Sägner från Mangskogs socken

Värmland · Sverige · Sägenplats

3 uppteckningar ur folkminnessamlingarna från Mangskogs socken i Värmland, gjorda 1924–1933.

Vattenväsen (Mangskogs socken, 1933)

Ortens benämningar på manliga vattenväsen: Näcken. Det skulle vara en liten gubbe som höll till i bäckarna. Han ville hålla sig där det fanns folk. Vid kvarnarna höll han till. Han var elak, om det blev skrammel i kvarnen. På dagen var inte farligt, men på natten fick han makt. Om det var någon som hade brått med att få mala så gick han till vasshjulet å kastade en kopparslant, tobak eller en gammal kritpipa. Då fick han mala fort för Näcken kunde sätta fart på kvarnen. Men blev han ond för något så stannade han kvarnen å då fanns ingen som kunde sätta den i gång förrän han blev god igen. När han var riktigt ond så slog han sönder vasshjulet. Det hörde jag de gamle talade om. Han var vid alla kvarnar. Ibland hörde de honom spela. Det var när det var riktigt tyst. Om en skulle bada så var det inte / värt att gå i vattnet förrän en hade kastat tre stenar först - en tvärs över bäcken, en norr ut å en söder ut. Han skulle inte ha någon makt då. Om en band eldstål om halsen när en badade, så skulle det inte vara farligt. 'Näcken' ville inte ofreda någon bara inte han blev ofredad. Ortens benämningar på kvinnliga vattenväsen: Sjöråa. Hon höll till i skogstjärnen. Hon skulle vara som ett vanligt fruntimmer. Far såg henne vid Svarttjärnet en gång. Hon satt på en sten vid kanten av tjärnet å var alldeles naken. Han trodde att det var ett vanligt fruntimmer som var där å badade. Han skrek åt henne, men då blev hon borta, men rätt som det var fick han se henne ute i en halv båt, men då hade hon på sig. Hon kom från ett land å blev borta mitt ute i tjärnet. Då blev han rädd å gick därifrån. Förr i världen så brukade de gå mycket till tjärnen å fiska. Då sade de att det fanns en å innan av gubbarna, som hade så god tur att få fisk. Det var sådana som kommit sams med henne. De / gav henne kläder å knappar. Glasknappar skulle vara bra att kasta i innan en började meta. Ibland om kvällarna så tvättade hon kläder. Då hade hon så brått. Hon slog på kläderna så det gav eko i kullarna.

Uppteckning ur Institutet för språk och folkminnen, Göteborg (AFG), arkiv-id ifgh03140, upptecknad 1933. Texten är här förkortad.

(saknas) (Mangskogs socken, 1924)

### "synda personen", om en ärlig person fick sådna pennongar hade han ingen skada deraf. En gammal kvinna brukade uppläsa följande ur gamla Psalmboken No. 205: vers 8 der följande ord uttalas. "Med rätt och orätt jag tager alt ### lätt Emedan jag godset kan fånga." Hon trode det var lofligt göra så när det stod i Psalmboken. i en Elf i mangneskog fins en stor lugn håla kallad "panbhålan, En bränvinspanna full i penga har blifvit nedsatt der. vid klart väder såg man pannan stå på botten i elfven. Många försök gjordes om Midsommersnatten att ta pannan. någon lyfte den opp i vattenytan. men då släpte taget, pannan gick till botten det var slut för den gången. Nästa midsommar skulle ett nytt försök göras, ingen kunde hitta dit rätta sättet "Man plöjde med tuppen och harvade med hönan." / rätta sättet. "Man plöjde med tuppen harfade med höna." Ett par tvillingoxar var ett osvikligt redskap. Ett ställe hade de kjört upp en kyrkklocka ur sjön med sådana, men ännu ligger pannan i elfven. Penga förvarades i kaffepannan stäldes i en spis. Man reste ved som till en brasa utanför. en person som inte viste vad som fans innanför veden tände brasan, när det brunnit ned var allt förstört. Man hade pukharer, Och de trodes att de togo nyttan ur andras kreatur. Och den som hade Pukhare tillverkade trollsmör. Smöret skulle provas med en troll knif. / tre torsdags kvällar skulle man arbeta på knifven innan den var färdig. tredje kvällen skulle den härdas, i Blod tagit från en meniska. Och då kom Djeflen i egen person för att hindra smeden i arbetet. många lemnade smedjan med allt. Men det var några som hade mod att åse Djefvulens tillställningar utan fruktan. Knifven blef färdig. när de nu skar med knifven i smöret så kom blod ur trollsmör. det som var äkta syntes intet blod i. Af forsgubben kunde man få lära spela Fiol. den fans vid en kvarn eller smedja der det var vatten fall. En torsdags afton efter solens / nedgång, tog fiolen under armen, och så skulle man hafva en fet "Bässe".

Uppteckning ur Institutet för språk och folkminnen, Göteborg (AFG), arkiv-id vff01035, upptecknad 1924. Texten är här förkortad.

Trolldom (Mangskogs socken, 1924)

Att låna "varme" var ofta allmändt när elden slocknade på natten, inga tändstickor funnos, då gick man till granstugan för att få ett glödande kol eller en eldbrand. Men den som kom för att låna varme kunde hafva andra bevekelsegrunder, ty fick hon varme, så kunde hon trolla på det huset. Derföre tog man en eldbrand och kastade ut efter henne för att hon skulle mista makten. Ofta blefvo personer plågade af verk och bölder. Ja då hade man fått "falighet", genom trolldom, och för att utröna stället der det onda hade kommit Måste det "Sållas" Det tillgick på följande sätt: Ett gryn såll anskaffades, man satte ett snöre i den ena kanten på sållet gjorde en lång / hank, träde en käpp genom hanken, lade en Psalmbok i sållet, en ullsax, en messingkam och en Wigselring. Nu var allt på sin rätta plats. två stycken tog tag i var sin ända af käppen, nu hängde sållet mitt emellan dem. Så gaf man det en liten stöt och sållet började gå rundt. Under det sållet gick (Svängde) skulle det frågas på hvilken plats den sjuke fått "farlighet". Wid den bäcken, namn, i den backen, vid den vägen o.s.v. När man gissat rätta stället, stanade sållet. Nu var man på det klara var man skulle offra för den sjuke. En "offerpåse" skulle nu göras, man sydde en af tyg, uti påsen lade man lite aska ur spisen, ett kopparmynt, en hysk, en hake, lite salt, några hårstrån och litet af naglarne på den sjuke. Sedan band man ett snöre som på en ##. Nu var allt färdigt, nu skulle påsen bäras till det stället som sållningen utvisat. / en person utsågs som ej var rädd för "skrömt". efter solens nedgång gick han till platsen. framkommen vände han ryggen mot platsen kastade trollpåsen över venstra axlen och uttalade följande: "Här har du Lucefär och låt N.N. få sin hälsa" så fick man gå hem, men inte se sig tillbaka, ty gjorde man det var allt till ingen nytta. Ofta var små barn utsatta för trolldom, derföre hade man en Spänne af silver på barnet, men det hjalpe inte för allt.

Uppteckning ur Institutet för språk och folkminnen, Göteborg (AFG), arkiv-id vff01035, upptecknad 1924. Texten är här förkortad.

FAQ

Var ligger Sägner från Mangskogs socken?

Sägner från Mangskogs socken ligger i Värmland, Sverige.

Fler hemsökta platser i Värmland

Uppgifterna bygger på lokal folktro och vittnesberättelser.