Prästen som körde i tro i Borgeby

Värmland · Sverige · Sägenplats

På väg till julottan föll kärrans hjul av — men prästen ropade bara "kör!", och Skam fick själv hålla upp kärran.

I Sunne berättas om en präst i Borgeby som på julmorgonen var på väg till kyrkan i kärra genom vintern. Då föll det ena hjulet av, men innan drängen hann sätta tillbaka det ropade prästen "kör!". Kärran rullade lika rätt som någonsin, för det var "skam" som varit framme — men nu fick han själv hålla upp kärran tills de var framme.

Näck (Sunne socken, 1926)

Jag har aldrig varit vidskeplig av mig, men vad skall man tro, när folk som är fullkomligt ärliga berättar konstiga saker, som de har varit med om. Morfar min såg Näcken och det har min egen mor berättat. Det var så att på den tiden hade bönderna trampkvarnar nere vid Björkefors och de där var inte så stora, utan det tog tid att mala där så ofta låg de där över natten. Då hade de en långbänk som de låg på och en varme hade de tänt där. En natt i januari hade morfar malning på natten och det var flera inne där, men de hade gått och lagt sig tills det blev deras tur. Som morfar då hålls där så fick han se en karl inne på golvet, fastän han visste att han hade krokat på insidan, men han tyckte han kände igen att det var en patron Söderberg på Lövåsen, och han tänkte att han hade väl kommit in på något vis ändå, så han började tala vid honom och frågade: ”Kanske patron skall resa till Fastingen?” det var en marknad som de hade i Kristinehamn, och då var Bergskollegium där och bestämde järnpriserna. / ”Nej,” sa’ den han talade vid, ”jag är på väg därifrån nu.” Det tyckte morfar var underligt men han tänkte att den andre ville skoja, så han sade ingenting. Men så sköt han upp mössan litet, och då fick morfar se att han hade ett par ögon uppe i huvudet också. ”Jaså,” sa’ han då, ”ursäkta mej att jag känner felt.” I detsamma fick han se en karl till ute på kvarngolvet och en stor grann häst som var spänd baklänges för en kappsläde, så att han hade huvudet emot skärmen. Så satte de sig i bägge två och det bar i väg med full fart rätt igenom väggen men det var alldeles som om väggen inte hade funnits. Sedan gick morfar och såg efter på dörren, men den var väl krokad på insidan, som han hade gjort det. Men då blev han allt rädd, så han ville inte gå ut och titta, och inte ville han hålla på och mala heller utan han gick och lade sig bredvid de andra. Han berättade det där när han kom hem, och han försäkrade att han inte hade drömt.

Uppteckning ur Institutet för språk och folkminnen, Göteborg (AFG), arkiv-id ifgh00725, upptecknad 1926. Texten är här förkortad.

Trolldom. (Sunne socken, 1926)

För morfar min dog det en ko en gång, och de trodde att hon hade fått trollskott. De trodde så, när det var ett djur som dog i ett enda tag. Morfar gick till en gumma uppifrån Lysvik, som kunde trolla och ville ha henne att straffa den som hade satt skottet. Men det kunde hon inte, när redan kon var död, så att hon inte kunde sätta motskott. Men hon kunde åtminstone göra så pass mycket, så att han fick se vem som hade gjort det. Och så lärde hon honom, att han skulle ta sju olika sorters lövträd och utav dem skulle han göra en eld i det haget, där kon hade gått, när hon fick skottet. När han hade fått eld, skulle den komma, som hade gjort det. Han tog och gjorde en sådan eld, och när det hade brunnit en stund så kom grannkäringen dit. Men då tyckte han allt att det var "öskligt". Han sa' ingenting, och hon sa' heller ingenting utan gick där bara och tittade och karade litet i elden. / Att folk kunde trolla, de trodde de mycket på när jag var ung och jag har t.o.m. varit med och sett när de har trollat. Det var en gumma här på västsidan Fryken, som de kallade "Maja i Skinnarbor", och hon hade rykte om sig att vara väldig att trolla. Om det var någon som var sjuk eller hade fått farlighet, så gick de till henne. Hon kunde "göra igen" sådant som kom bort också. Då hade hon brannvin och såg i och fick se vem det var som hade stulit, och då kunde hon bestämma att den skulle komma tillbaka med det. Det var en trollgubbe där på västsidan också. Han hette "Nisch Svens" (Nils Svensson), han bodde uppåt Tossebergsklätten. Jag fick ro honom över sjön en gång, när de hade skickat efter honom ifrån Ivarsbjörke, för att han skulle ställa hem kor, som inte ville komma hem om kvällarna. Men jag fick inte se hur han bar sig åt. Han kunde också göra igen sådant som kom bort, och så kunde han få en bild utav tjuven i ett brännvinsglas, och om de ville att han skulle göra något ont vid den bilden så blev det likadant med tjuven.

Uppteckning ur Institutet för språk och folkminnen, Göteborg (AFG), arkiv-id ifgh00725, upptecknad 1926. Texten är här förkortad.

Sägner om Björkefors forts. (Sunne socken, 1926)

så var hammarsmedjan i full gång vid Björkefors, fastän det var tidigt på söndagsmorgonen. De trodde förstås att det var "skrömt" med i spelet, men så var det en som gick in till en hammarsmed och väckte honom och fick honom med till smedjan. När de kom in där, så gick hammaren för fullt, och det låg en död björn bredvid städet. Det var på vårvintern och när de slutade på lördagskvällen, så hade det blivit svallis, så att de inte fick igen dörren. Då hade björnen kommit in, och gått där och krånglat och hävt sig på hävstången, så att vattnet hade blivit påsläppt och hammaren hade börjat gå. Då hade han väl blivit rasande och gett sig på hammaren och skulle ta den, men i stället hade han kommit inunder den. Ena ramen och skuldran på honom skulle vara alldeles söndertrasade. / Det har alltid varit sagt att det har spökat här på Björkefors. Dels i själva herrgårdsbyggnaden, och dels i den stora statarbyggnaden. Statarbyggnaden är rätt ny, men den är byggd av timmer ifrån den gamla, så det kan nog hända att det sitter i än. Det är flera stycken sen jag kom hit, som har sett en karl gå omkring där. Han gick igenom stängda dörrar och allting. Det var två gamla kvinnfolk, som bodde i ett rum i den byggningen, och de fick se honom och de började skrika så att grannarna vaknade, men när de kom in där, fanns ju ingenting. Det är flera, som har bott i det rummet och har sett honom. Jag skulle då inte vilja ligga en natt i det rummet. – Uppe i herrgårdsbyggningen spökar det ju också i bland. Det är i ett par vindsrum. Det är inte så värst längesedan det började dundra och leva där, och son till patron gick upp och skulle se vad det var. Men han lärde få, så att de fick bära ner honom igen. På den tiden det var hammarverk och kvarnar här fanns det en patron, som var mycket elak. Om inte arbetarna skötte sig, så var det bara att kalla upp dem och ge dem spö. Han hade en särskild spöbänk på kontoret, som han lade dem över.

Uppteckning ur Institutet för språk och folkminnen, Göteborg (AFG), arkiv-id ifgh00725, upptecknad 1926.

FAQ

Var ligger Prästen som körde i tro i Borgeby?

Prästen som körde i tro i Borgeby ligger i Värmland, Sverige.

Fler hemsökta platser i Värmland

Uppgifterna bygger på lokal folktro och vittnesberättelser.