Sägner från Ölmevalla socken

Halland · Sverige · Sägenplats

3 uppteckningar ur folkminnessamlingarna från Ölmevalla socken i Halland, gjorda 1946–1950.

Brev (Ölmevalla socken, 1949)

Örmanäs i Sept. 1949 Till föreståndaren för folkminnesarkivet. Får tacka så mycket för brevet jämte Eder frågebok. Det är så att jag sedan barndomen har varit mycket intresserad av allt som rör folklig tradition och sed m.m. men min egentliga hobby har givetvis varit folkvisan och det är också närmare ett par hundra jag fått ihop d.v.s. texter och jag har även försökt mig på att uppteckna lite melodier och som nu har kommit Radiotjänst folkviseinsamling väl till pass. Men så är det ett stort "men" och det är att jag är dålig till min hälsa det är nerverna som krånglar så jag orkar inte skumpa omkring i stugorna och av detta skäl har folkminnesuppteckningen kommit att få ett stort avbräck och ett är säkert att främst jag själv och sedan folkminnesarkiven ha gått miste om mycket bara för min ohälsas skull, jag tänker på alla melodier och allt övrigt uti bygderna som jag velat ha samlat ihop men ack omöjligt, lusten är stor men krafterna få. Av skäl som antytts kan jag inte tillmötesgå Eder önskan som jag velat, men det lilla jag kan skall jag teckna ned! Eder frågebok skall jag emellertid be att få behålla en tid innan jag returnerar den i händelse jag kan få tag på lite stoff. År 1936 var här en fröken Anna-Stina Möller från Eder stad och bl.a. besökte min far flera gånger och skrev ned för Edert arkivs räkning så en del har nog kommit Eder tillhanda förut. Några blanketter för uppteck. behöver jag ej ty jag orkar i alla fall inte få ihop så mycket. jag skriver på brevpapper så kan Herr Bergstrand förlåt att jag ej vet Eder titel - skriva av själv. Om berättarna ha något av sina sägner från tryckta källor är ibland omöjligt att begripa eller i vilken socken eller landsdel det egentligen hör hemma hörsägner och seder vandrar från socken till socken i ofta obegränsade varianter. Berättarnas minne sviker dem ibland. Försäljniung av "Hallandssägner" / kan jag för tillfället ej heller uttala mig om. Har en del arbete med potatisupptagning m.m. bara krafterna stode bi.

Uppteckning ur Institutet för språk och folkminnen, Göteborg (AFG), arkiv-id vff02452, upptecknad 1949. Texten är här förkortad.

Folkminnesuppteckningar från Ölmevalla (Ölmevalla socken, 1950)

Folkminnesuppteckningar från Ölmevalla. (Där jag kan går jag efter frågebokens nummer) Djävulen N:o 8. förutom de namn jag förut meddelat kallades han även: "Den laje mannen" d.v.s. Den lede mannen. En gång tog den lede av det ena hjulet på någons kärra, men den som satt i kärran och körde kunde trolla och gjorde så att den lede i stället fick springa utmed och hålla i kärraxeln. (Efter min fader.) N:o 21. Söder om Åsa där socknarna Ölmevalla och Landa gränsa samman ligger en plats som heter Rågelund (invid havet) på dess sandstrand kom en gång en sjömanskista drivande i land, vid den satt en kvinnoarm fastsurrad, på handen satt tre guldringar. Mannen som fann armen tog och begrov den i sanden på stranden, men han fick ingen ro, han hörde en röst som ropade: "Mina guldringar tre åt Kristi jord!" Rösten upphörde ej förrän han gräft upp armen och lagt den i kyrkogården. Om ropet kom från havet, eller om mannen hörde det hemma hos sig, är obekant. Min fader hörde sägnen i sin ungdom, men av vem, har han glömt, likaså vem mannen var, är obekant. N:o 40. Bl. a. i Deberg i Fjärås. / N:o 41. Ja. En trollkäring hade bytt barn med en Kristen kvinna, men denna hade ej sett då det skedde men hon anade att något var på tok. Ty endast barnets huvud växte. En dag kom en s.k. "Klok gumma" på besök och hon frågade denna vad hon skulle göra? "Du skall göra något som är så galet så att trollungen – om det är en sådan – tycker det är alldeles galet." Så bryggade kvinnan d.v.s. trollungens fostermoder dricka i ett äggskal. Då sade trollungen: "Jag är så gammal som tiven och toppen på ett träd, mossa uppå hallar, jag har sett Kolas skog brinna upp tre gånger och uppväxt igen men aldrig har jag sett någon brygga i ett äggskal!" "Jasså, du är så gammal!" sade fostermodern, varpå hon satte den på ungsgrisslan för att föra in den i ugnen, men då kom trollkäringen och hämtade honom. (Efter min faders farmor som hon berättade, när han var barn.) Vad ordet: "tiven" betyder, vet jag ej.

Uppteckning ur Institutet för språk och folkminnen, Göteborg (AFG), arkiv-id ifgh05523, upptecknad 1950. Texten är här förkortad.

Spökeri (Ölmevalla socken, 1946)

Anna i Nygård var på kyrkogården en natt och skulle ta jord från vissa gravar, som ett barn, som hade skiver, skulle sova på. När hon skulle gå därifrån, så stod lagman i kyrkeporten, och han la handen på bröstet på henne. Hon fick ett blått märke där, som mamma och flere var och titta på. De såg så tydligt alla fingrarna. - Gamle lagman var väldigt stränger. Han hade varti död i flera år då. Anna i Ögårn såg spöke. Det var en karl, som hade drunknat. Han visade sej för Anna och sa, vilken å han låg på, och de rodde dit och fann honom. Mamma hade varit och sett på lagman Holmers begravning. På kvällen samma dag såg hon lagman på hästen vid gamla slottsbyggningen. / Så en natt när hon låg och sov, drömde hon, att lagman stod vid hennes säng, och hon blev så hjärtskrämd, så hon fick hög feber. Hon visste ju, att han var död. - Lagman Holmer hade varit så väldigt sträng. Det var två gesäller, som träffade varandra vid Koje hage och hade brännvin, och den ene skar halsen av den andre. Han blev tadder. Vad en kunde vara mörkrädd, om en gick förbi där senvulet. Vi var alltid mörkrädda. Jag var fyra år, när pappa tog ett torp i Uppsocknen. En de kallade Tönnes hade hängt upp sej där i en liten lada. Där var vi alltid rädda. Då har la inte var´t slappet utan att jag har varit mörkrädd. De skulle inte pratat så mycket om spöken för barn. Det trodde jag aldrig att jag skulle vågat gå upp på en vind. Det var på ett ställe, en stuga som låg uppi bergen. Det var en därifrån, som gick i skolan, då jag gick. Han talte om hur förfärligt det spökade där. De satt / och stickade strumpor. Klockan tolv sa de: "Nu kommer la vårt främmat." Och precis klockan tolv på natten kom det. Vanligtvis hörde de bara att det bullrade i stugan, men en gång hade de sett, att det kom en karl in. Deras mor gick till den kyrkoherden, som dog när jag var fjorton år.Han sa: "Det är råttor" - "Nej." - "Då är det en bov." Men sen de hade varit och talat om det för prästen, var de av med det.

Uppteckning ur Institutet för språk och folkminnen, Göteborg (AFG), arkiv-id ifgh05141, upptecknad 1946.

FAQ

Var ligger Sägner från Ölmevalla socken?

Sägner från Ölmevalla socken ligger i Halland, Sverige.

Fler hemsökta platser i Halland

Uppgifterna bygger på lokal folktro och vittnesberättelser.