Sägner från Botilsäters socken

Värmland · Sverige · Sägenplats

3 uppteckningar ur folkminnessamlingarna från Botilsäters socken i Värmland, gjorda 1927–1949.

Havreodling (Botilsäters socken, 1937)

Det var mest havre som odlades. En hade av den gamle havern som di brukat odla i forna tider. Det var bra smala å spetsiga korn. Det var nog blandning, för när det var svårår så fick en skaffa sig från annat håll. År 1867- och 68 var sådana svårår, som en inte fick säden att räcka till utan fick köpa från annat håll. Det var "väschötahavre" som en fick med båtar. Men i vanliga år så såldes havre härifrån. Det gick båtlaster, åt städerna såsom Karlstad, Mariestad, Lidköping etc. Somliga korn var vita, å, åndra gulaktiga. Man tog utsädeshavre av egen skörd. När havredrösen rengjordes, å en bar havren till magasinet, så tog en av den mängd havre / som en skulle så, å la särskilt för sig. Då hade en utsäde när våren kom. En bruka kalla havern för "svenskhavre". - Marken var mager å så blev inte kärnan så fyllig som nu för tiden. Havern blev smal o spetsig. Det var bra lång borst på den. Det blev mycket halm av den, så var han böjlig i strået. Den var mjuk å smidig. Jag vet ingen på trakten som odlar gammaldags havre. De nya sorterna har tagit överhanden. En fick styvare strå å tyngre korn. De förädlade sorterna tog helt, överhanden framåt 1920-talet Havrejorden På ängsmarkerna förekom den mesta havreodlingen. Eljest använde man den vanliga åkerjorden med havren omväxlande med andra sädeslag. På riktig havrejord odlade man inte annat än havre. / Sådden Någon gång kunde en få börja att så i slutet av april. Det berodde på hur långsam våren var. Under första hälften av maj var det vanliga. När jorden var nog torr för sådd, så började en att harva. Havren å allt som en ville ha moget skulle sås före ###. Åkern plöjdes på hösten. En del sparades på till våren, beroende på vad det var för slags jord. På våren harvades den plöjda jorden. Harvingen skedde med "brötharv". Man började med harvingen vid ett dike å körde ett drag längs diket och i samma drag tillbaka, så ett nytt drag som gick om lott med det första och i samma drag tillbaka.

Uppteckning ur Institutet för språk och folkminnen, Göteborg (AFG), arkiv-id ifgh03916, upptecknad 1937. Texten är här förkortad.

Tomtar (Botilsäters socken, 1949)

Tomten höll sig för det mesta osynlig. Men ögonen hans var så skarpa, så de kunde han inte göra osynliga. En gång kom mamma in i ladan. Hon skulle hämta foder till kreaturen. Det var i kvällingen. Då såg hon två ögon, som lyste mot sig. Hon blev rädd och gick in och bad att någon annan skulle ge kreaturen. De förstod att hon hade sett något konstigt, men de låtsades inte, om det. Om man gjorde som om man inte låtsade om sådant där, så gick det bra. Började de tala på det och bli rädda, så blev de sjuka. När far kom till ladan, så såg han inte något konstigt. Men det vara inte alla, som fick se sådnat där skrömt. "Du ska inte skämte så", Om det var någon som ville visa sig djärv och utmanade Tomten eller något. / annat väsen, så kunde det allt sannerligen komma och visa sig. Därför skulle en aldrig "skämta" med sådant. Tomtegôbben gjorde nytta för sig. Han såg till huset. Om han fick hållas och vara i fred, så var det ingen som hade ont av honom. På ett ställe brukade de sätta ut mat i lagården om kvällarna. Det skulle Tomtegôbben ha. Drängen som inte ville tro, att det fanns sådana, gick åt lagårn och åt ur maten för tomten och gjorde sina behov i fatet. När drängen kom till lagårn nästa gång ,så fick han en riktig örfil.

Uppteckning ur Institutet för språk och folkminnen, Göteborg (AFG), arkiv-id ifgh05420, upptecknad 1949.

Tomtegubbarna i Larserud o. Byn (Botilsäters socken, 1927)

Det fanns förr i världen Tomtar i Larserud, en herrans hoper; å de som vore stränga också. Om någon inte högade sig utan svor i stallet, ladugården eller på logen på kvällen, kunde han vara säker på en bastant örtoffel, eller att hästarna voro lösa på morgonen. De hade sina bon litet varstans i uthusena. En morgon som stallkarlen litet förtidigt till stallet och möttes av en Tomtegubbe. Stallkarlen var inte sen att vända om och dörren slogs igen med en väldig smäll. Inte heller gick det an att komma för tidigt till ladugården. Aldrig före kl. 5 på morgonen. Ej heller tålde de, att hästarna hanterades illa. Den person, som gjorde sig saker till sådant, kunde aldrig gå sätt säker. Den familj som var fredlig och behandlade tomtarna väl, hade allt gott av dem. Då togo de från andra och buro till sin husbonde. Hästarna gåvo de ett strå i sänder. Tomtarna i Larserud hade en gång bott i Byn, men då denna gård brann, flyttade de till den förstnämnda gården.

Uppteckning ur Institutet för språk och folkminnen, Göteborg (AFG), arkiv-id ifgh00886, upptecknad 1927.

FAQ

Var ligger Sägner från Botilsäters socken?

Sägner från Botilsäters socken ligger i Värmland, Sverige.

Fler hemsökta platser i Värmland

Uppgifterna bygger på lokal folktro och vittnesberättelser.