om någon sten, som säges vända sig. Känner ej till benämningen lyftesten men berättar om en sådan. Se Umgängesformer ! I min tid ha gamla gubbar lagt hägnader i marken. De som ville ha lagt stenen, fick hjälpa fram den. Har ej hört benämningen letesten. Riktigt stora lykor ha de tagit upp (odlat) i min tid.

Uppteckning ur Institutet för språk och folkminnen, Göteborg (AFG), arkiv-id ifgh05471, upptecknad 1949.

FAQ

Var ligger Sägner från Ås socken?

Sägner från Ås socken ligger i Halland, Sverige.

Fler hemsökta platser i Halland

Uppgifterna bygger på lokal folktro och vittnesberättelser.