Sägner från Hanhals socken

Halland · Sverige · Sägenplats

3 uppteckningar ur folkminnessamlingarna från Hanhals socken i Halland, gjorda 1926–1936.

Spökeri (Hanhals socken, 1936)

Vid Stockalid sa’ de, att det var spöken för där hade de slagit ihjäl folk. Hästarna ville inte gå fram där. En god vän till mig, en bonde, kom en gång körande till korsvägen, men hästen börja’ stegra’ sig, men när bonden slog honom, sprang han en annan väg och in genom porten så elden stod efter honom. – Jag hade en gammal moster, som satt och vakte över min mor, när hon låg sjuk. När hon titta till henne en morgon, grät hon så förskräckligt. Då berätta’ mor min, att kistan hade blivit satt framför henne på natten. När hennes man, min far, låg på det sista, blev ock kistan satt framanför honom. – En käring som dog hade förut själv sett när de bar ut hennes lik och satte på bår. – En som hette Hans sa’ till mig en gång, att / det snart skulle bli lik i byn. Han vill inte säga vem det var då, men du är med sa’ han och bär men härnere i byn springer du och bror din ner och skiftar. Och alltsammans slog in, vi försökte att bära längre än dit Hans hade sagt, men det gick inte, vi orkade inte längre. Det var Axe-Kålle som var död. Han visade sig ofta sedan. När vi var på logen och risla’ säd, kom han och satta händerna på holken och titta sig ikring och så gick han. En gång vi satt och spelte kort gick han in och titta på moraklockan och gick ut igen. Det var bara Hans som såg honom, för han satt på soffa; han spelte aldrig kort. En kväll Hans lagt sig, berätta’ han, att Axe-Kålle stod utanför fähuset och titta’ in. Han tala’ om det dagen efter för annars hade han kunnat bli sjuk. – När Herder hade varit vid sjön efter tång måste han på hemvägen hoppa av och ge sig långt ner på gärderna för hästen körde tvärs igenom en likfärd. – På / ett ställe dit Hans kom var ett gammalt fruntimmer död för ett par år sedan. Hans såg henne gå åt källaren i fårskinnspäls med gräddsnipa som hon brukade gå. Han fråga’ då om där funnits en gammal käring som varit där förut för hon går då häromkring än. Och på Hans beskrivning förstod de, att det var hon som var död som gick där.

Uppteckning ur Institutet för språk och folkminnen, Göteborg (AFG), arkiv-id ifgh03828, upptecknad 1936. Texten är här förkortad.

Julafton. (Hanhals socken, 1936)

Hade halm på golvet och rulla sig i den. Julenatta lå di i halma. När di skulle äta kväller bredde di ut den. Åtte halm gjorde di julabock och julagubbe o kasta o levde mä på golvet. Hela julanatta brände ljus för att det inte skulle komma några spöke in. När jag var barn hade di inga julagranar, den fösta jag såg var när jag kom till Kungsbacka. Det är många som inte har det än. Jag var en 18/19 år när jag såg den första. Det var fullt med klippt papper i den, men inga ljus, kan tänka de rann i dom. Om en hörde knäpp i dörra på julafta så va´t den döe som kom. Många gick omkring utklädda och ba´ om julakaka och sugel. De' var di fattige och di fick nog på alla ställa. På julafta, nyårsafta, trettneafta och Knut hade di helgrynsgröt, var hela korngryn, kokade i nymjölkader mjölk. Kokte i tre / timmar te di sprack. På bordet lå två stora högar med bröd och så limpa sist, så de´ ble´ spetsigt. Det börjas med vetebröd och så mindre och mindre till limpan. Di hade vetekaka, rågbröd och vörtbröd, men de´ smaka´ vört, de gör´t inte nu. Så bakte di e kaka vörtebrö och så rosiner på och så e kaka vetebrö och rossiner igen och så vörtebrö och så hållte di på så de´ ble e tjock kaka. De to´ lång ti´ å baka´ na för ho va´ så tjock, men gott va´t. En to´ bara fram´ na när de´ kom folk. Så öppna di dörra på julafta och slängde in julklappar. De´ sto´ på vem i huse´ som skulle ha´t, men inte vem som hade gett ´et. De va´ krager och finklär och annat smått. På julabordet hade di en julaost på fyra kilo och smör på tre kilo, men de´ va´ bara för syns skull, sen hade di annat som di åt å. Den som feck mandeln i gröten på julakvällen den skulle bli gefter på det året.

Uppteckning ur Institutet för språk och folkminnen, Göteborg (AFG), arkiv-id ifgh03830, upptecknad 1936.

Hanhals socken, 1926

Det var en gång en mjölnare som gav sig ut i världen för att söka sin lycka som reskamrat hade han en katt men det var ingen vanlig katt ty han hade stövlar och kunde tala när de kommo i närheten av kungens slott fick katten se en rövare som satt och sov med tjuvgodset bredvid sig, katten tog det och gick upp till kungen med det och sade: från markisen av Krokodilien, däräfter gick han men om en stund kom han åter tillbaka, denna gång med en hare, då sade kungen till prinsessan: vi måste bjuda markisen till oss för att tacka honom då sade katten att hans husbonde hade badat i floden och en rövare hade stulit hans kläder och då fick katten nya fina kläder med sig till sin husbonde. När mjölnaren kom upp till slottet blev prinsessan förtjust i honom kungen ville att han skulle gifta sig med hans / dotter men det kunde ju pojken inte när han inte hade någon borg. Men i närheten bodde ett troll och dit gick katten och sade till trollet. Jag har hört att du kan göra dig till alla slags djur. Ja, det kan jag sade trollet och vips stod framför katten ett rytande lejon nej sade katten det var ingenting gör dig hellre till ett ltet djur t.ex. en mus, det blir värre då får jag upp på min kammare efter trollsalvan och efter en stund kom också en mus springande ner och då åt katten upp och så blev mjölnaren herre på borjen. Allan Vahlström

Uppteckning ur Institutet för språk och folkminnen, Göteborg (AFG), arkiv-id liu00484, upptecknad 1926.

FAQ

Var ligger Sägner från Hanhals socken?

Sägner från Hanhals socken ligger i Halland, Sverige.

Fler hemsökta platser i Halland

Uppgifterna bygger på lokal folktro och vittnesberättelser.