Sägner från Töcksmarks socken

Värmland · Sverige · Sägenplats

3 uppteckningar ur folkminnessamlingarna från Töcksmarks socken i Värmland, gjorda 1926–1938.

Julseder (Töcksmarks socken, 1926)

Om julaftons morgon var allmänt att de var uppe tidigt å högg ved, vid bloss eller eld på vedbacken, om de hade övernog med ved huggen förut så skulle det huggas ändå. Det var så högtidligt å man var så glad att julen äntligen var kommen, när de huggit en stund så kom far i huset med "besken" (glögg) var något att "bita i". Juldagsmiddag, skulle alla vara högtidsklädda om det var riktigt, fågelneken uppsatt, julbordet ordnatt efter gammal tradition. Doppandet i grytan började nu. (En person berättade att vid Lusse skulle "all trösk" vara gjord, varefter halm lades på golvet i Koven ("Koven" vardagsrummet) den fick ligga till den bars ut på julkvällen eller juldagen medan folket var vid kyrkan, sednare i tiden brukades barkvistar som lades över golvet, så tog det emot något av vattnet när alla lögade sig i lögkaret i kvällningen dagen före julafton. Om julekvällen låg de å lekte på halmen, dä va nog inte utan att de hade fått supar. De "drog rövekrok" å sprätta varandra överända i halmen å hade roligt. / Den som fann bönan i julgröten blev gift innan nästa jul, åt tomten sattes gröt i stallet och var alltid uppêten om morgonen. Plats för dem som dött under året vid bordet. Grenljus med stam som sattes i en stake, och tändes. Julkväll, Nyårskväll, Trettondedkväll, som kallades "de tre julkvällarna" Det var för att det var så högtidligt med dessa ljus. När de var färdiga att lägga sig togs ett ljus å sattes på en tallrick, å tändes lite vatten häldes på tallricken som sattes mitt på golvet att brinna hela natten, ljuset skulle brinna för jultomten julängelen, kanske ock för att driva bort onda makter. (Kappas om att komma hem från kyrkan först synas ha bortkommit) snart sagt i hela Värmland). Den som ej fick något nytt till jul sades få "sitta på skampallen" (Östervallskog). Julgubbar bockar å grisar bakades, å stäldes upp vid julhögarna, ofta bakades dessa av barnen. I en krans som hopböjes av en kvist och omvirad med lingonris å tallkvistar sattes ljus 4 till 6.

Uppteckning ur Institutet för språk och folkminnen, Göteborg (AFG), arkiv-id ifgh00706, upptecknad 1926. Texten är här förkortad.

Julafton (Töcksmarks socken, 1938)

Om julafton var en tidigt uppe. En skulle hinna med mycket, innan di ringde in helgen. Det skedde kl. 12 på dagen. Efter middagen så tog en in ett stort kar. Det skulle stå i "kåven". Det var "löggekare". Vatten värmdes i en stor gryta /löggevatten/. Alla medlemmarna i familjen skulle tvätta sig eller bada. Det fanns ingen undanflykt den gången. Så tog di rena underkläder på sig. Kl. 11 sattes "fuggelneka" upp. När en höll på med trösken så tog en undan två havrenekar. De band man ihop till en. "Fuggelneka" skulle vara stor och rik, för då fick en mycken säd nästa år. Det var fåglarna som skulle ha den till julmat. "Julhalmen" lades över golvet om "tommesmess". När / det led mot kvällen på julafton så togs halmen bort. Den forslades till "fjuset". Man hade den till strö under kreaturen. Badvattnet fick stå inne. Vattnet fick inte slås ut. Alla klädespersedlar som en tog av sig före badet lades i blöt i vattnet, för de skulle tvättas i det vattnet. Om kvällen fick kreaturen av det bästa hö som fanns. Och så sade man till dem: "Ät väl, trivs väl, i kväll är det julekväll. Lägg på rygg och inte på rompa!" Till julbord hade en del det stora slagbordet. Det ställdes mitt på golvet. Så slog man upp båda slagen och lade en ren duk på. Sen skulle var och en ha en "julhög" liggande på bordet. Det skulle vara ett bröd av varje sort som bakats till julen. Det var en del som bakats som stjärnor och en del som uddar. Så var det den siktade och osiktade rågkakan. / Mitt på bordet stod julosten och så ett stort smörstycke. Tennstopet stod på bordet. Det var fyllt med juldricka. Brännvinsflaskan fylldes och sattes fram på bordet och ett supglas bredvid den. Till julkvällen åt en fläsk, kött, korv, potatis och gröt. Så sköljdes det ned med brännvin och juldricka. Vid julbordet var det vanligt att de döda kom på tal. "Den julen satt han el hon här också." Och en var inte säker på än att döda anförvanter kunde vara närvarande eller att de kom och titta in i stugan om julnatten.

Uppteckning ur Institutet för språk och folkminnen, Göteborg (AFG), arkiv-id ifgh04203, upptecknad 1938. Texten är här förkortad.

tomtar. (Töcksmarks socken, 1938)

När Anders Svensson kom mellan Holmedal och Selen en kväll, så mötte han en tomte, som bara hade ett öga. En annan gång kom han till Djupedalen. Då fick han se en mängd unga vita flickor och små gubbar med röda mössor. Di sprang i ring. Så var det en gång han fick se tre "nissegôbbar" som drog ut en ko ur fjuset. Di drog henne rätt genom väggen. Di drog kon med sig under "tomtestocken" /den understa stocken av väggen/. Detta var på våren, så kreaturen fick för litet med mat. När en var vårdslös med kreaturen och inte gav dem mat som de skulle ha eller att en var elak mot dem, så blev tomten ond och hade elakt för sig. / Gubben Svensson tala om att han hade fått enörfil av tomten en gång. Det var när han skulle sko hästen. Han fick inte hästen att stå still, och då tog han och klådde upp honom. Men sen, när han skulle till att ta upp benet på hästen, så fick han en örfil, så han dansa runt, och sen var det inte lönt för honom att sticka sig in i stallet mer den dagen. Min mor tala om, att när hon tjäna på ett ställe här i Töksmark, så fick hon reda på att det var "nissar" där. Det var en häst som hade "nissefläter" i svansen och i manen. De var så fina. Och det var omöjligt att få upp dem. Det var "tomtenissar" som gjorde dem. Den hästen var alltid så tjock och fet. På samma vis var det med korna där. De var alltid tjocka och feta, vilket det fanns något att ge dem eller inte. På det stället gick det inte an att föra väsen om kvällen. För det blev oroligt om natten. Mor hade också hört att det var på ett ställe / som det bodde "tôss" under stallet. Di ville gärna bo under fjus och stall. di hade sett att det var en liten grå gubbe som kröp under stallet. Men en kväll så kom han in i stugan och ville tala vid hôspen. Då tala han om att han ville bjuda husbonden med sig. Det kunde vara roligt att se hur han bodde. De kom in i ett fint rum. Det var både bord och bänkar och fint på alla visen. Husbonden blev bedd att han skulle sätta sig ned vid det stora bordet.

Uppteckning ur Institutet för språk och folkminnen, Göteborg (AFG), arkiv-id ifgh04203, upptecknad 1938. Texten är här förkortad.

FAQ

Var ligger Sägner från Töcksmarks socken?

Sägner från Töcksmarks socken ligger i Värmland, Sverige.

Fler hemsökta platser i Värmland

Uppgifterna bygger på lokal folktro och vittnesberättelser.