Kontraktet i blod i Ekshärad

Värmland · Sverige · Sägenplats

Den som svor sig under djävulen skrev under med blod ur vänster hand — och miste sin skugga, som han tog i pant.

I Ekshärad berättas hur de som ville svära sig under djävulen fick skriva ett kontrakt och låta honom ta dem efter döden, mot att de lyckades i allt under livet. Namnet skulle inte skrivas med bläck utan med blod, och därtill avlades en ed med svart kläde för ansiktet, förestavad av någon som tidigare försvurit sig. Den som svor fick makt att uträtta allt i djävulens namn, men miste sin skugga, vilken den onde tog i pant.

Lyten och andra sjukdomar (Ekshärads socken, 1926)

Om små barn var sjuka, så trodde de gärna att modern hade varit oförsiktig under det hon gick med barnet, och för det så var det en hel del, som hon skulle akta sig för under den tiden. Om hon fick se något som var kluvet på något sätt eller låg öppet med liksom en ingång, så kunde barnet få kluven läpp. För det så hade de skacklarna i kors, när de hade tagit ifrån, och de lät yxan sitta kvar i huggkubben. Om den som gick med barn fick se en eldsvåda, så kunde barnet få vådeldsmärken på kroppen; det är röda fläckar, som kan bli mycket stora. Hon fick aldrig se när de slaktade heller, för då fick barnet fallandesjuka, trodde de. Det talade allt om än, att barn kan få något fel som påminner om något som modern har blivit bränd för, men om det är någon sanning i det, där är inte gott att veta. Om de fick se en orm, så kunde barnet bli ormögt; så kallar de när ögonen liksom rullar i huvudet, så att de aldrig kan hålla dem stilla. När jag gick i skolan i Hole, så var det en flicka där som var enögd och hade liksom stora fjäll över hela ansiktet, och hennes mor skulle ha blivit skrämd en gång utav en orm, som låg på trappan. Annars så räknade de ut var de kunde ha fått en sjukdom, och en del hade de fått i vattnet och en del i jorden och en del i luften t.o.m. Eller / också trodde de att de hade blivit gastkramade. Då blev de loja och slöa och för att bota dem för det, så stöpte de bly i vatten även där de låg. En del andra sjukdomar botade de med att släppa ett eldkol emellan skjortan och kroppen på dem. Annars kunde de ta en glödande trästicka och göra ett kors över dem, men det är bara sådant som jag har hört, men det att de har stöpt i vatten över dem, det har jag sett många gånger. Annars om de fick någon slags värk eller så, då kunde de sätta bort den i ett träd. Då tog de en sticka och petade där de hade ont med, och sedan stack de in den i barken på ett tärd och då gick värken in i trädet i stället.

Uppteckning ur Institutet för språk och folkminnen, Göteborg (AFG), arkiv-id ifgh00726, upptecknad 1926. Texten är här förkortad.

Blodet och dess användning (Ekshärads socken, 1926)

Det tog alltid vara på blodet, när de slaktade, och det gör de väl än idag. Svinblodet satte de mest värde på. Förr använde de inte så många sorters blodmat som nu, utan det var mest paltbröd. Det bakade de som vanligt bröd och gömde. Då de använde det var det hårt som eken, och då kokade de det i vatten. De brukade slå åder mycket förr. Ibland blr en del av blodet tjockt och svart, och det är inte nyttigt utan när de fick så, så slog de åder och tappade ur till det blev tunnt och rätt det som var kvar. Det var en gubbe i Tönnet, som brukade slå åder på sig ibland. Då tog han och slog hål på en åder på överarmen, och så satte han munnen för och drack upp det så länge han kunde få något. Annars var det alltid vanligt att de drack blod t.ex. när de hade skjutit en älg. De trodde visst at de skulle få bättre jaktlycka då, men annars är det ju inte underligt att de drack blodet, när de hade sprungit länge och var uttröttade. Om de skulle sätta skott eller så på någon, så redde de sig med hår och naglar och trådar ur kläderna men om de fick blod utav den som de ville trolla på, så var det ändå mycket säkrare. Om man tyckte om någon, som inte / brydde sig om en, så kunde man vända kärleken till sej genom att ta tre droppar blod ur vänstra namnlösen (pekfingret) och ställa så att den andra fick dricka det. Det kunde ju gå genom att ha det i kaffe eller så. Då blev hon eller han kär i en. Nog har jag hört om att blod efter trollkärringar skulle vara nyttigt att ha till trolldom, men jag vet inte hur de använde det. När de skulle svära sig under djävulen så fick de skriva kontrakt med honom, och där lovade de att han skulle få ta dem efter döden, om han bara hjälpte dem medan de levde, så att de lyckades i allt vad de gjorde. Och så skulle de sätta namnet under, men det dugde inte med bläck utan det skulle vara blod ur västra namnlösen. Och när det var underskrivet så skulle de gå en ed.

Uppteckning ur Institutet för språk och folkminnen, Göteborg (AFG), arkiv-id ifgh00726, upptecknad 1926. Texten är här förkortad.

Dödstro. Begravning. (Ekshärads socken, 1926)

De var mycket rädda när någon var död, och ändå vet jag knappt om de alltid var rädda för att han skulle gå igen. Men jag vet när jag var ute och sydde, så vågade inte pigorna gå ut, om det var någon som stod på bår i närheten. De var rädda om de råkade få se ett par hemifrån i kors också, för då varslade det om att någon skulle dö. När det var begravning så kunde det hända att hästarna kom i klungor, och det var väl inte så underligt när det kanske var ett femtiotal hästar i en likfard, men då tydde de det till att det snart skulle bli lik i huset igen. Förresten så var det inte så stor skillnad på begravning och bröllop. Det var storkalas och de åt och drack och hade roligt vid bägge tillfällena, och det kunde aallt hända att någon blev full på begravningar också. Ibland kunde det hända att den som var död fick både resflaska och vägkast med sig i kistan. Det var en elak gubbe i Halla, som de kallade Tömt-Jöns och han gav far sin det med på vägen. Sedan gick han till graven och hällde ut brännvin ibland och strödde ut pengar där. Och det var nog flera som gjorde det i äldre tider. / Det var en länsman som hette Palin som bodde på Motorp på den tid det var länsmansboställe, och honom minns jag väl för han gick alltid klädd i ekshäradsdräkt med ståndkrage och jag har t.o.m. sytt sådana där sockar åt honom, fastän jag inte var mer än pojk då. Emellertid så dog han under det han satt och spelade kort med några andra, och då blev folk förfärligt rädda. Palin gick igen där vid Motorp. De hände honom men de såg honom inte, men däremot såg de en stor svart hund där. Och jag tror att de inte är riktigt säkra för att det spökar på Motorp än, fastän det är prästgård nu. Men det är förresten så alltjämnt att om det är någon som tar livet av sig eller så, så tror de att det skall spöka.

Uppteckning ur Institutet för språk och folkminnen, Göteborg (AFG), arkiv-id ifgh00726, upptecknad 1926.

FAQ

Var ligger Kontraktet i blod i Ekshärad?

Kontraktet i blod i Ekshärad ligger i Värmland, Sverige.

Fler hemsökta platser i Värmland

Uppgifterna bygger på lokal folktro och vittnesberättelser.