Sägner från Kila socken

Värmland · Sverige · Sägenplats

3 uppteckningar ur folkminnessamlingarna från Kila socken i Värmland, gjorda 1927–1948.

Tomtar (Kila socken, 1927)

Gamle "Danjel" brukade berätta för dem som voro roade att höre på om tomtarna på säter. Då Daniel var ung tjänade han på Säter i Kila, som då ägdes av släkten Lagerlöv. Daniels berättelse var i huvudsak denna: Tomtarna bodde i stalle’ inunder en spilta och i den spiltan fick ingen häst stå, ty bands där en häst slog det aldrig fel utan om morgonen var han alldeles uttröttad, som om han varit i arbete eller sprungit. Svetten flöt av honom och fradgan stod vit kring munnen och han skalv i alla lemmar. Se tomtarna ville ha fred där de hade sitt bo och därför plågade de hästkraken, som bands i den spiltan. En gång skulle Daniel och en av hans kamrat ligga i stallet över natten för att se till en märr som skulle föda. De tog en madrass med sig och lade den i den tomma spiltan, då de lagt sig och skulle te att somna, rycktes madrassen undan dem och kastades långt ut på golvet, men de lade sig på nytt på madrassen i spiltan, men det dröjde inte länge, förrän de kastades bort i ett hörn av stallet / och madrassen for efter dem. De avstodo då från att ligga i den spiltan utan bäddade i ett hörn i stallet. Där fingo de ligga i fred. Om någon svor i stallet eller om någon trätte, så fick han en örfil så att han föll omkull eller flög ut genom dörren. Danjel såg tomtegubbarna hur de kilade omkring där i stallet. Han kunde se dem långa stunder, men om Daniel rörde på sig eller någon kom in, så voro de försvunna i samma ögonblick.

Uppteckning ur Institutet för språk och folkminnen, Göteborg (AFG), arkiv-id ifgh01123, upptecknad 1927.

vattenväsen (Kila socken, 1928)

Ja hörde att di gamle tala om Näcken, som bodde på sjöbôtten. Månge tå dôm hade hört honom spele i vasskantera. Han skulle kunne spele vackert. Å di gamle spelmänna kunne te å mä säje att di hade lärt sej speles tåcke ätter honom. Akte dej för å gå ôt sjön, bruka di säje te ongera, så att Näcken tar dej. Han vill ha barn han. Di bruka å säje att den änne den ä så rädd för dä änne dä som för Näcken. Dä gir ja Näcken i, ha di också bruka å sagt. Så säkert som Näcken, ä ett ane olspråk. Ta mej Näcken, ha di också sagt. Må Näcken ta dej!

Uppteckning ur Institutet för språk och folkminnen, Göteborg (AFG), arkiv-id ifgh01331, upptecknad 1928.

Dagstöd (Spöken) (Kila socken, 1948)

Döingar kunde aldrig röra på sig annat än om natten. Mellan soluppgång och solnedgång kunde de inte ta sig någon vägen. Om de inte hann till graven, innan solen gick upp, så blev de stående där de var. Om en kom och stötte emot en sådant dagståndre, så blev en sjuk på fläcken. Sådana kunde det finnas på alla vägar där man hade fraktat lik. Om en sådan stod ivägen för hästen, så ### hästen och gick åt sidan. Men för folk var dagståndaren alldeles osynlig. Spöken var det så mycket. Det var döingar, som spökade.

Uppteckning ur Institutet för språk och folkminnen, Göteborg (AFG), arkiv-id ifgh05363, upptecknad 1948.

FAQ

Var ligger Sägner från Kila socken?

Sägner från Kila socken ligger i Värmland, Sverige.

Fler hemsökta platser i Värmland

Uppgifterna bygger på lokal folktro och vittnesberättelser.