Sägner från Östra Fågelviks socken

Värmland · Sverige · Sägenplats

3 uppteckningar ur folkminnessamlingarna från Östra Fågelviks socken i Värmland, gjorda 1931–1942.

Sådd o skörd (Östra Fågelviks socken, 1931)

När den gula sädesärlan kom på våren, gick det an att så. En kaka bröd skulle hänga på varje bogträd hos hästarna, så det alltid fanns till hands. När pappa o farbror började så, sa' de: "I Jesu namn börjar jag att så!" När de sådde, ville de ha sydlig eller sydvästlig vind. / Det finns en "sämask" i jorden, den har åtta ben, om de två främre benen var längst, blev den första säden bäst, men var de två bakre längst, blev den senare säden bäst. I slåttern gick man upp o började kl. två på morron, så höll man på till sex, då fick man filbunke eller smörgås eller något sådant. Man bytte hjälp då, vi kunde vara en 13, 14 pojkar, som bådades upp, då / var det mycket mat, men ingen dans. Vi började då alltid kl. fem på e.m. och arbetade till åtta, då gick vi i bredd o slog. Kl. åtta var det kvällsmat, risgrynsgröt eller pudding, fläsk, kött, hembryggd dricka o kaffe. Efter detta skulle man slå så länge man såg. Var det sedan något kvar på det vallskiftet, började man på morron igen, så det var färdigt till kl. tre, sen skulle man slå hemma. Hittade de tvil- / lingax vid sädesbärgningen, hade de för sig, att det skulle bli bröllop i gården. De försökte i gårdlagen att bli först med skörden. Då ansågos de vara kvickast i arbetet. Den, som blev först med skörden, skulle göra första höstbjudningen. När man skurit sista neken, gjorde man två band på den, o så hurrade man o skrek. Man sa' att "man tog haren", när man tog det sista. / Ingen ville bli sist i arbetet, den, som blev det, fick höra det hela tiden till våren, "***sjusôvare", sa' de för det mesta. När man gick o räfsade med handräfsa, måste man räfsa så väl. Ty om tomten fann strån kvar, tog han dem, o så tog han dubbelt så många till av det de arbetat med. Så bar han detta till den granne, som rakat bäst. Skar de illa, sa' de, att grenarna "blev större än trädet." / "Harrumpa" kallade de sådant som stod kvar av hö eller säd. "Lyckonek" var namnet på den sist bundna kärven. Den sista av all stråsäd bands med två band.

Uppteckning ur Institutet för språk och folkminnen, Göteborg (AFG), arkiv-id ifgh02292, upptecknad 1931. Texten är här förkortad.

Svar till bondens år (Östra Fågelviks socken, 1942)

Fråga) 1 Ärter å bönor skulle sättas före eller på Bedadagen för sådd vet jag inte, potatissättningen borde ske före pingst om vädret var bra. Min far började vårarbetet 1 Maj om vädret så tillät, denna dag hade betydelse i så fall att man skulle dricka märg i benen för hela skördetiden. 2) Jag har bara hört att när (Linälla) Sädersärlan visade sig då var det såningstid. (fråga 3 (vet ingenting om detta) 4) Jag kan ej minnas något annat än när åskan mullrade kraftigt i maj, då skulle det för skörden bli en lämplig sommar (Fråga (5 känner ej till nogot sådant) Frågorna /6/7/8/9/10/ jag vet inget) 11) Såningsmannen skulle vara på godt humör, då blev växten bra. (Fråga 12 känner jag ej till svar på) 13) Det var sällan kvinnor sådde på min hemtrakt men var det någon, så ansågs det bringa skördelycka sädesslaget var havre. Frågorna /14/15/16/17/18/19/20/ kännner jag ej till svar på. 21) Att strö nogonting eller gräva ned nogot i åkern för någon ovän har jag ej hört, men jag kände en kvinna, som är död för längesen. Hon brukade springa barfota i daggen om Midsommarnatten öfver sin oväns åkrar å ängar, samtidigt som hon drog ett lakan efter sig in på sina egna ägor, hon drog då med sig all växt-kraft till sitt eget, trodde hon Fråga (22) har ej hört. talas om det 23) Uppkomst av mjöldrygar var skadligt det kunde bli en en viss ros-sjukdom. / 24) Ja plog och harv skulle noga rengöras och insmörjas med talg av den så kallade krusen. (Fråga 25 å 26 kan jag ej besvara) Slåtter å skörd Fråga 27 kan jag ej besvara 28) ja åtminstone skulle fruntimren vara rena och litet mer ljust klädda 29 jag har ej hört tal om nogra kvarlemnade strån eller dylikt men gjorde man det, så var väl meningen att den goda tomtegubben skulle ha dom. (Frågan 30 kan jag ej besvara) 31) Några särskilda slag av liar känner jag ej. Men när det mejjades råg o hafre förekom det en så kallad bläx på den lie som användes för att skåren skulle lägga sig bättre.

Uppteckning ur Institutet för språk och folkminnen, Göteborg (AFG), arkiv-id ifgh04694, upptecknad 1942. Texten är här förkortad.

Slåtter, skörd och tröskning (Östra Fågelviks socken, 1934)

Jag mins inte att vi började någon viss dag. Det blev som det föll sig för året. Ibland kunde det dröja längre än vanligt, för det berodde på våren och försommaren. Jag mins, att far inte var noga med att ta med strå och ax som fastnade i grindhål. Det kunde de få som behövde det, brukade han säga. Men på åkern var han noga med att varje strå kom med. Det var styggt, om det blev något efter. På herrgårdsgärdena gick fattigt folk och plockade ax. En trodde att det skulle vara någon hare i det sista en skar. Det var så brått innan en kom till slutet. Jag var aldrig med och såg någon hare. Det var sådant de skulle inbilla en. Men en skulle räkna ut så att en fick en stor nek på slutet, för var den stor så skulle det bli drygt i ladorna. Den neken kallades för "löktenek." Den gömdes, för det var inte bra om / någon främmande person fick se den. Om han hade onda ögon så kunde "turen" gå ur neken och följa med honom. På julkvällen delades neken mellan kreaturen. Det var bara korna som fick av den. Tomten skulle ha de sista äpplena som satt på trädet. Fick han inte dem, så blev det inga äpplen nästa år. Om trädet slutade att bära frukt, så var det någon som hade trollat på det. Det var missunsamhet. Grannarna "la skulla" på varandra att de kunde trolla och förstöra allt möjligt.

Uppteckning ur Institutet för språk och folkminnen, Göteborg (AFG), arkiv-id ifgh03484, upptecknad 1934.

FAQ

Var ligger Sägner från Östra Fågelviks socken?

Sägner från Östra Fågelviks socken ligger i Värmland, Sverige.

Fler hemsökta platser i Värmland

Uppgifterna bygger på lokal folktro och vittnesberättelser.