Herrgården som inte fanns, Östra Emtervik

Värmland · Sverige · Sägenplats

Bönderna sålde all sin säd på en ståtlig herrgård i skogen. Sedan visade sig portmonnäerna fulla av stickor.

Några bönder från Ämtervik på väg mot Malung med säd sägs ha funnit en präktig herrgård mitt i skogen, där de fick sälja hela lasset. Senare, i en stuga i närheten, fick de veta att ingen herrgård fanns i trakten, och i deras börsar låg inte pengar utan bara trästickor. När de vände tillbaka hittade de säden i en stor hög på snön. Det var den onde de gjort affär med.

Husdjur (Östra Emterviks socken, 1934)

309. När kreaturen första gången om våren släpptes ut på bete så var både barn och vuxna med, för kreaturen skulle tämjes. Det var att se efter, så att de inte bröt benen av sig eller fördärvade varandra. De skulle ta tag med varandra då. Innan de släpptes ut så skulle en gå runt vart djur med eldkol på en plåt. Så skulle en ta några strå ur rompa och sätta fast över båset, så att kon skulle gå hem till kvällarna. Under lagårdströskeln skulle man lägga stål. Det var för att inte korna skulle bryta benen av sig. När korna hade varit ute några dagar så började man mjölka tre gånger om dagen. 310. En livkalv fick namn nästan strax han var född. Intet särskilt tillfälle för detta. 311. Några strå rycktes ur rompan på var ko och sattes / upp över resp. bås. "Sleck" lagades till i bjällan och så gick man och lät korna slicka på det. När de hade slickat ur bjällan väl så hängdes hon på "bjällkoa, och sedan kördes de vall. 313. Om inte den nyköpta kon skulle längta, så fick hon lov att komma in i köket och få äta ur stekpannan. Så bad man henne, att hon skulle trivas och inte längta. "Du ska få så bra" sade man och försökte vara henne till lags. Det var så noga med att hon inte skulle längta, för om hon längtade så stod hon bara och skrek. Det blev så litet med mjölk. 314. Kon fick stå stilla en timma el. så efter det hon varit ihop med tjuren. 315. Intet att anteckna. 316. Brukade ta en säck el. annan trasa att torka med. Det skulle vara salt på säcken, så att inte kon blev "skämd". 317. Den "dreck" som kon skulle ha strax när hon hade kalvat skulle vara kraftig, så att hon fick krafter i köttet genast och bli fort ren. Vanligt har det varit att man haft mjöl och salt i "drecken". Men efter vad / jag hörde talas om av de gamle, så skulle det vara mycket mer. Mor räknade upp att det skulle vara brännvin, salt, mjöl, ägg, mjölk och stål. Detta rördes ihop. Så skulle kalven slicka kon för att han skulle bli livlig. Kon mådde också bra av det.

Uppteckning ur Institutet för språk och folkminnen, Göteborg (AFG), arkiv-id ifgh03335, upptecknad 1934. Texten är här förkortad.

Slåtter, skörd och tröskning (Östra Emterviks socken, 1934)

291. De gamle sade att det skulle bli dåligt skördeår om det regnade pingstdagen. Det regnet skulle inte vara bra för marken. Om det blev alldeles tomt i husen, betydde det att det skulle bli dåligt skördeår. Med isen har jag inte hört talas om något märke mer än att om han låg länge på våren, så var det inget bra tecken. 292. Slåttern brukade en börja så där 14 dagar efter midsommar. Det brukade bli en måndag, men inte vet jag, om det var någon bestämd dag. Så skulle den vara avslutad omkr den 15 el. 16 juli. Man skulle hinna att ta löv åt fåren också. 293. Intet att anteckna. 294. Det var skrik och skrän, när en skulle skära el. slå det sista. Men det var mest i skårandtiden. När en kom till det sista så skulle en passa sig att "ta har'n". / Den som fick tag i de sista stråna "tog har'n". Dessa strå bands ihop och togs med in i stugan och hängdes på väggen. Kreaturen skulle ha det till julkvällen. 295. Det var allt iver med att var och en ville skära det sista, för det var han som "lökta". 296. Intet att anteckna. 297 likaså. 298. Den sista neken kallades "löckenek". Den gömdes till julen åt kreaturen. 299, 300 Intet att anteckna. 301. I botten på ladan lades en flaska brännvin, som tröskekarlarna fick till kalas, när de var färdig med tröskningen. 302. "Slâttkalas" hölls i slåtteranden. Det var för att en skulle få av gräset i hastigheten. Man bad grannkarlarna till sig en afton. De kom framemot kvällen med var sin lie. Kvinnfolken var med och räfsade och bar gräset till lämpliga torkplatser. Innan de började att slå blev de inbjudna på kaffe. Gärna hade husbonden brännvin hemma vid det tillfället. Så höll de på att slå framåt 11-tiden på kvällen. Se'n blev de inbjudna och fick ett riktigt mål mat med sovel, ost, bröd, mesost, / m.m. Dricka och brännvin hörde till trakteringen. Det kunde allt bli både spel och dans på ett sådant kalas. 303, 304, 305. Intet att anteckna. 306. Man tröskade med slaga, endera på logen el. i "rian".

Uppteckning ur Institutet för språk och folkminnen, Göteborg (AFG), arkiv-id ifgh03334, upptecknad 1934. Texten är här förkortad.

Födelse och dop (Östra Emterviks socken, 1934)

199. Det skulle vara farligt att äta kryddor och sådant, såsom peppar och annat starkt. Om den havande kvinnan gick och var sorgsen, fick hon också svårt för att föda. 200. Att somliga kunde trolla födelsesmärtorna på en annan el. vad som helst har jag hört talas om, men jag vet inte att det hände hos någon. 201. Intet att anteckna. 202. Det mins jag att vigselringen skulle ligga i badvattnet de första gångerna som barnet badades. Det var så noga med det. 203. Det var inte vanligt att havande kvinnor bar barnet till dopet. Det var ett äldre gift par, som bads att vara faddrar. 204. Var inte något bestämt hur gudmoderns kläder skulle vara. På den tiden bars inte annat än svarta kläder / av fruntimren vid sådana tillfällen. 205. Två faddrar skulle det vara - man och hustru. Det var släktingar till barnet. Ett par av de bästa vännerna kunde också anmodas. 206. När de kom hem med barnet från dopet, så kom modern emot barnet å stoppade en slant i handen på det för att det inte skulle komma att lida nöd. 207. Somliga hade allt "dopöl" och bjöd släktingar och grannar till sig den dagen som barnet döptes. Gästerna brukade då skramla ihop litet penningar åt barnet. Somliga hade en present med sig och gav till barnet. 208. För det mesta blev det så att förfäderna uppkallades. Ett eller flera av namnen skulle ha tillhört de gamla i släkten. 209. Sjukdomar troddes att mycket att de kom från det onda som fanns ute. Vatten var en så rädd för att barnet skulle komma i näheten av. Å kom en inte att hålla dörren stängd på kvällen, så kunde barnet bli sjukt. Det fanns "ont" över allt som ville åt spädbarnen. 210. Intet att anteckna. 211. Om barnet fick en skrik- "ri" / så var det inte annat än att ta det på armen å "vyscha" det så mycket en orkade. Om det inte gav sig med skrikningen så var det att gå efter en "kockelkäring" å få henne att ta bort det som barnet skrek för. 212.

Uppteckning ur Institutet för språk och folkminnen, Göteborg (AFG), arkiv-id ifgh03334, upptecknad 1934. Texten är här förkortad.

FAQ

Var ligger Herrgården som inte fanns, Östra Emtervik?

Herrgården som inte fanns, Östra Emtervik ligger i Värmland, Sverige.

Fler hemsökta platser i Värmland

Uppgifterna bygger på lokal folktro och vittnesberättelser.