Sägner från Lysviks socken

Värmland · Sverige · Sägenplats

3 uppteckningar ur folkminnessamlingarna från Lysviks socken i Värmland, gjorda 1925–1934.

Tomtar. (Lysviks socken, 1934)

I Kårud finns "tômter" ännu i dag. Jag vet det, för det är inte fritt än det knackar å blir ofrid om nätterna, om en arbetar sent på kvällen. Det har alltid varit god tomtjord här. Det bultar å knackar om nätterna ibland. "Tômtane" är bra om en kan sköta sig med dem. När korna skall kalva så väcker de. De kom alltid å väckte min hustru, om en ko kalvade på natten. Då ropade de namnet hennes. Det är inte länge sedan en "tômte" väckte en grannmora här en natt när kon kalvade. – Om en arbetar efter mörker så gör de efter precis. – Det kan bli olycka om en håller för hårt på dem. – En gång kom jag sent från skogen å då högg jag några vedträ. Så höll det på att hugga som jag huggit. En kväll svarvade jag på vinden. Då höll det på att svarva ett par timmar efter det jag lagt / mig. Vid Romossen höll de till. De bodde i bergen å i jorden, var det passade, men ute på slätten bodde de inte utan intill skog å berg. För det så hade vi dem här i dessa gårdar. Å här trivdes de bra. Där tomtarna kommer sams med husbondfolket är det alltid lycka. Det gick att komma sams med dem, bara det var ro och fred om kvällarna på gården. Fick de tobak å mat ibland, så tyckte de om det. Det inträffar sällan några olyckor på en sådan gård. Tomtarna har gömt sig långt inne i bergen, för nu för tiden är det ingen som bryr sig om dem. På en gård uppe i Berg var inte tomten nådig. Där blev "kröttra" piskade om nätterna. Han gick an värre med dem. Hästarna slog ned spiltbalkarna var natt. Å de stod dy svetta på morgonen. Husfadern gick åt stallet å lade sig en natt för att se hur det gick till. Fram på natten kom tomten med en piska (snarten var så lång att den tog i taket) å tog till att slå så mycket han orkade. Husbonden steg fram å frågade vad det var fatt att han slog djuren på det viset. "Jo", svarade tomten, "hästen stallar på / mitt matbord å orenar det värsta han kan. Men om du vill flytta stallet, så skall det bli din vinst".

Uppteckning ur Institutet för språk och folkminnen, Göteborg (AFG), arkiv-id ifgh03351, upptecknad 1934. Texten är här förkortad.

Lysviks socken, 1926

Ransbysäter den 8 Februari 1926: Folkminnen och Folktankar. Upptecknade av Hulda Maria Roos, Lysvik, Wermland. Näcken brukar man skrämma små barn med för vatten under uttryck näcken tar dig, det är ett litet djur eller spindel som hoppar på vattenytan. Källrået är nog vad som de anset vara det som de fått farlighet ur vatten av Till ex värkar eller utslag till motgift skulle det kastas salt i på det ställe som de trodde sjukdommen kommit ifrån. Adolf Persson, Ransby, Lysvik, 49 år gammal har berättat också om offer då gick de till det ställe som de ansågo sjukdommen var kommen ifrån och togo vatten, sen hade de en slef benämd stöpsleven och smälte bly uti sen höllo de vattenfatet över den sjuke och hälde det heta blyet uti vatnet. Skogsrån. Maria Håkanson Ransbysäter Lysvik, 67 år gammal har för mig berättat att hon två gånger sett skogsrån första gången när hon var ung och gick vall i skogen med fåren, hon fick då se en stor svartklädd kvinna iblan fåren, andra gången var en söndagsmorgon när hon gick efter en väg fick hon se borta på ett fall i skogen en kvinna klädd i grå kappa och en lång stör i ena handen. Warn eller Vålnad, litet om mig sjelf, vår gård ligger ivid vägen med fönster däråt en afton år 1919 gick en min morbror E G Persson förbi han såg då mig klädd i min blåa yllekofta och ljus halsduk gå till spisen och hälla i en kaffekopp han skulle då gå in när han kom fram var dörrarne låsta och ingen hemma. En annan morbror O Miller 67 år har talat om när han var borta i skogen och arbetade och flera stycken till, inkomna på ett ställe såg han en inne som hette L Backman efter en stund var han borta så han frågade vart han tagit vägen då fick han till svar att han inte varit inne utan gått hem. För hustomtens del skulle det vara mat kvar på bordet över julnatten. Mor har berättat att i hennes / barndom uti hennes hem så måste de flytta stallet emedan hästen icke fick nattro för tomtarne.

Uppteckning ur Institutet för språk och folkminnen, Göteborg (AFG), arkiv-id liu00582, upptecknad 1926. Texten är här förkortad.

Lysviks socken, 1925

Ransbysäter den 27 Januari 1925. Till Redaktionssekr. i Folkminnen o. Folktankar. Jag vill härmed berätta några händelser som min mormor Marit Olsson berättat oss från sitt barndomshem i Ransby av Lysviks socken. (Mormor var född 1814, dog 1883.) En händelse omtalas så här. En person vid namn HallOlav som var måg på nämda ställe var med på kyrkobygge på kvällen gick han på besök till sitt forna hem, när han sen gick tillbaka skulle han hemta sin yxa, då stod kyrkodörren öppen han behagade titta in då drogs han ofrivilligt in. då var der gudstjenst av döda personer många som han kände igen, de fruntimmer som hade svarta eller hvita halsdukar sutte rätt i bänkarne de som hade rosiga avigt, men så kom en hans bror som också var död han följde honom ut och på vägen en bit så sade han, du skall snart vara hos oss, sen ville han aldrig att någon skulle ta på sig en rosig halsduk när de gingo till kyrkan / En annan berättelse från samma ställe var om en person som var med i krig, säkert var det när Karl 12 förde krig med Norge. mannen blev tillfångatagen och var borta i många år så han betraktades som död, så en kväll i julvecka kom en rödkläd person dit och begärde husrum för natten. Där vore de i fult stök att laga i ordning till bröllop åt hans hustru, om han vart igenkänd eller måste tala om vem han var vet jag inte men bröllop blev det inget av. Hur han kom ur fångenskapen omtalade han så här han blev mycket betrodd, så en dag skulle han köra hem hö ifrån något ställe i skogen ditkommen gav han hästen mat och gav sig i väg på rymning om nätterna vandrade han om dagarna var han gömd i skogarne Då trollet ville gifta sig med sätterkullan Där vi nu bygga och bo var i början av 1800 talet endast stora skogar och säterstugor en sägen från denna tid också berättad av min mormor. Från en närbelägen bergknalle som kallas Tallberget kommo trollen till en säterkulla och gjorde henne till brud åt sig.

Uppteckning ur Institutet för språk och folkminnen, Göteborg (AFG), arkiv-id liu00140, upptecknad 1925. Texten är här förkortad.

FAQ

Var ligger Sägner från Lysviks socken?

Sägner från Lysviks socken ligger i Värmland, Sverige.

Fler hemsökta platser i Värmland

Uppgifterna bygger på lokal folktro och vittnesberättelser.