Sägner från Långseruds socken

Värmland · Sverige · Sägenplats

3 uppteckningar ur folkminnessamlingarna från Långseruds socken i Värmland, gjorda 1925–1951.

Naturföremål. (Långseruds socken, 1951)

På ett ställe efter vägen på Glava finnskog var det ett vål. Ingen ville gå förbi, förrän han hade kastat en sten eller kvist på vålet. Platsen för vålet kallades Turivåle. Det vålet blev det aldrig slut på. Nu är det väl ingen, som kastar på det. Turia hette hon, som hade stupat och dött på den platsen. Sedan de hade lett i flera dagar, så fann de henne där. De kastade till ett minne av händelsen. På finnskogen fanns det tre ställen med konstiga namn. Det ena stället hette Handskehalla, det andra Hattemyra och det tredje Lömskedalen. Det gick en sägen, att en prins var begraven i den trakten. Vid Handskehalla hade de hittat prinsens handskar och vid Hattemyra hans / hatt. Lömskedalen var det inte säkert för överfall. De ville aldrig gå i Lömskedalen efter det var mörkt. Det var visst spöken där också. Vi stallbacken fanns det en källa som kallades för trefaldighetskälla. Folk var där och drack vatten om trefaldighetshelgerna. De drack för att de skulle bli friska. Om de offrade något vet jag inte. De tog inte vatten med sig hem. De drack vid källan. Vattnet kom direkt ur berget. Det var klart som kristall. Det var för länge sedan. Folk tog till sig den skog de skulle ha. Så högg de upp linjer till rågångar och blekade i träden. Så lades en kubbe på linjen. Den som gick över linjen och tog något på den andres mark, skulle halshuggas på den kubben. På finnskogen i Glava låg en sådan kubbe på en linje. Det var en som beskylldes för, att han hade varit över linjen och huggit. Han blev dömd till döden och halshöggs på den kubben. Men han var oskyldig. Inna han avrättades och medan / nacken låg över kubben, så bad han till Gud och sade att Gud skulle visa något tecken, om han var oskyldig. När huvudet hade fallit, så kom det upp en vattenstråle ur backen. Den vattenstrålen skall rinna ännu. Det har blivit en källa där. Folk gick till den källan för att få bot. Hon ligger inte långt från den plats, där prosten Göransson i Gillberga band pestilentia.

Uppteckning ur Institutet för språk och folkminnen, Göteborg (AFG), arkiv-id ifgh05628, upptecknad 1951.

Långseruds socken, 1925

Sagan om Höjdtjärn Långt uppe i den stora, vilda skogen låg ett tjärn, som av bygdens befolkning fått namnet Höjdtjärnet. Namnet tillkom troligen därav att tjärnet låg på högsta krönet av den skogsbeväxta bergås, nedanför vilken bygdens fåtaliga invånare byggt sina hyddor. Skogens vilda djur bodde i klyftorna av de omgivande bergen och folket undflydde stället, ty det sades att skogsrået där ibland visade sig för ensamma jägare eller vallgossar. Bland byns flickor fans det dock en som älskade den ensliga platsen. Ofta gick hon dit i skymningen och satte sig att spegla sin välväxta kropp och vackra ansikte i vattnet. Visst hade hon hört att tjärnet ej var likt andra vatten, ty aldrig krusade en vindkåre den lugna ytan, men det förskräckte henne icke. En afton satt hon som vanligt och såg sin bild, och det grämde henne att se, att det band som höll samman hennes långa hår, var trasigt och urblekt. När hon åter lyfte blicken såg hon tätt invid sina fötter, flytande på vattnet, ett silverfärgat band. Det slingrade sig kring vassen och var så vackert att hon aldrig sett dess like. Då hon böjde sig fram för att gripa det, gled det bort från stranden. Flickan blev rädd och sprang Vänd! / hastigt mot hemmet men hon tänkte alltid sedan på det vackra bandet, och på den glans det skulle sprida kring hennes hår. Ofta tänkte hon gå tillbaka för att söka det, men fruktan för det övernaturliga höll henne tillbaka. Men en afton blev hennes längtan för stark. Utan att ses av någon smög hon åter ut till Höjdtjärn. Hon skyndade stigen framåt utan att märka huru kvistarna sårade hennes ansikte och att hennes bara fötter blödde. Kommen till stranden såg hon åter det skiftande bandet och utan att besinna sig ett ögonblick sprang hon ut i vattnet, som snart nådde henne till halsen. Bandet slingrade sig då om hennes kropp och drog henne ner i det våta djupet. Några bubblor stego upp, brusto och försvuno. Då brast stormen lös kring Höjdtjärn.

Uppteckning ur Institutet för språk och folkminnen, Göteborg (AFG), arkiv-id liu00247, upptecknad 1925. Texten är här förkortad.

Svartkonst (Långseruds socken, 1937)

Det var en gubbe på Finnskogen som hette Mattes i Glasnäs. Det var en som kunde trolla det. Många var till honom, för att det var den säkraste de kunde gå till om di ville ha reda på något som hade kommit bort. Han tog tillbaka allt som hade kommit bort, sen fick di se tjuven i vatten om di ville. Det var en som hade blivit av med pengar. Han gick till Mattes. Mattes fick se honom utanför å mötte honom i dörren. "Jaså, du kommer nu. Jag har allt väntat dig för di där penningarna som kommit bort för dig", sade Mattes. "Du vill ha reda på tjuven." Den bestulne fick sätta sig ned, så fick han en sup medan han väntade. Mattes / gick utom väggen. När han kom in så hade han ett fat med vatten. "Här skall du få se på drängen din" sade han och visade i fatet. Gubben kände igen att det var drängen. Om du nu vill, så kan jag sticka ut ett öga på tjuven sade Mattes. Det ville inte gubben. När gubben gick så fick han inte tacka. När han kom tillbaka så var penningarna tillbaka där han hade haft dem. Det var en gång som han var med och körde järn. Di var flera i följe. Så skulle di logera över natten på ett ställe. Di ställde lassen ute på backen. På morgonen när di kom ut så stod det en karl vid ett lass och höll i en järnstång. Mattes gick fram till honom och sade: Nu får du ha tack för att du vakat över järnet åt oss i natt. Så gav han tjuven en sup, sen fick han gå.

Uppteckning ur Institutet för språk och folkminnen, Göteborg (AFG), arkiv-id ifgh04047, upptecknad 1937.

FAQ

Var ligger Sägner från Långseruds socken?

Sägner från Långseruds socken ligger i Värmland, Sverige.

Fler hemsökta platser i Värmland

Uppgifterna bygger på lokal folktro och vittnesberättelser.