Sägner från Södra Råda socken

Värmland · Sverige · Sägenplats

3 uppteckningar ur folkminnessamlingarna från Södra Råda socken i Värmland, gjorda 1936.

Läkekonst (Södra Råda socken, 1936)

De blev "gastkramade" sa' de om de var ute någon kväll o blev dåliga på något sätt. Men vad som menas med gastar vet jag inte. Vid "gulsjuken" skulle de äta gult silke, det minns jag. Det var en som fick av en gul frans från ett gammalt silkeskläde o detta skulle hon äta opp direkt. Om de fick ont i en handled, skulle de "hogges för knarren", de högg då i ett halmstrå på en tröskel. / "Storsteg" fick de förr på ögat, men något botemedel mot detta vet jag inte. En människa blev "mod- ***stôeln" (modstulen), om hon blev lite tyst o lite ängslig av sig. Men man fick väl gå där tills talgåvan kom tillbaka. Men de trodde, att någon annan åstadkommit detta. För oxel skulle de gå till ett ställe där någon var död o så ta med hans hand på oxeln. Och likaså om någon var född med tänder, skulle han kunna bita över oxlar. Det var allt de som tog en nål o rita "ansches" (motsols) kring "solormar", men om det gjorde något vet jag inte. / Om man fick vårtor, så skulle man stjäla en fläsksvål o smörja vårtorna med den o sen lägga den under en jordfast sten. Och allteftersom den förmultna, så gick vårtorna bort. Min syster ramla på en kniv när hon var liten o fick ett stort sår i pannan. Far tog en stor spindelväv o la i först, o en annan gång snus. Han fick allt blodflödet att stanna. Jag hade en pojke som fick tandslag, o då fråga de mig sen om jag inte brände opp hans linne. Det var den boten för tandslag, o det skulle tas av med samma o brännas opp. "Du ska tänka, dä får han ju tebaka," sa' de. / Om de hade tandvärk, skulle de peta i tanden med en nyklippt spik så det kom lite blod, o sen skulle de slå in den i en vägg så ingen kunde ta ut den.

Uppteckning ur Institutet för språk och folkminnen, Göteborg (AFG), arkiv-id ifgh03780, upptecknad 1936.

Läkekonst (Södra Råda socken, 1936)

För bleksot skulle de ta en hundlort, krama ur den i mjölk o ge den sjuke den mjölken. De ble "kramade", o då vek de en handduk fyrdubbel o la en sax i o tog ihop den, o detta skulle de ta tre gånger "ansches" (motsols) runt omkring sig. När de blev "kramade", gick de emot något som var i luften. De kunde också ta "varme" kring den som var "kramad." Jag mötte något en gång som / frasa mot armen. Och när jag kom in, blev jag så sjuk, o mamma tog varme kring mig, en eldbrand tog hon runt om mig tre gånger motsols. Det fanns spöken, döda, som inte hann hem på morron innan solen gick opp utan blev stående under dagen, man kalla dem "dagstånnere." Gick de mot sådana, så blev de sjuka. "***Hôll o sting" var nog detsamma som lunginflammation. Man värmde havre o sand i påsar o la på eller också tegelpannor. För bältros skulle de ta kvinnomjölk o vådeldskol o smörja med. Man skulle ha smörsälta "ansches" runt solormar för att / de ej skulle gå längre. För "flygvärk" skulle man värma brödkakor o havrepåsar o lägga på. För bölder tar man av torra hundlortar, det blir som mjöl, o blandar detta med socker, o så tar man en tesked av detta då o då. Om de hade ont i huvudet, ryckte någon "järslock", tog en hårlock över hjässan o ryckte till. Det var för något ont, men jag vet ej vad, som man skulle gå "ansches" (motsols) med handen runt det onda o läsa: "Sinne kan ja, kalven band ja, ***lôppa bet, lusa s-t, / sen tog ja lammelort, strax blev dä återgjort. Tvi, tvi, feck du ***nô lise?"

Uppteckning ur Institutet för språk och folkminnen, Göteborg (AFG), arkiv-id ifgh03780, upptecknad 1936.

Spökeri (Södra Råda socken, 1936)

Det var en som hette Ek-Gustav, han bodde 3- à 400 m. härifrån med familj, där var två söner o två döttrar. Det var några där en förmiddag o festa lite, o min far var också där. På eftermiddan kom de o tala om att Ek-Gustav var död, o min far blev så förvånad. Sen blev det begravning där, o då hade änkan satt ut en hatt på förstubron, de undra varför hon gjort så, det var en av Ek-Gustavs egna hattar. Men en hustru till en banvakt som / bodde i närheten, stötte till hatten med sina kjolar. Sen gick Ek- Gustav igen, o då gick han till banvaktens o inte hem. De fick ingen fred för honom, o detta var så många som såg att de måste tro det. Han kom så som han såg ut när han levde. En gång kom det dit en från Visnums-Kil. Då kom den döde, o denne sprang efter honom, skrek o svor, men när han vände, så vände den döde. Banvakten trodde att han skulle få gå till prästen för att få tillåtelse att få honom uppgrävd igen. Men sent omsider kom det en kväll en vandrande bokbindare o ville ha logi hos banvakten. "Här ä ingen fre," sa' / denne o tala om hur det var. Men bokbindarn ville stanna ändå. På kvällen satt han o arbeta, o så sa' han te husfolket: "Gå ni o lägg er!" Om en stund kom den döde, då gick bokbindarn ut, han var ute en stund, så kom han in igen o släckte sen. På morron sa' han: "Nu har ni fre en månad åtminstone." Men sen fick de fred ständigt, vad jag vet. Men ingen vet vad han gjorde. Detta var i början av 1880- talet.

Uppteckning ur Institutet för språk och folkminnen, Göteborg (AFG), arkiv-id ifgh03779, upptecknad 1936.

FAQ

Var ligger Sägner från Södra Råda socken?

Sägner från Södra Råda socken ligger i Värmland, Sverige.

Fler hemsökta platser i Värmland

Uppgifterna bygger på lokal folktro och vittnesberättelser.