Sägner från Färnebo socken

Värmland · Sverige · Sägenplats

3 uppteckningar ur folkminnessamlingarna från Färnebo socken i Värmland, gjorda 1936.

Vattenväsen. (Färnebo socken, 1936)

Näcken fanns både i sjön å i bäckarna. Men han kunde aldrig komma upp ur vattnet, för han skulle vara så varställd på den nedre kroppen. Det var en sägen, att han var mästare att kunna spela. Falle hade hört honom. Om en vill kunde en få lära av honom. Men om han lärde en spela, så blev en sista lile sig sedan. En ville bara spela å ingenting annat. Det var det som var det farliga. Om en sköt utåt sjön i brus så kunde inte han komma åt en om en gick i å badade. "Föragôbben" var i kvarnarna. I kvarnen där fanns det "föragôbbe", men det var inte mer än mjölnare som kunde komma till tals med / honom. Han hade honom till hjälp. Det var som om han skulle ha en dräng. När ### fick smet till sig, så skulle "föragôbben" ha med av maten. Den gick ned till gjulhuset och lade det där. Mjölnaren sade att strömgubben var hårig över hela kroppen som en katt. Det fanns ett kvinnfolk i sjön som kallades för "sjörå". Hon var så grann jämt med magen, men om en fick se nedanför magen så hade hon inte ben utan hon var fjällig som en fisk å hade en kluven stjärt som en fisk. En får aldrig tala om henne nu för tiden. Förr så var de så noga när de skulle ut på sjön å fiska. Det skulle vara tyst å innan en satte med ett redskap eller satte sig i hålen att meta, så skulle en ro runt den platsen motsols tre gånger, om en skulle få någon fisk. Ibland så fick de hjälp av "sjöråa" å då blev det så / mycket fisk. Hon träls sig på sjöbotten. Men hon kom upp någon gång. Hon hade en halv båt som hon for med. Ibland så hade de sett att hon rodde från den ena kanten på sjön, å ibland så seglade hon. Det var inte bra att nämna namnet på henne om en var vid sjön. En gubbe från Långebergen var å fiskade i Skörselviken. Det var först vid solnedgången. Jämt som solen hade gått ned så fick han se stora ### med fisk. De kom alldeles till kanten på viken. Det var så det fräste. Men först som han skulle till att slänga ut reven, så var allt borta. Det var som allt skulle blåsa bort.

Uppteckning ur Institutet för språk och folkminnen, Göteborg (AFG), arkiv-id ifgh03813, upptecknad 1936.

Tomtar (Färnebo socken, 1936)

Min far var i Brattfors och var vallpojke, o om vintern var han med husmodern i ladugården, gården heter Rubbetorp. Där fanns en tomte. Då sticka husmodern ett par röda vantar åt tomten o ett par likadana åt far. En gång tog far fel vantar i lagårdsfönstret där o tog tomtens i stället. "Låt bli mina vantar!" sa tomten. Tomtar skall det finnas där i gården än. Tomten på fars tid hade en tofsmössa på sig. Det var en bonde här som / hade en tomte En gång mötte han tomten, han kom o drog på ett strå o pusta så. "Dä va väl ***intnô å stanke för," sa bonden. "Ja, drar ja ifrå däj allt ja dragit hit, så blir du utfattig," sa tomten. Och då kom de o drog bort sen för honom, så om något år fick han gå från gården. Det var en kolbotten här där far aldrig byggde en koja, utan vi fick ligga provisoriskt i halm o ris. En gång somna jag där, då slog det i ämbaret med skopan o fräste. Det fick aldrig vara i fred om de byggde en koja där, det slår två gånger i väggen, sen slår det till med en kubb i dörren, så spånen ryker. En kolare / la' de på huggkubben o skulle märka honom om han inte lydde dem.

Uppteckning ur Institutet för språk och folkminnen, Göteborg (AFG), arkiv-id ifgh03713, upptecknad 1936.

Tomtar (Färnebo socken, 1936)

Det var tomtar som bodde under ett uthus på ett bondställe. Så skulle tomtens hustru få barn, o då kom han opp till bondhustrun o bad henne följa med. De gick ner om uthusen o ner en väg, o där låg hon på golvet. Bondhustrun hjälpte henne o lyfte opp henne i sängen o sen bada hon barnet. På bordet stod mat, smör, bröd o brännvin också, så hon fick äta. Och sen följde tomten henne tillbaka.

Uppteckning ur Institutet för språk och folkminnen, Göteborg (AFG), arkiv-id ifgh03733, upptecknad 1936.

FAQ

Var ligger Sägner från Färnebo socken?

Sägner från Färnebo socken ligger i Värmland, Sverige.

Fler hemsökta platser i Värmland

Uppgifterna bygger på lokal folktro och vittnesberättelser.