Sägner från Holmedals socken

Värmland · Sverige · Sägenplats

3 uppteckningar ur folkminnessamlingarna från Holmedals socken i Värmland, gjorda 1935–1952.

tomtar. (Holmedals socken, 1935)

I Nästeviken tjänade en dräng. Det var sommaren så han lade sig på logen. När det led fram på natten så kom han in. Så höll han på i flera nätter. Till sist frågade de honom varför han gjorde så. Då svarade han, att han inte fick vara i fred på logen. Så fort som han hade somnat så kom tomtgubbarna å drog honom i håret. En natt hade de burit ut honom och lagt honom på backen. I stallet skramlade de och förde väsen. Hästarna slog och dundrade, för de fick inte vara i fred de heller. Morfar såg en liten guttonge komma. Han trodde att det var en guttonge från granngården, så han talade till honom. I detsamma blev han borta. Morfar sade, att han hade en röd toppluva på / på huvudet och grå kläder. Östom här står en stall. Där fick inte hästarna vara i fred. De hade alltid "nissefläta" i manen och svansen. Det var lett med de där flätorna för det gick inte att ta upp dem. Men så fick de en fölunge i stallet. Den var svart till färgen. Den blev aldrig flätad. Så fick de en fölunge sedan. Den var brun. Och den fick "nisseflätor". Svarte kreatur har aldrig trivts på den tomten. Tomten heter "Nolare Högen." På ett ställe så hade de så bra hjälp i ladugården. Den var "môka" varje morgon. Korna var så skrapade och fina. Det var en nisse som gjorde det. Så led det till jul. Husmodern hade sett att han var så trasig. Hon lät pigan sy kläder, som tomtgubben skulle ha om julafton. På julafton så gick hon och hängde ned kläderna i ladugården. När folket kom till ladugården nästa gång, så kom tomten och hade de nya kläderna på sig. "Grann gutt môker inte fjuse mer", sade han. Sedan fick de / aldrig någon mer hjälp av honom. Jag vet inte om det var "nissen" eller spöken som var i Hajum. Men ett förfärligt leverne förde de där, kasta sten och jord, blåste askan ur spisen och kastade allting huller om buller. Förr i världen skulle en hålla så tyst om kvällen, för om en kom att arbeta efter det solen gått ned, så fick en ligga vaken på natten. "Nissarna" höll en vaken.

Uppteckning ur Institutet för språk och folkminnen, Göteborg (AFG), arkiv-id ifgh03618, upptecknad 1935. Texten är här förkortad.

Spökeri (Holmedals socken, 1952)

En släkting till mig kallades Renhultarn (hans namn var Reinhold) och var farfar till Reinholdsönerna i Årjäng, och så var de Sven i Korsbyn och Nolbygutten, de kallade honom så, för att han var från Nolby i Karlanda. En av dem flyttade från Oslo och tillbaka till Holmedal och de hjälptes åt. De möttes i Mysen och sedan drog hästarna lassen, men det var tungt att köra och hästarna var trötta, där för gick det sakta. Det blev natt, innan de kom hem till Holmedal. vid 1 eller 2 tiden passerade de Holmedals kyrka och då såg de en ensam vandrare framför sig i mörkret. Denne gick upp där gamla vägen går norr om kyrkan. Denna vägen kommer / fram på Selsåsen, där det nu är en timmerplan När de kom dit med lassen, såg de återigen den gamle ensamme vandraren framför sig. Men de tänkte inte så mycket på det, för lassen gingo långsamt och en man kunde ha hunnit gå före dem. Vid Selen tog han av och gick där den gamla vägen går förbi affären och transformatorn och bortigenom mot Förnäsälven, där en bro gick över för länge sedan, men där det inte längre är någon bro. Nu undrade gubbarna på, hur han skulle ta sig över älven. Men när de kom till Rösbyn, var nattvandraren likafullt före dem där. Då ställde de flyttlassen och band hästarna och följde efter vandraren. Han gick fram till ett hus och ställde sig utanför ett fönster, som det lyste i och pekade in. Sedan vände han sig om och då fick de se, att det var benrangelsmannen. Den natten dog en gammal man, som låg inne i det huset. De som såg detta, ångrar, att de berättade detta för någon.

Uppteckning ur Institutet för språk och folkminnen, Göteborg (AFG), arkiv-id ifgh05665, upptecknad 1952.

Spökeri. (Holmedals socken, 1935)

På Hajums skans bodde en person. En dag när hustrun kokade, så kom en sten ned genom skorstenen. Gubben svor till och frågade vad det var för rackartyg. Men det blev värre och värre. Till sist måtte de släcka elden. Men så fort de fick eld, så kom stenar och rappning ner från muren. Det var som befängt. Många blev efterskickade för att de skulle hjälpa till att få fred på det. Men ingen kunde. Så tog de till att ha bönemöten i stugan och läsa Guds ord, för de trodde att det skulle hjälpa. Men det blev som förut. Så skickade de efter en trollgubbe. Jag kan inte säga om det var Mattes i Glavsnäs eller troll- Per. Men efter den dagen kunde folket flytta in i stugan igen. Det var en trollgubbe som fick skulden för att han ställt till detta. Han var finne / och hade kommit dit å ville ha logi över natten. Men de hade svarat honom snäsigt, att det kunde han skaffa sig på annat ställe. Jag var med och såg att stenen ramlade ned ur skorstenen så snart det blev eld. Orsaken fick man aldrig reda på. I Rusestuga spökade det, påstod folk. Byggningen, som var gammal, stod länge kvar och skuggade. Det skulle hända mystiska saker i den. Posten brukade passera där vid 9-tiden på kvällen. Så en kväll skulle jag passa den. Då fick jag se att det lyste i stugan. Jag gick närmare, men då blev det borta. När jag kom ett stycke tillbaka fick jag se att det lyste igen. Så hade folk sett att det var väsen inne stugan om natten och dansade. Det skulle vara för att ungdomen ofta hade den stugan till lek- och dansstuga om sommaren.

Uppteckning ur Institutet för språk och folkminnen, Göteborg (AFG), arkiv-id ifgh03618, upptecknad 1935.

FAQ

Var ligger Sägner från Holmedals socken?

Sägner från Holmedals socken ligger i Värmland, Sverige.

Fler hemsökta platser i Värmland

Uppgifterna bygger på lokal folktro och vittnesberättelser.