Sägner från Eda socken

Värmland · Sverige · Sägenplats

3 uppteckningar ur folkminnessamlingarna från Eda socken i Värmland, gjorda 1938.

Näck och strömkarl (Eda socken, 1938)

Ortens benämning på Näcken: Näck, näckegôbbe. Näck i växtnamn / näckros, näckblad/. Di gamle trodde att näcken fanns. Men de skrämde barnen för honom också. Näcken tala farmor om, och hon var född i början på 1800-talet. Näcken finns både i lugnt och rinnande vatten. Men "fôrsgôbben" finns inte annat än i hjulbäckarna. Näcken var ett väsen som många av de gamla, som jag mins, fullt och fast trodde på. Men under min uppväxttid blev det mer och mer så att en skrämde barnen, för att de skulle hålla sig från vattnet. / "Näckebete" var farligt. Det var en smed här som blev "näckebeten" i ett finger en kväll som han var nere vid Vrångsälven och skulle fiska. Det blev en lång reva på fingret. När en var och badade, så kastade men en sten uti vattnet först och skrek: "Näck, näck nåltjuv, mor din var en hora och far din var en ståltjuv. Se'n skrek en "ho, hoj hagla". Detta var att binda näcken, så att han inte kom åt en. Smeden, som sade, att han skulle döda näcken, för att han hade bitit honom, sade, att han 'ôffra" åt näcken. Det är på kvällarna som han kan visa sig, och om våren, sommaren och hösten. Men mitt på dagen var det inte något sådant som kunde visa sig. När solen stod som högst var allt sådant borta. / "Näcken" var den som spelade och kunde lära att spela. Fôrsgôbben höll till i hjulbackarna vid kvarnar och smedjor. Han stannade hjulen och hammaren, när han blev ond. Näcken skulle finnas i Vrångsälven. Det var som en virvel på vattnet där han var. Han var som en människa. Skägget var långt. "Fôrsgôbben" var liten som en tomte. Han hade långt hår över ansiktet. Det blev små fjät efter honom i mjölet. Han ropa mjölnaren i namn om denne sov och kvarnen kom i olag. Här var det en av de gamla smederna på bruket /Charlottenberg/ som hade lärt sig spela av näcken. Han kunde spela "grömt". Han gick till en bäck och satte sig tre torsdags nätter i rad. Första gången han gick, så tog han en torr fårebog med sig till nacken. Den natten fick han inte lära något.

Uppteckning ur Institutet för språk och folkminnen, Göteborg (AFG), arkiv-id ifgh04118, upptecknad 1938. Texten är här förkortad.

Tomten (Eda socken, 1938)

Tomten kallas för tomte, tomtegôbbe eller nisse. Det var ingen god varelse, men om en gick honom tillhanda, så hade en medhåll av honom och han gjorde ingen skada. Det var bra att ha en "tomte" på gården, för han såg till kreaturen. Han gav häst och kor foder och han drog till gården. Ingen ville gärna tillstå sig ha tomte på gården. Men innerst inne så tyckte en att det skadade inte, om det fanns. Tomten var som en gammal gubbe. Han hade skägg. Han var en halv aln lång. Han hade röd luva på huvudet och grå kläder. Han hade två ögon. Han var skarpsynt med dem. / Det var på ett ställe som di hade en tomte i kvarnen. Han sikta mjöl. En gång fick mjölnaren se att han var så trasig. Han tala om detta för husrun. Hon vävde vadmal och sydde kläder åt honom. På julafton hängde hon kläderna i kvarnen. När mjölnaren sedan kom dit, fick han se tomten. Då hade han tagit kläderna på sig. Men då skratta han och sa': "Grann gosse sikter aldrig mjöl mer." Det var på ett ställe som di hade en tomte, som drog till huset. Drängen och husbonden tröska korn. Om morgonen, när de kom till ladan, så var det lika fullt där. Di höll på och tröska. Men husbonden ville se vad det var som drog i ladan. Han gick och vakta en kväll. Då kom det en liten grå gubbe och hade ett ax på ryggen. Det kasta han ned och pusta. "Det var inte mycket att pusta för, det du", sade husbonden. "Får se," sade tomten, "när jag får bära bort så mycket / som jag har burit hit." Sedan blev allt så odrygt. Jo det mins jag att farbror hade en häst, som han påstod att tomten fläta manen och svansen på. Det var "nissefläter." Det gick inte att sno upp dem. Det var på ett ställe som tomten inte fick fred för hästarna. Han bodde under stallgolvet. När det blev kväll, så löste tomten den ena hästen. Varje morgon var den hästen lös och rädd. En kväll kom husbonden och fick se att tomten höll på att piska hästen. Han frågade tomten varför han gjorde så. Då tala han om att hästen stallade på hans bord.

Uppteckning ur Institutet för språk och folkminnen, Göteborg (AFG), arkiv-id ifgh04118, upptecknad 1938. Texten är här förkortad.

Nyår (Eda socken, 1938)

Mellan jul och nyår så hade en inte något särskilt arbete för sig. Di yngre hade baler och tillställningar och di äldre hade julkalas. Det var grannlagen som hade kalas. En gjorde kalas och bjöd grannarna. Benämning på nyårsafton /nyårsaftan/, nyårsaftonens kväll /nyårskväl/, natten mellan nyårsaftonen och nyårsdagen /nyårsnatta/, nyårsdagens morgon /nyårsmôran/, nyårsdagen /nyårsdan/. "Anda nyttår" firades. Di brukade inte göra någon större städning el. förberedelse till nyår. Det var ihop med julen så mycket, så det fick räcka att det städades till jul. Det var samma mathållning som på julen. / På nyårsafton åt en lika många mål som vanligt. Inte doppa i grytan, för det gjorde en på julafton. Julbordet stod dukat över nyår. Det fick en inte ändra på förrän tjugondag Knut. Nyårsafton och nyårsdagen gick en inte hemifrån, för det var inte passande att gå bort. På nyårskvällen kunde ungdomen vara ihop och fira "nyårsvaka". Men nyårsdagen skulle en hålla sig i stillhet. Det var bruk sedan gammalt att en inte skulle gå någon vägen - annat än åt kyrkan - den dagen. Många ville sitta och vaka in det nya året. Di ville inte sova, när det nya året gick in. Då satt di och prata, gissa gåtor och tala om sägner och spökhistorier för varandra. - Uttryck för detta bruk /vake in dä nye åre, ha nyårsvake/. - Om nyårskvällen tändes julgranen. När det nya året inträtt, så önskade man / varandra "gôtt nytt år". Så skulle en till kyrkan om nyårsdagen och önska släkt och vänner gott nytt år. Nyårsnyet skulle en niga för. Det var bara kvinnfolken som skulle niga. Då tog hon en psalmbok och höll bakom ryggen på sig och tittade på månen. Så skulle hon gå in och läsa den psalm som hon hade slagit upp. Då fick hon reda på vad som skulle hända henne under året. Om en fick pengar på nyårsdagen så skulle en få gott om pengar under året. Soporna kastades i spisen. Men de kunde få ligga till dagen därpå. Det kunde vara något i dem som en kunde kasta bort turen med.

Uppteckning ur Institutet för språk och folkminnen, Göteborg (AFG), arkiv-id ifgh04120, upptecknad 1938. Texten är här förkortad.

FAQ

Var ligger Sägner från Eda socken?

Sägner från Eda socken ligger i Värmland, Sverige.

Fler hemsökta platser i Värmland

Uppgifterna bygger på lokal folktro och vittnesberättelser.