Sägner från Köla socken

Värmland · Sverige · Sägenplats

3 uppteckningar ur folkminnessamlingarna från Köla socken i Värmland, gjorda 1925–1930.

Visan om Röbergsfrua (Köla socken, 1930)

1 Vid Röbergets fot bodde fordom en fru. Det säges hon lever ibland oss ännu och systrar hon hade men fattiga de därföre hon alldrig dem ville se. 2 En gång uppå Mangen med prakt och med ståt, hon lät sig utföra i kostelig båt, och då utav högmod och överdåd full, hon kastar i böljan en ring utav gull. 3 Och när hon den kastat utbrast hon så här: "det synes omöjligt att finna den där, men likså omöjligt att jag uti nöd får gå omkring landet, och tigga mitt bröd. / 4 Då stod där en gubbe med hättan i hand, "Vår herre han styrer båd vatten å land, han konungar sätter båd' till och utav, och när han befaller går allt i sin grav. 5 En glädje jag har i mitt fredliga tjäll, när Olle vår son gör bön varje kväll. Då synes mig himlen så ljusblå och klar, som fordom för duvan vid stranden han var. 6 "Å tyst fader Mattes med allt edert snack, det passar allenast för prester och pack, ty knäpper du händer och läser och ber, ej faller från himlen en rengndroppe ner." 7 "O se! vilken rök ifrån berget går opp. det brakar i furor det smattrar i topp, kom låtom oss styra till närmaste land, om släcka vi kunna det står i guds hand / 8 Och männen de rodde till närmaste vik, och frun stod i båten så blek som ett lik, men innan de hunno den skuggrika strand, stod skogen och gården i lågor och brand. 9 Och grym och förfärlig var elden den gång, ty där han förtärde båd stalle och stång, sen gården stått öde intill våra dar och lemningar, stå än där av tomterna kvar. 10 Och frun i en fisk hon fick åter sin ring, men fattig och arm strök hon landet omkring hon kom till de sina i motgång och nöd, och bad dem hon smädat, om tak och om bröd. 11 "Ack, kära i systrar låt upp eder dörr jag är ej högmodiger som jag varit förr, jag haver lärt känna och trôsta på Gud, och troget jag följer, och lyder hans bud.

Uppteckning ur Institutet för språk och folkminnen, Göteborg (AFG), arkiv-id ifgh02018, upptecknad 1930.

Köla socken, 1925

uppt av Edvard Olsson, ber av Per Andersson Bålstad. 1925(?) Sägner, Om tomtar å skogsrå: Om de ”trolla” tomtarna, eller bergtrollen ville ta någon person, om denne då sprang undan till han kom på en åker, der de hade slått eller skurit med lie (der lie hade gått fram över marken, ”stål”) torde ej trollen gå längre. En pojke môtte en vacker kvinna i skogen, det var ”skogsråe” han hade hört sägas att om de kastade stål över henne, så skulle hon fôlja med vart som helst, han kastade sin fällkniv över henne, å sedan följde hon honom alltid när han kom åt skogen, men snart blev han led henne å önskade bli henne kvitt, men hon följde honom ändå, ”derfôr att han kastade stål över henne så måste hon följa honom. Han gick då till presten å fråga hur han skulle göra fôr att bli kvitt skogsrån. Det fins ingen annan råd sa presten, än att hon blir kristen och döpt samt att du gifter dig med henne, eljest blir du alldrig av med henne men hon är mycket rädd för kristendom och kyrkklockorna. Så när du säger att hon måste till kyrkyrkan för att döpas, så blir hon snart borta.

Uppteckning ur Institutet för språk och folkminnen, Göteborg (AFG), arkiv-id vff01090, upptecknad 1925.

Transportförhållanden i gränssocknarna omkr 1850 (Köla socken, 1930)

Innan nordvästra stambanan öppnades för trafik mot slutet av 1860 talet, fraktades alla varor och förnödenheter på de få och backiga lands och byvägar som funos. Men nästan lika mycket fraktades på vattenvägarna, sjöarna och elvarna. Enligt Tomte, fans i sjöarna Hugn och Renken på 1860 talet tretton s.k. "storbåtar eller planke båtar" tillhöriga de i trakten liggande små jernbruken, Adolfsfors, Koppom, Skillingsfors, Noreborg och Charlottenberg. Även i Kölaelven hade Koppom plankebåtar. Båtlasterna bestodo övervägande av plank och stångjern från bruken, samt tackjern spannmål å andra förnödenheter i "heimfrakt" På varje båt var två "båtkärer", dessa hade att lasta plank å stengjern, på, och av, vid Renkesed var vändpunkten, vid sjöns södra ända.

Uppteckning ur Institutet för språk och folkminnen, Göteborg (AFG), arkiv-id ifgh02018, upptecknad 1930.

FAQ

Var ligger Sägner från Köla socken?

Sägner från Köla socken ligger i Värmland, Sverige.

Fler hemsökta platser i Värmland

Uppgifterna bygger på lokal folktro och vittnesberättelser.