Sägner från Nors socken

Värmland · Sverige · Sägenplats

3 uppteckningar ur folkminnessamlingarna från Nors socken i Värmland, gjorda 1934–1937.

Husdjur. (Nors socken, 1934)

Nötkreaturen har väl alltid varit valigt att de mjölkats och att man använt deras mjölk till föda. Dels har mjölken använts i hushållet, dels att föda upp kalvar och grisar med. Stomjöl ("mârrmjölk") har använts mot kikhosta och "ont i halsen." När kon skulle mjölkas första gången så fick ingen annan än den som skulle mjölka vara i ladugården. Rakt ingen främmande person fick närvara el. ens se "mjölkbötta." Det var så farligt för att mjölken skulle bli "skämd" el. att kon skulle bli dålig att mjölka. Mjölkerskan band en trå i en nål å hängde ner i byttan, som skulle skydda mjölken. Så talades det om att man högg en kniv i väggen vid fähusdörren eller högg en yxa i tröskeln som skulle sitta kvar tre dagar före kalv- -ningen / och tre dagar efter. Att sätta stål i taket var också vanligt - en gammal avbruten täljkniv, lie, stämjärn el. dyl. Ingen sålde eller lämnade ut mjölk på den tiden förrän man hade haft eldkol i henne. Det skulle inte gå bra att "trôlle på kora" sedan. Nöthår har använts till spånad. Det blandades i ull och så spann man den blandningen till garn. Av garnet vävdes filtar, hästä täcken och klädningstyg. Jag mins att far gjorde korstecknet med handen framför hästens huvud, innan han tog ut honom ur stallet. Det var för att ingen skulle rå på att skämma honom. Så var han nog med att alla sömmer fanns i hästskorna. När en häst skoddes så hade de gamle till bruk att göra ett kors under hoven med hammaren el. tången när skora var påsatt. Om man hjälptes åt att betsla en häst el. spänna för, så gick det inte bra under färden. Man skulle göra sådant ensam. Det var ett gammalt tal att man inte skulle gå över / det ställe som en häst hade vältrat sig. Man kunde få bölder och kvisslor på kroppen eller bli sjuk på något sätt. I fähuset fanns det avbrutna knivar och liar som var uppsatta i taket el. instuckna i väggarna. Det mins jag från min barndom.

Uppteckning ur Institutet för språk och folkminnen, Göteborg (AFG), arkiv-id ifgh03292, upptecknad 1934. Texten är här förkortad.

vattenväsen. (Nors socken, 1937)

"Fôrsgôbben" eller som di kalla för "strömgôbben" var det ju mycket tal på här. Han höll sig både i kvarnen å i smedjorna. Han ville vara där det var fors å fall. Han kunde vara kinkig ibland om det blev något väsen om kvällarna. Det led han inte. Då stängde han till kvarnen så att det inte gick att mala. Då var det inte lönt att dra på förrän på morgonen. Han släppte inte taget förrän solen gick upp. Mjölnaren hade bra utav honom för om han lade sig och somnade, så blev han väckt, när kvarnen gick i sko. Smederna hade bara roligt åt honom. Di kasta tobak i vattnet åt honom å ibland fick han med av maten deras också. / Om det var en strömvirvel i älven så skulle en passa sig för den, för det kunde vara Näcken som var i den. Det var många sagor om Näcken, men di mins jag inte nu. Han bodde på botten i älven. När det var fint väder om kvällarna, så ville han locka folk till sig, å då spela han. Han kunde inte komma upp på land för han var skapt till fisk nedtill. Han hade fått det till straff för en stor synd. Det mins jag farfar tala om. "Sjöråa" hade en inte just med att göra här så jag mins inte något att tala om om henne.

Uppteckning ur Institutet för språk och folkminnen, Göteborg (AFG), arkiv-id ifgh04029, upptecknad 1937.

Lyktgubbar. (Nors socken, 1934)

-En gubbe från Vålberg skulle fare till Karlstad. När han hade farit halva vägen, så kom mörkret på. Rätt som det var, så fick han se en hop små svarta gubbar, som hade röda lyktor. De sprang efter honom. Han körde hästen ut på en åker, men de följde med. Då tog han till "börbaka," men då slocknade alla ljusen, och gubbarna blev borta. Så kunde han fara igen. - Om han "såg i syne" vet jag inte, men så berättade han.

Uppteckning ur Institutet för språk och folkminnen, Göteborg (AFG), arkiv-id ifgh03292, upptecknad 1934.

FAQ

Var ligger Sägner från Nors socken?

Sägner från Nors socken ligger i Värmland, Sverige.

Fler hemsökta platser i Värmland

Uppgifterna bygger på lokal folktro och vittnesberättelser.