Sägner från Kroppa socken

Värmland · Sverige · Sägenplats

3 uppteckningar ur folkminnessamlingarna från Kroppa socken i Värmland, gjorda 1939.

Tjuvmjölkning av andras kor (Kroppa socken, 1939)

1. Benämning på det tjuvmjölkande vasendet /puke, trollhare/. Det var som en vanlig hare. 2. Det talade gamla om att elaka käringar, som inte studerade på annat än ont, att di kunde göra en puke av strumpebandet och en tvaga. Di hade konster för sig på kyrkogården också, och tog benflisor av de döda. Bara de hade fått ihop nog med ont, så fick den onde makt över puken, och så gick han som den onde ville. Det var svartkonst alltihop. Ingen kristlig människa ville ta sig före med sådant eller hålla sig med puke. Det var stor synd. Guds straffdom kom över den som lånade sig åt sådant. Det vet jag att mor var så ond på sådant. Trollharen fick att skulden många gånger, när inte mor fick så mycket mjölk hon tyckte att hon skulle ha. 3. Om en fick se pukdynga, så skulle en ta en käpp / och piska dyngan med, så att det blev smått, smått. Så skulle en ta vara på det och låsa in det inom tre lås. Då skulle käringen, som var ägare till haren komma in till en och tigga något. Men då skulle en akta sig för att ge henne något. Se'n skulle en inte få ont av puken. 4-5. Det kändes på ljuvren, att korna var mjölkade. Det blev ingen mjölk heller. 6-7. Se ovan. 8. Moster hade sett en käring som stod vid stugväggen och höll en gärdesgårdshank över en mjölkbytta. Den käringen skulle vara farlig. Men det var ingen som fick veta varifrån hon fick mjölk och smör. Hon hade en get och en ko. Om midsommarnatten hade hon ett annat knep för sig. Då tog hon daggen på andras gräs. När hon trodde, att ingen såg henne, så tog hon ett lakan och en träbytta och gick på grannarnas marker och drog bort daggen på gräset. När hon hade fått full lakanet i dagg, så vred hon ur det i byttan. Folk påstod, att hon hade det till kon och geten, för att hon skulle få mycken mjölk. Men folk kunde ta mjölken från varandra på annat sätt. Om en / gick och missunnade någon, att han hade så mycket mjölk eller att en gick och avundades, så minskade korna mjölken.

Uppteckning ur Institutet för språk och folkminnen, Göteborg (AFG), arkiv-id ifgh04336, upptecknad 1939. Texten är här förkortad.

Bortbytingen (Kroppa socken, 1939)

"Du ha bestämt fått en "byting", hörde jag de sade till vaandra ibland, när de skulle skämta med varandra. Men det kunde vara allvara också, för det kunde bli vanskapta barn, och de fick heta bortbytingar. Jag minns en som varken kunde tala eller förstå något. Han var sämre än ett djur. Han kunde inte äta heller, utan de fick mata honom. När han var späd, så hade mor hans lagt honom ute på backen. Det var en sommarkväll. Och hon tyckte, att han kunde ligga och leka, medan hon rustade över. Men sedan blev han alldeles olik sig. Han bara ville skrika, och när det kom någon människa, så var han alldeles förskrämd. Det var så illa med dem för denna ongen, men det var inte något att göra vid. Di trodde att trollet hade bytt till sig deras unge. 1. Bortbylingen kallades för bortbyting. 2. Byting var detsamma som bortbyting. "Du ä en / le byting", kunde en säga till den som en inte tyckte om. El. "du ä som en byting". 3. Det var troll och onda väsen som bytte till sig barn. Ibland fick tattarna, och sådana som strök vägen omkring, skulden. Men de osynliga var folk mest rädda för. Vet att mammorna la stål i bädden till barnet, för att det skulle vara säkert för trollen. Efter dopet var di inte så rädda, för trollen kunde inte ha ett kristet barn. De hade inte makt över det. 4-5. Om en kunde komma till det berget, där trollet hade ungen instängd, och fick höra honom skrika, så skulle en slå på ett grytlock eller annat järn. Men det skulle vara samma veckodag och samma tid som barnet blev bortbytt - så kunde trollet lämna barnet tillbaka.

Uppteckning ur Institutet för språk och folkminnen, Göteborg (AFG), arkiv-id ifgh04336, upptecknad 1939.

Vårseder m.m. (Kroppa socken, 1939)

Bruket att kasta påskbrev är så gammalt som en kan minnas. Det var så roligt, när den kvällen kom, och en fick springa till stugorna och kasta in påskbrev. Då ritade en påskkäringar på ett papper o vek ihop det som ett brev, satte en fjäder i och en liten röd dyna. Efter det mörknat om påskkvällen, så hade en så brått att komma iväg med dessa. Det skulle gå undan, för en var rädd för påskkäringar också. Det var 10, 12- och 15-åringar som var ute. Äldre kunde ju också spöka ut sig och ge sig ut för att vara påskkäringar. Det kunde ju hända att en fick en röd dyna på ryggen. Kallades skvallertacke el. skvallersäck. Benämning på dagarna i påskveckan: Askmåndag, fet-tisdag, dimmelonsdag, skärtorsdag, långfredag, smörlordag. Vid valborgsmässan skulle en fira våren. Så om valborgsmässkvällen / brukade de tända eldar på bergen. Elden kallades för valbermässbrasa. Och om första maj, så åt en ägg, om en hade tillgång till det. Det var i alla fall gammalt med detta att en skulle "drecke märg i bena" den dagen, för att en skulle orka uträtta något under våren och sommaren och inte tröttna till. Ägg och komjölk rördes ihop. T.o.m. barnen skulle smaka på det, så att de inte skulle bli maktlösa. Kristihimmelsfärdsdag var första metardagen. Kommer inte ihåg, att man räknade veckorna baklänges. "Den som sår efter Urbani tid får långa ax men intnô i." När en kom i mitten av maj, så räknade en med att sommaren var här.

Uppteckning ur Institutet för språk och folkminnen, Göteborg (AFG), arkiv-id ifgh04336, upptecknad 1939.

FAQ

Var ligger Sägner från Kroppa socken?

Sägner från Kroppa socken ligger i Värmland, Sverige.

Fler hemsökta platser i Värmland

Uppgifterna bygger på lokal folktro och vittnesberättelser.