Sägner från Spannarps socken

Halland · Sverige · Sägenplats

3 uppteckningar ur folkminnessamlingarna från Spannarps socken i Halland, gjorda 1937.

Gastar. (Spannarps socken, 1937)

Då vi skulle gå hem och gick utmed Ätran, hörde Albertina och jag nåt, som ropte, och vi blev så rädda, så vi inte våga tala. Jag trodde det var människor i sjönöd i ån. Det ropte från vattnet: "Oj, oj." Vi knacka på hos Karl Ankar, det var blevet sent på kvällen, och bad honom hjälpa: "Det bryr jag mig inte om," sa han, "jag står inte opp om natta." Han visstee naturligtvis, att det var gastar, som skrek. Vi stanna på ett ställe hos Julius. Jag våga inget säga, men Albertina talte om, att nån drunknat på kvällen, för det hade ropt oj,oj från ån. "Det blir snö," sa Julius, och nästa dag var det djup snö. Det var varsel av gastarna. Det vat nån, som drunknat där för längesen och ropte så vid värskifte. – Hemma hörte vi om vintern dombjällror och ett rop som hoj,hoj. Det var på det stället, där nån drunknat, och det var varsel om värskifte. – Min farbror var sjöman i nio år. Han talte om, att på en plats hade nån drunknat, och där var en slags varning mot storm. Det var en röst, som ropte: "Vanteman, ro i lann, här blir / ett stort oväder," Sen blev det orkan. – Jag har hört, att en karl gjort av med sig på något sätt, och då ett fruntimmer gick förbi, ropte han: "Kom te mig, kom te mig!" och hon drunkna. Den som var i syne, kunde se något åka på lasset. En gång hade jag varit i stan och körde hem. Jag kunde omöjeligt förstå, varför lasset var så tungt, märra kröp fram på släta vägen och var rent våt. Då tyckte jag, att nåt ramla av och gick sönder, det var som en kastat en stor sten i backen, men jag såg inget. Sen det var fallet av, gick det så lätt hem. Jag vågte inget säga, men sen kom det på tal, och jag frågte min gubbe: "Varför gick det så tungt i går? Märra blev rent svett." Han sa: "Då skjutsa du väl soa."

Uppteckning ur Institutet för språk och folkminnen, Göteborg (AFG), arkiv-id ifgh03991, upptecknad 1937.

Vattenväsen. (Spannarps socken, 1937)

En pojke hemma sa: "Ack, om jag kunde spela som näcken", men han lärte det aldrig, för hans mor såg till, att han hade en stopparnål i kläderna. - En sömmerska hemma sa till oss, då vi skulle bada: "Bara inte näcken kommer", för en gång var det flera pojkar, som skulle bada, och då kom en viter häst. Han blev så lång, att de allihop fick plats på en. Men då sa en pojke: "Jesu kors, aldrig såg jag en sådan toss", och gjorde ett ristande. Allihop föll av och han försvann, annars hade han tagit alla med sig i sjön. - Min mamma talte om näcken. Där hon var hemma, hade de en finer, vacker häst. En kväll kom han fram till stalldörren, och hon skulle just ta honom, då han gav till ett flatgrin och försvann. Det var näcken, som förskapt sig. Sjöjungfrun hade fiskasvans, sa de. Min farbror talte om, att på ett ställe i sjön, ropte en röst: "Om du mäter mitt djup, skulle jag mäta ditt liv", och det är alldeles sant och inga sägner, för det var en bottenlös sjö de ville mäta.

Uppteckning ur Institutet för språk och folkminnen, Göteborg (AFG), arkiv-id ifgh03991, upptecknad 1937.

Spökeri. (Spannarps socken, 1937)

En hade mördat sin fästemö och grävt ner 'na under ett stenrös. Efter flera år hitte de 'na. Många, många gick dit och rörde vid 'na, men hon låg likadan, som hon varit i livet. Han som gjort'et, kom också dit, men när han rörde vid 'na, föll han ner och multna. - Ungdomen dansa på Grimsta kyrkegård. Prästen ba dem vänligt och vackert att ta en annan danseplats än de döe liken. Då svarte en: "Här dansas te domedag, anten det kommer präster från helvetet eller himlen," men då han sagt 'et, föll han ner och dö. - Farmor var i syne och såg en likfärd, men hon hann inte gå undan utan stötte emot. Efter det hade hon sår på bröstet, så länge hon levde. - Det var två, som mötte en likfärd. Den ene var i syne och såg 'et och gick åt sidan, men den andre såg inget utan gick rätt fram. Då sa det där andra de mötte: "Nu får jag gå åt vägen, för nu möter jag en blind," och då mentes han som inte var i syne. - Om en låna nåt från kyrkogården, skulle det dit igen.

Uppteckning ur Institutet för språk och folkminnen, Göteborg (AFG), arkiv-id ifgh03991, upptecknad 1937.

FAQ

Var ligger Sägner från Spannarps socken?

Sägner från Spannarps socken ligger i Halland, Sverige.

Fler hemsökta platser i Halland

Uppgifterna bygger på lokal folktro och vittnesberättelser.