Sägner från Väse socken

Värmland · Sverige · Sägenplats

3 uppteckningar ur folkminnessamlingarna från Väse socken i Värmland, gjorda 1934.

Spökeri (Väse socken, 1934)

Det spökade på Hammar. Så lång tid som sedan Soop bodde på Hammar skall det ha spökat där. Far brukade tala om att de hade haft ett olaga bröllop på ett rum där och att ett barn skulle ha blivit mördat och dolt. Efter vad far (f. 1829) hade att berätta så skulle det vara en Soop, som var landshövding. Denne Soop kom inte överens med sin lagvigda utan rymde bort från henne och kom med en annankvinna till Hammar. När paret kom till Hammar, så skickade de efter prästen mitt i natten, och han vigde paret. Men både de nygifta och prästen fick rymma till Norge för att de inte skulle bli häktade. Bror till min man såg ett fruntimmer som gick mellan stora gången och flygelbyggnaden. Den skepnaden hade inte något huvud och det såg ut som om hon skulle ha ett barn vid sidan. Det var tidigt en morgon. Ofta kunde folk / få höra att det åkte någon upp till stora trappan om kvällarna. Det hördes så tydligt att hästarna trampade och dundret av hjulen. Det var en lördagskväll jag stod och rörde i gröten och då fick jag höra att någon åkte upp till trappan och sade till köksan: "men kommer herrskapet redan hem!" Vi gick ut och lyste, men det fanns varken mäniska eller djur. Trädgårdsmästaren hade hört detsamma. En annan gång var jag uppe tidigt på morgonen och gav herrskapet kaffe på sängen. Då skulle jag över kontoret. När jag kom in på kontoret, så låg varenda matta hopsnodd(a) som korkskruvar. Innan vi lade oss på kvällen, så låg varenda matta rätt på golvet. Ingen hade varit på kontoret under natten. En annan gång så hade frun varit sträng mot en piga. Se'n gick pigan in. Som de satt där, så blev det ett förskräckligt dunder. När de kom att se efter, så hade en stor antik spegel ramlat ned, men då blev frun rädd. Allt hade gått i kras. För detta hände just när hon kom in och hade trätat på pigan. Frun tog det som ett straff. Det skulle bli olycka om en spegel ramlade / ned. - Det var så ofta det gick och dundrade på övre våningen.

Uppteckning ur Institutet för språk och folkminnen, Göteborg (AFG), arkiv-id ifgh03475, upptecknad 1934. Texten är här förkortad.

Ont öga och ond tunga (Väse socken, 1934)

Det var ett par gubbar ute på Arnön som "trôlla ihjäl" varandra. Den ene gubben kunde inte tåla den andre och när det bar så till att de kom "i syna" på varandra, så gjorde de varandra ont med att trolla. De hade hållit på så länge, men till sist tog det skruv, så att de blev liggande och inte kunde rätta till sig mer. De skulle inte ha något annat att trolla med än med ögonen. Om "Fôssgôbben" råkade att titta på ett djur, så var det slut med det djuret. Han hade "one öge." Folk som han tyckte bäst om, tittade han inte åt och så var det om det var någon han inte ville "skämme" djuren för. Han höll ihop ögonen, när han gick förbi. När det blev slut på de gubbarna så blev det allt liksom slut på "trôllinga" i den trakten också. Men de var farliga för både folk och fä. - Det fanns allt somliga gamla käringar där bort i också, som folk trodde kunna trolla. / De fick skulden för både att de hade med "finskott" att göra och att de tog mjölk och hälsa från andras kor. Vad käringarna hade för sig har jag mindre reda på. De sade, att de kunde mjölka med lillfingret, bara de hade skurit sig i det och skrivit den ondes namn med blodet. De skulle få så mycken mjölk de ville ha. Det var särskilt en gumma i Arnötrakten som hade rykte att kunna trolla. Om någon skulle dö, så såg hon likfärder långt i förväg. En kväll var hon i ladugården och då fick hon se att det kom ett svart följe som hade en karl liggande på en slip. På morgonen kom de samma väg med en person, som fällt ihjäl sig i skogen. Många gånger talade hon om sådant i förväg som skulle komma att hända.

Uppteckning ur Institutet för språk och folkminnen, Göteborg (AFG), arkiv-id ifgh03475, upptecknad 1934.

Födelse och dop (Väse socken, 1934)

När modern hade fått barn och blev bra och skulle gå ut första gången, så skulle hon ha något stålaktigt i händerna. Och så var det med barnet när det togs ut första gången, så skulle det ha stål i händerna. Om barnets tvättvatten slogs ut om kvällen, så kunde moderna få "speböld" (spenböld). Det var jag rädd för också. Det var aldrig bra att slå ut tvättvatten sent på kvällen. Det var så farligt att trollen kunde komma och ta barnen innan de var döpta. Alla gamla, så var de rädda för det. Det kunde bli en byting i stället för det riktiga barnet. Det gick inte an att elden fick slockna i spisen så länge inte barnet var döpt. I tvättvattnet skulle en ha stål liggande, så att inte barnet blev sjukt. En person var tvungen att vaka över barnet både natt och dag så länge / det inte var döpt. Detta förekom i min ungdom. Och så skulle en sy in ett mynt i lindan, för då kom inte pengar att fattas barnet. Det var inte någon som fick ta i ett barn förrän han hade varit framme vid spisen och strukit med händerna över elden. Det var bra att lägga psalmboken i vaggan till barnet, för då skulle barnet få lätt att lära sig att läsa. När barnet skulle till dopet så sattes en stoppnål i barnets kläder. Vi hade en präst som tog bort det modet, för när han fick se en stoppnål i barnets kläder så tog han den, och så talade han om för de äldre att de inte skulle vara så hedniska.

Uppteckning ur Institutet för språk och folkminnen, Göteborg (AFG), arkiv-id ifgh03476, upptecknad 1934.

FAQ

Var ligger Sägner från Väse socken?

Sägner från Väse socken ligger i Värmland, Sverige.

Fler hemsökta platser i Värmland

Uppgifterna bygger på lokal folktro och vittnesberättelser.