Sägner från Bro socken

Värmland · Sverige · Sägenplats

3 uppteckningar ur folkminnessamlingarna från Bro socken i Värmland, gjorda 1927–1934.

Starka karlar (Bro socken, 1934)

När "starke Bryngel i Svanhult" var litet barn, så hade modern honom med ute på åkern. Modern hade lämnat honom en stund. När hon kom tillbaka, så satt en "jättekäring" och diade barnet. Modern blev så förskräckligt rädd, men "jättekäringen" bad att hon inte skulle vara rädd, för hon var inte av de trollen som bodde på andra sidan bergen. De tog barn, men det gjorde inte hon. Det var av den "diinga" som Bryngel blev så stark. En gång fick borgviksmederna se att Bryngel kom körande med en fora och då kom de överens att de skulle ta honom. En av de starkaste smederna hette Nätteström. Han skulle ta Bryngel. Men Bryngel tog Nätteström så lätt som en fjäder och satte honom upp på smedjetaket. / var inte sådant som han kunde dricka, för det kom en skvätt på hästen, och det brände en stor fläck. han tog hornet och pigan och red därifrån. Men när han hade kommit ett stycke på vägen så kom trollen sättande efter. Då kom en jätte och skrek, att han inte skulle rida på landsvägen utan ta rätt över åkern. Han kom före trollen till stallet, för de var tvungna att springa landsvägen. När han kom in i stallet stängdes dörren, och trollen kunde inte komma in. Hornet och pigan fick stanna på stallet. Sen var det ingen som hörde tales om att trollen hade kalas.

Uppteckning ur Institutet för språk och folkminnen, Göteborg (AFG), arkiv-id ifgh03345, upptecknad 1934.

lyktgubben vid Brosjön. (Bro socken, 1927)

På en plats vid Brosjön berättade de gamle att de sett lyktgubben. Han rörde sig fram och tillbaka. Lyktan kunde de se men inte gubben. Och sökte de komma nära, flydde han längre bort, eller försvann han alldeles ur sikte. - De som voro gamla i min barndom, sade, att detta var avlidna människor, som inte fingo ro i graven utan måste irra omkring med ljus i handen. För det mesta var det sådana, som flyttat sin grannes råmärken, så att rågången kom att gå in på grannens skog eller mark. En sådan människa som begått denna synd, fick alls ingen ro eller vila i graven. - Kl. 12 varje natt måste han upp med lyktan i handen och söka sig fram till den plats, där råmärket rätteligen skulle ha stått. När han går till platsen, säger han: Det är rätt, det skall ligga där! När han går tillbaka får han samvetskval och säger: det är orätt. Orätt är det, orätt är det! - En sådan sendare(?) var denna lyktgubbe. Denna råkade jag aldrig få se, men jag har sett andra sådana.

Uppteckning ur Institutet för språk och folkminnen, Göteborg (AFG), arkiv-id ifgh00883, upptecknad 1927.

Lyktgubbar (Bro socken, 1932)

En som skulle gå bort. När han kom inemot det stället han skulle besöka, mötte han en liten varelse, som bar på en lykta. Han trodde att det var en gosse från det stället. Men när han kom dit, så voro alla hemma. Det var en "löktegôbbe", som han hade mött. En gång hade jag varit till Emans. Det var i skymningen. Rätt som jag gick fick jag höra att det brakade i skogen, som om de hade brutit av en hoper torra pinnar. Jag trodde, att det var en granngumma, som var i skogen och hämtade ved, men då jag kom in där, var hon hemma. Jag gick vidare på hemväg. / Rätt som det var såg jag ett litet ljus framför mig i vägen. Det sprang före till dess jag kom till en avtagsväg. Där blev det borta. Jämt i svängen eller kröken fick jag se att det var en liten gubbe, som bar en risbörda på ryggen. Det var också en "lökkgôbbe." Dessa gubbar voro ute om kvällarna, och de hade alltid ljus att lysa sig med.

Uppteckning ur Institutet för språk och folkminnen, Göteborg (AFG), arkiv-id ifgh02576, upptecknad 1932.

FAQ

Var ligger Sägner från Bro socken?

Sägner från Bro socken ligger i Värmland, Sverige.

Fler hemsökta platser i Värmland

Uppgifterna bygger på lokal folktro och vittnesberättelser.