Sägner från Gällinge socken

Halland · Sverige · Sägenplats

3 uppteckningar ur folkminnessamlingarna från Gällinge socken i Halland, gjorda 1927–1936.

Folkminnen och Folktankars Frågeformulär. (Gällinge socken, 1927)

Föreställningar och Sedvänjor i förbindelse med dödsfall och begrafning. 1. Jag har ibland vid mindre vanliga dödsfall t.ex. om någon nödvändigt velat ut på en resa på bestämd tid och dervid på olyckligt sätt ljutit döden, hört sägas att han (hon) var fejer varmed menats att det var så förutbestämt. Wad ordet kan ha för härledning kan jag ej förstå. 2. Om personer som sett likfölje och hört begravningspsalmer har jag skrifvit förut. 3. Om späda barn sova med något åtskilda ögonlock sades de ej skola bli vid lif. 16. Liket kläddes snart, det var gärna någon gammal i byn som anlitades, vem som helst / kunde också göra det. Många brukade köpa eller sticka sjelf strumpor och gömma till sin egen svepning. Om huvudet knöts en hvit duk på både män och kvinnor, knöts så som kvinnorna hade dem eljest, vilket nu kommit ur bruk. 18. Någon snickare gjorde alltid kistan vartill bräder alltid skulle ligga i reserv på hvarje ställe. Kistan slogs ihop, förr med pinnar i borrade hål, sedan med spikar, dessa hammarslag sades det ofta kunde höras såsom förebud till dödsfall. 21. Jag har hört omtalas att för länge sedan, det var knappast på 1800-talet, samlades ungdomen och höll likvaka i sorgehuset, och att det då kunde gå rätt muntert till. 25. Själaringningen beder man vanligen någon af släkten att ombestyra. För äldre personer ringdes det liksom nu längre än för barn. / 26. Graven kunde man be vem man ville att gräfva. De skulle vara med på begrafningskalaset, (likölet). I Gällinge begrafdes lik som ingen ville ha i sin gravplats, de som inga anhöriga hade, på ett särskilt hörn av kyrkogården. Der är nu välvårdade familjegravar. 30. När liket bars ut sjöng någon en psalmvers förut och ett under sjelva affärden. 31. Här har alltid brukats att bära liket med fötterna före. 33. Bära ut kistan gjordes av båralaget. Dessa voro en man från varje ställe i ett visst bestämt område, samma sed bibehålles. 34. Här bars liket till kyrkogården.

Uppteckning ur Institutet för språk och folkminnen, Göteborg (AFG), arkiv-id ifgh00850, upptecknad 1927. Texten är här förkortad.

Tomtar (Gällinge socken, 1936)

Tomtar var här tillräckligt, mest uppåt Mark. I Kyrketorp i Idala var en tomte. Far hade en syster, som hade plats där. En gång var husbondsfolket på kalas, och pigan blev befald, att hon skulle ligga i sängkammaren om natten, för det skulle finnas folk i rummet. En timme efter hon hade lagt sej kom en liten gubbe med röd mössa in och satte ett stort smörfat och mycket annat, som han hade på en stor bricka, på bordet. Det skulle bonden ha. Pigan låtsade att hon sov. Och när han hade sått om föråret och öst ur utsädet, så om en månad var bingarna fulla igen. Han drog foder till kreaturen, om det var någon,som orenade i fähuset, kunde ha få en örfil av tomten, och det blev sjukdom av det. När Emanuel, så hette bonden, skulle dö, ville han, att hans / efterträdare skulle behålla´n, men han ville inte. Då sa Emanuels syster: "Då får la ja´ ta´n." Hon lever än och bor i Kyrketorp. Hon heter Lina. Hon har nog tomen kvar, fast hon inte vill låtsas om´et. Han är osynlig för allmänheten. Bengt i Sjöby i Horred var vävhandlare. Han hade tomtar och han blev så rik. Nu är det la snart borte sånt sär. III Far i Dukatorp, far till min svärmor, hade plats i Tom i Fjärås, när han var ung. En gång när han satt vid bordet och skrev - för han hade lärt sej skriva och skrev på sina lediga stunder - så kom det in en liten karl, han hörde, när det gick i dörren. Den lille karlen frågade, om han kunde få så pass som en jumfru brännvin. "Ja, så pass tror jag att jag har, " sa´ far och steg upp och gick till sin kista och tog upp en flaska, som han hade lite brännvin i, men när han tittade upp, var den lille karlen försvunnen, och ingen av de arton bönderna i Tom hade sett honom. Det var en tomte. / Tomtar är det frågan om, om de inte finns än. Tomten i Kyrketorp skulle ha mat. De satte gröt och mjölk till honom på bordet i husbondens sängkammare. Spiritus okänd.

Uppteckning ur Institutet för språk och folkminnen, Göteborg (AFG), arkiv-id ifgh03793, upptecknad 1936.

Spökeri. (Gällinge socken, 1936)

Det var en getvakterska, som gick från Stoms marker och ner intill Planterehagen vid Långaresjön och över banken och försvann neråt den nybyggde vägen. Det var ett fruntimmer som var mördat eller omkommit, så hon gick igen. Det var vid den tiden på året, då sådant var ute. Hon gick mitt igenom Börjes stuga med sina getter, och det susade och knattrade i väggarna och porslinet ramlade ner från hyllan. Men Börje bodde kvar där, tills han dog. Här var en som hette Johannes Pettersson; han såg döda. En gång han var på begravning, såg han den döde gå över gårdsplan, det var en som själv avhänt sig livet. Gastakrammade blev de av sådana, som hade omkommit genom någon olycka. Det var vissa platser, där det var särskilt riskabelt. Min far blev ofta sjuk strax här utanför, men han / såg aldrig något. Han trodde, att han hade gått emot någon död.

Uppteckning ur Institutet för språk och folkminnen, Göteborg (AFG), arkiv-id ifgh03794, upptecknad 1936.

FAQ

Var ligger Sägner från Gällinge socken?

Sägner från Gällinge socken ligger i Halland, Sverige.

Fler hemsökta platser i Halland

Uppgifterna bygger på lokal folktro och vittnesberättelser.