Sägner från Tveta socken

Värmland · Sverige · Sägenplats

3 uppteckningar ur folkminnessamlingarna från Tveta socken i Värmland, gjorda 1932–1936.

Djur. Vargar (Tveta socken, 1932)

Vargarna voro allt så gott som bårta från trakten när jag började minnas något, men "skrämsla" satt i folk så de tyckte allt att de hade sett vargar både här och där. Vargen kallades gråben, tass el ulv. När de voro riktigt "stôllet svôllne" så gick de upp på taken å rev sig igenom, så att de kom ned till fåren eller svinen. Ja, de kunde komma högsta dagen. På ett ställe i Avelsäter gick två grisar utanför stugan, å rätt som det var så kom en varg å flög på dem. Den ene av grisarna sprang in genom den öppna dörren å in i köket i stugan, men vargen sprang efter in å tog grisen mitt för ögonen på dem som voro inne. Det var inte annat än fruntimmer hemma, å för dem var inte vargen rädd. De slog med sopkvasten å allt de kunde få tag i, men vargen kastade grisen över nacken å lunkade åt skogen. / Det skulle inte få lysa ut genom fönstren på kvällarna, för det vägledde vargen till gårdarna. Vargen kom alldeles bort ur skogarna. Han drog sig uppåt landet till de stora skogarna. Han fick för litet med skog att vara i här. Det gick ett rykte, att en käring trollade bort vargen. Det var någon som höll sig illa för käringen att vargarna tog kreaturen å då sade hon att de skulle komma bort, men det var inte säkert än att de skulle komma tillbaka för jag tror att det var på vissa år som hon trollade bort dem.

Uppteckning ur Institutet för språk och folkminnen, Göteborg (AFG), arkiv-id ifgh03017, upptecknad 1932.

Häxor och trollkarlar. (Tveta socken, 1936)

Kom det en finne el. en finnkäring, så blev en rädd för den. Jag mins som barn att vi var så rädda, när mor tala om att hon hade sett en finne. Den kunde trolla å förstöra allt en hade. Andra var inte så farliga som finnarna. Men inte fler än de som var finnar kallades för "finnar". Det troddes att om en finne stal något med sig, så skulle han kunna trolla. "Väryringen" /virvelvinden/ skulle en akta sig för. Det var inte bra om en kom ut för en sådan. En blev sjuk. Det var allt mer än en påskkäring i kvarnen om påsknatten, för detta talade mor om. Det skulle vara så, att den kvarnen brann ned varenda påsknatt. Men då ville husbonden ta reda på, varför det skulle bli så. / Han gick till kvarnen tidigt om påskkvällen å gömde sig där. Han kröp ned i kvarnskruven. När det blev i mörkningen så kom två käringar in å hade var sitt smörknyte. Sen så kom den ene efter den andre. Skam var med, för han skulle ha smöret. Men han kom ihop å trätade med en käring för att det inte var fullt mål som han ville ha det. I detsamma skulle han smyga sig upp å se på dem. Men då trillade han huvudstupa ned. Varenda käring sprang. Han var alldeles ensam. Men sedan brann inte kvarnen en enda påsknatt mer.

Uppteckning ur Institutet för språk och folkminnen, Göteborg (AFG), arkiv-id ifgh03753, upptecknad 1936.

Tomtar (Tveta socken, 1932)

De talade mycket på att det skulle ha funnits tomtar i Avelsäter å i Skärsmyr. De hade sett att små gubbar hade sprungit med lykta om kvällarna i gården. Men ja hörde inte annat än att de hade gott av tomtarna, för de drog till huset. Det var nästan så att de som inte hade tomtar var avundsjuka på dem som hade. Å så trodde de, som inte hade tomtar att de fick släppa till det foder, som tomten drog till sin husbonde. Sent en kväll kom far från kvarnen. På Avelsäterskogen mötte han tomtgubbar, som kom körande med ett stort hölass. En del sprang vid sidan av lasset å stödde det. En liten gubbe satt uppe i lasset å körde. Men de körde så fort, så det gick som en ### förbi. De for åt Dalsland med höet. / Han bodde i gamla hus. I nya hus trivdes han inte. Ju gamlare de voro desto bättre var det. Å de gubbarna skulle vara så rysligt gamla, för det var desamma som var kvar alltjämt, å det blev aldrig några nya. De brukade allt ta mat med sig å lägga i stallet eller lagården, för att tomten skulle bli mer att hålla med huset, om han fick mat. På julkvällen skulle han ha gröt.

Uppteckning ur Institutet för språk och folkminnen, Göteborg (AFG), arkiv-id ifgh03017, upptecknad 1932.

FAQ

Var ligger Sägner från Tveta socken?

Sägner från Tveta socken ligger i Värmland, Sverige.

Fler hemsökta platser i Värmland

Uppgifterna bygger på lokal folktro och vittnesberättelser.