Sägner från Grava socken

Värmland · Sverige · Sägenplats

3 uppteckningar ur folkminnessamlingarna från Grava socken i Värmland, gjorda 1927–1932.

Tomtar (Grava socken, 1927)

Jag har själv sett tomtar. När jag var en 16 år gammal så var jag på en bondgård i Grava. En lördagskväll skulle jag bort och visste att jag skulle komma hem sent så att jag gjorde i ordning hö och hällde upp vatten åt hästarna så att det skulle gå fort att ge dem när jag kom hem. Så stack jag stallnyckeln i fickan. När jag kom tillbaka klockan tolv stod hästarna och åt, och fölungen / hade vattenämbaret hos sig. På söndagsmorgonen fråga' jag bonden om han gett hästarna nattfoder på kvällen. Det hade han inte gjort. Då talade jag om vad jag sett och att jag varit där i stallet strax före tolv. "Så sent skall du aldrig ge nattfoder mer," sa' bonden. Drängen som var där före mig sa' bestämt att han fick en örfil en gång när han gav nattfoder sent. Vi var flera stycken pojkar en gång som såg en liten gubbe framför oss. Vi försökte / hinna fatt honom, men det var alltid samma avstånd mellan oss. Men så stannade han på ett ställe, och vi såg honom tydligt. Han var finklädd i gråa kläder, skägget räckte ned på bröstet och var rundklippt, på huvudet hade han en röd toppmössa. När vi vände oss om var han försvunnen. Men vi såg honom allihop. Det var en pojke i Grava som skulle ge hästarna en gång. Då såg han en liten gubbe som satt och gungade fram och tillbaka på krubban i stallet. Han skulle gå fram och / titta, men då fick han en kraftig örfil. Då skulle han vrida om den elektriska knappen, men då fick han en örfil till.

Uppteckning ur Institutet för språk och folkminnen, Göteborg (AFG), arkiv-id ifgh00958, upptecknad 1927.

Tomtar. (Grava socken, 1932)

En gång hade de slaktat en gris på ett grannställe. De saltade ned grisen i en "fläsktina" och ställde den på vinden. Om natten hörde man "buller" på vinden. Men ingen fäste sig vid det förrän på morgonen, då man kom och fick se att fläsktinan var flyttad. Tomtarna hade flyttat den. Hon hade stått i vägen för dem. Sedan hörde man "rammel" rätt som oftast. Till sist gick husbonden i vindsluckan och skrek: "är ni skcikade av en god makt, så får ni hålla på, men är / det från skam, så får ni dra dit där han är hemma". Det lär bli tyst efter den natten. Mor mötte tomtar. Hon såg dem vid ett bränneri. I Hunneltorps ladugård fanns det cokså tomtar. Det skulle vara små skäggiga gubbar med röd luva och korta byxor. De skulle vara vådligt kvicka. Man fick blott se en skymt av dem.

Uppteckning ur Institutet för språk och folkminnen, Göteborg (AFG), arkiv-id ifgh02579, upptecknad 1932.

Naturväsen. (Grava socken, 1932)

På sin tid hade jag tillsyn över kolningen i vissa skogar. Mins från denna tid att kolare blevo väckta om milan mankerade. Det var inte farligt att en kolare försov sig. Troll och skogsrår kom och sade dem till, då var det något fel med milan. Jag mins särskilt en gammal kolare som var skrockfull. Han kunde inte sätta upp en mila på en plats med mindre än att han legat där någon natt förut. Då lade han ut verk- / tygen på plats där milan skulle stå för att se, om de flyttades under natten eller att det blev buller och rammel på platsen. Han var rädd att han skulle sätta milan eller kujan på en plats där de underjordiska hade sin bostad. Hände något dylikt, så fick man inte kol under den milan. Eller i bästa fall fick man ett styvt arbete med milan.

Uppteckning ur Institutet för språk och folkminnen, Göteborg (AFG), arkiv-id ifgh02579, upptecknad 1932.

FAQ

Var ligger Sägner från Grava socken?

Sägner från Grava socken ligger i Värmland, Sverige.

Fler hemsökta platser i Värmland

Uppgifterna bygger på lokal folktro och vittnesberättelser.