Sägner från Järnskogs socken

Värmland · Sverige · Sägenplats

3 uppteckningar ur folkminnessamlingarna från Järnskogs socken i Värmland, gjorda 1933.

(Hus- och gårds)tomten (Järnskogs socken, 1933)

"Tomten" visade sig som en människa. Men han var inte mer än en vanlig käpplängd lång. Så har de talat om honom. Han var manlig. Han hade grå kläder på sig. Kålten rack nästan till knäna. Om mitten hade han ett bälte å blanka knappar framtill i rocken. Byxorna rack inte mer än till knäna. Där var det spänne som drog till dem. Så hade han röda strumpor å röd mössa med tofs på. På fötterna hade han inte annat än träskor. Om nätterna bar han lykta med ljus i för att lysa sig. Han skulle allt ha två ögon, men de skulle sitta långt isär. Han var orynkig å det var bara någon ende, som kunde få se skymten av honom. Det var sådana som kunde se mer än andra, som fick se honom. Vet inte om en skulle hälsa i lagård å stall, men en skulle vara försiktig när en var där så att en inte gjorde kreaturen / något för när eller ###. Han tålde inte det. Men det var bara på kvällen som det var så där farligt. 'Tomtarna' höll till i stalllagården å var som helst i gamla hus. För det var i de riktigt gamla husen, som tomtarna trivdes. Det var allt flera tomtar, men det skulle väl inte vara mer än en i var gård. När inte tomten fick vara ifred på kvällen, så var han inte god att komma utför. Han var så stark, att han kunde kasta ut den största karl ur stallet. Det var många som jag hörde tala om att de hade fått örfil av honom. Han slog till med den stora näven, så att de varken hörde el. såg på en lång stund. Om en röt eller skrek på kreaturen eller sparkade dem så blev han ond. Eljest hade de inte annat gott av honom; bara han fick styra å ställa som han ville, så gick det bra. Om någon högg ved eller tröskade eller hade något annat bullersamt arbete för sig på kvällen, så var det ingen på gården som fick fred att sova på natten för honom. Han tröskade, högg ved eller slamrade hela natten så mycket han / orkade. Tomten höll med den som han bodde hos. Han var å stal foder från andra å drog till sin husbonde. Farfar hade mött tomten. Då kom han bärande med en hel hösåta på ryggen.

Uppteckning ur Institutet för språk och folkminnen, Göteborg (AFG), arkiv-id ifgh03142, upptecknad 1933. Texten är här förkortad.

Husdjur (Järnskogs socken, 1933)

Hästen blir allt 18 och 20 år gammal. Nu för tiden har de inte en häst så länge, men förr i världen så hade de allt hästen så länge att han blev tandlös och stelbent. Det var så gott om gamla 'hästkrakar', å det var väl gott att de inte fick självdö. När skon var slagen under hoven på hästen, så skulle en korsa med kniven under hoven för att skon skulle sitta fast. Det som skars bort av hoven fick inte kastas ut i gödseln. Gödseln blev skämd av det. Brukade samla det i en trälåda å bränna upp det på en gång. Fick inte vränga betslet på hästen. Om betslet vrängde sig när det togs på, så blev det någon olycka eller otur efter vägen. Då var det bäst att spotta genom det tre gånger. Hästen såg bättre än körkarlen, för han kunde se sådana väsen som körkarlen inte kunde se å då gick han alltid åt sidan, å det bar / kanske iväg i diket också om inte körkarlen passade upp. Kom det en likfärd i vägen, så kunde hästen se den mitt i mörka natten. Hästarna blev stående ibland å inte kunde ta sig fram. Lasset blev så tungt. Det skulle vara en hop små osynliga gubbar som hängde sig på. Om en gick fram till betslet och tittade genom beselringen, så fick en se dem, å när en tittade på dem, så försvann de. Om det var så att hästen stod svett i stallet på morgonen, så hade maran ridit honom på natten. Det var inte annat än stål å marbuskar som hjälpte för det. För om de skulle skrämma maran, så var det bäst att sätta upp en gammal vass lie i taket över hästen. Far talade om att det var en som hade fått maran sittande på lien. Det skulle vara en piga, som var mara. Björkkvistar som har knutit ihop sig till en boll, skall vara bra att hänga upp över djuren. Hon skyr sådana buskar. Om en häst inte skulle längta, så skulle han ledas tre gånger runt stugan sedan skulle han in i stugan å få litet fägnad. När en häst spändes från en harv eller plog, så lades skaklarna i kors för att hästen skulle / få vila bättre. Det skulle inte vara något vidare bra att sälja eller ge bort mjölk.

Uppteckning ur Institutet för språk och folkminnen, Göteborg (AFG), arkiv-id ifgh03143, upptecknad 1933. Texten är här förkortad.

Tomten (Järnskogs socken, 1933)

Mor talade om att det fanns 'tôsser' i Säter. Där är en plats som heter Djurskog, å där höll 'tôssene' till en hel hop. Där fick de göra upp en liten eld i lagården varje kväll, för annars fick inte kreaturen ro på natten. De hade sina bestämda vägar att gå, å kom de inte fram på de vägarna, så fick de vända om eller också varsko att de skulle fram. 'Tôssene' hade sin väg förbi en fiskarstuga. En kväll stod fiskarn å högg ved på backen. Då fick han se en hel lång rad med 'tôsser' komma. De gick två å två. När de kom fram till stabben, så stannade de. Fiskarn brydde sig inte om dem, men så kom en liten gammal gubbe fram (den som gick främst) å bad att fiskarn skulle vara snäll att lägga ned 'bilan' å flytta stabben, för de kunde inte komma förbi. När han hade lagt ned yxan så försvann de allihop. / I Grävbacka fick de aldrig fred för 'tôsser'. De gick på taket å ramlade på nätterna. Så var de å drog i spjället ibland, så att det dundrade. Kaffekoppar å andra kärl kastade de omkring på golvet. Det blev värre å värre med åren. Så höll de på att köra somliga nätter. En natt, så hade en av folket där sett tre körkarlar komma körande med tre svarta hästar. Somliga kallade detta för 'skrömt'. Mor mindes att tala om 'tôsser'. Hon talade om att det fanns 'tôsser' i Beted, för där hade 'tôssen' lett ut hästen en julkväll. Hästen kom ut på backen tre gånger men tredje gången som gubben ledde in hästen så bad han att 'tôssen' skulle låta hästen vara inne för det var julkväll. Då bad tomten att han skulle flytta på hästen för han stod å stallade över bordet. När hästen kom i ett annat spilt, så fick han vara i fred. Det var en gubbe som höll sig illa för att han hade så mycken säd att mäja. 'Hade jag all min säd avmejad till i morgon tidig, så skulle jag ge bort den stora tjuren, som jag har i lagården, sa' gubben. På natten / sprang fullt med 'tôsser' på åkern. De hade så brått. Somliga av dem band säden å somliga skar. 'Bind å gör bann du lelle 'gôrvam' x) skrek de.

Uppteckning ur Institutet för språk och folkminnen, Göteborg (AFG), arkiv-id ifgh03142, upptecknad 1933. Texten är här förkortad.

FAQ

Var ligger Sägner från Järnskogs socken?

Sägner från Järnskogs socken ligger i Värmland, Sverige.

Fler hemsökta platser i Värmland

Uppgifterna bygger på lokal folktro och vittnesberättelser.