Sägner från Högeruds socken

Värmland · Sverige · Sägenplats

3 uppteckningar ur folkminnessamlingarna från Högeruds socken i Värmland, gjorda 1935–1951.

Lucia (Högeruds socken, 1951)

Vid tretiden på morgonen skulle en gå upp. Ingen skulle ha stryk den morgonen. Det var på långfredagsmorgon. Det var mor som gick upp i tysthet och kokade kaffe. Så bjöd hon de andra på sängen. Hon var inte vitklädd på något vis. Den som kom sist upp fick heta lusa. Den som kom upp först var loppa. Lussottans måltid eller traktering. Vid fyratiden fick en ta sig av den mat som stod på bordet. Den kallades för lussebeten. Alla var uppstigna. Vi satt och åt vid bordet. Det var mor som hade ställt fram det som skulle vara. Det var ost. När de ystade om hösten, så ystade de en särskild lusseost, som skulle vara på bordet om lussottan och en julost som skulle vara på bordet om jul. Utom osten så var det smör, bröd, kött. / Inga särskilda bröd förekom annat än till lussekaffet. Det var lussekatt. Bröd av särskilt mjöl bakades inte. Inte från någon bestämd sädesnek. Jag hörde inte talas om att de hade firat lussottan på annat sätt. Ljusen fick brinna litet medan vi drack kaffe och åt lussebeten. Eljest var det ingen annan belysning. Jag vet inte att vi hade det såhär för annat än att det var en vana att det skulle vara så. Det var början till julen. Det hade inte något med tröskningen att göra. Men karlarna brukade vara på logen och tröska om lussotta. Det brukade gå till då, för de hade lussebrännvinet hemma. Inga andeväsen skulle ha med av måltiden. Men natten vara så lång så det behövdes extramål. Inte som jag minns kom någon Lucia. Det var i staden (Arvika) på 90-talet, så gick lucior och bjöd på kaffe. Kreaturen fick inte något extra förrän om julkvällen. Julgrisen slaktades i lusseveckan. Trösken skulle vara avslutad till jul. Men de kunde få / hålla på ända till Tomas med trösken, innan det var färdigt. Det var inte bestämt att trösken skulle avslutas precis på julottan. Ingen havrenek sattes upp. Det var inte förrän på julafton. Ingen halm breddes på golvet. Lussenatten var årets längsta natt. Lussefâla skulle vara en hop spöken som var ute om lussenatten.

Uppteckning ur Institutet för språk och folkminnen, Göteborg (AFG), arkiv-id ifgh05644, upptecknad 1951.

Tomtar (Högeruds socken, 1935)

Det fanns tomtar i Västra Hungvik här i Högerud på 1800-talet. I en lagård där var ett bås där ingen ko kunde leva, de blev sjuka, och tog de inte bort dem, så dog de. En kväll, när husmodern där kom åt lagårn, var en liten gumma oppe och sa' till, att det båset låg rätt över deras matbord, så där fick inget djur finnas, "de spiller på vårt matbord," sa hon. I slutet av 1800-talet blev en religiös väckelse, och i detta hemman uppträdde en predikant / o sa att domen var nära, o han bestämde en viss månad till detta år 1882. De höll på med mötena till sent på kvällarna o vänta på detta, men det blev inget annorlunda när dagen kom. Men när de då höll på till sent, så tålde ej tomtarna detta, utan de flytta därifrån natten till nyårsdagen 1883. De körde med vagnar, o det var gråt o skrik, o folket trodde, att detta var förebud till domen. De samlades därför i lokaler varje natt en längre tid och skulle överge allt. Folket hörde när tomtarna flytta, men de såg ingenting. Sen undra de vart de kunde ha flyttat. På vintern var det timmerkörare ute i skogen nära Lång- / tjärn i Högerud. De hade märkt nåt vid ett berg där, o då la de ner smörgåsar på den platsen. Nästa natt blev det hopdraget till lass åt dem för två slädar, så de bara behövde lassa på detta där på stället. På det sättet fick de lösen på vart tomtarna flyttat. Dessa körare tog en skogstrakt till på samma ställe året därpå, och de fick samma hjälp, de bara la' ner några smörgåsar. År 1881 eller 82 var jag med min far till Arvika vintermarknad, denna var första lördagen i februari. Far köpte en unghäst av en man i Ö. Berge i Arvika församling. Så fick vi sällskap med den mannen på hemvägen / c:a en halv mil, o då blev vi inbjudna där på kaffe. När mannen kommit in, frågade han sin hustru hur det var med Kalle, drängen. Hon svarade, att det var lite bättre, men att han fortfarande låg till sängs. Far fråga efter sjukdomen, men han fick just inget svar, o just då kom kaffet.

Uppteckning ur Institutet för språk och folkminnen, Göteborg (AFG), arkiv-id ifgh03677, upptecknad 1935. Texten är här förkortad.

Folklekar (Högeruds socken, 1935)

"Skärom, skärom havre o vem skall havren binda, jo, det skall kärasten var skall jag honom finna? Ja såg 'en i går afton uti det klara månesken, när var tar sett, så tar ja mett o så blir udden utta." De lekande gingo i en ring o sjöngo o togo så ihop två o två vid "När var tar sett". Det var en udde, så att en av de lekande blev utan make. Denne skulle sedan stå mitt i ringen, / II. o så sjöngo de andra: "Rätt o rätt o lagomt att N.N. fick i ringen stå att ingen ville ha en att ingen ville ta en." ____ "Putaleken" "Jag bär en puta full av fjär, full av fjär lägger den för vännen kär, vännen kär, vem skall vila uppå den, du o ja min lilla vän, kyssas på den! De lekande gingo i en ring, o en gick inne i ringen med något som föreställde puta. Vid "lägger den för vännen kär" lades den framför någon i ringen, o så föllo de båda på knä på den. / III. "En vacker gosse i ringen står sin hatt han högt upplyftat hälsar på både stora o små o mest på vackra flickor (bugar) En vacker flicka i famnen tar henne vill han hava (tar då en) ja du är min o ja ä din så länge lyckan varar! Gå, gå sur o tvär (då slår hon åt en) ja dig aldrig mer begär nu ska du få stå o se vem min kärast skall bliva! Gode vännen min den bäste som mitt hjärta ville fäste, / IV. ja uti döden, ja uti livet den bäste, den bäste!" (Han tar en annan, o sedan är leken slut.) "Syster, syster på Segermark, kära hjärtanes syster! Säg mig vad du lyster ingen släpper i ringen in, förrän han säger sin fästmans namn. Vad hette han?" (Hon talar om vad han hette). "Olga tager sin knyppeldyna o sätter sig framför fönstret. Mer hon tänker på Albert lille än hon tänker på mönstret. Håhå, du Olga lille, håhå, du Albert lille, du ä min o ja ä din / V.

Uppteckning ur Institutet för språk och folkminnen, Göteborg (AFG), arkiv-id ifgh03679, upptecknad 1935. Texten är här förkortad.

FAQ

Var ligger Sägner från Högeruds socken?

Sägner från Högeruds socken ligger i Värmland, Sverige.

Fler hemsökta platser i Värmland

Uppgifterna bygger på lokal folktro och vittnesberättelser.