Frykman som läste ut Gammel-Erk, Kristinefors

Värmland · Sverige · Sägenplats

Den trollkunnige Frykman manade den onde, som tog alla skepnader — men gjorde misstaget att avslöja att Frykman en gång stulit ett garnnystan.

Frykman, som sägs ha gått igenom den Wittenbergska skolan och därför var trollkunnig, läste en gång ut den onde, kallad Gammel-Erk, vid Kristinefors. Den onde antog alla möjliga skepnader, än karl, än kreatur, än en stor fisk, och slog till och med boken ur Frykmans hand. Men Frykman hade en till och tvingade honom plocka upp den. När den onde påpekade att Frykman i ungdomen stulit ett garnnystan svarade denne att det inte betydde något, eftersom han använt det till en god gärning. Till slut tvingades den onde ut genom ett hål i fönsterblyet under ylanden.

Östmarks socken, 1925

Tomtar De bodde för det mesta i jorden under boningshuset ladugården och stallet. En person i Fryksände som sett en tomte sade att han var ett kvarter lång, hade rödluva och träskor. Ett annat namn på tomtar är "tömtpetrar"(tömt= tomt) tôsser och nisser (Eda) Deras namn kommer antagligen av att de bodde i tomten. På en gård tålde tomtarna ej vallack, ty de vantrivdes och voro ofta sjöblöta av svett på morgonen, därför att tomtarna "regjort" med dem under natten. Bonden måste därför köpa sig sto. Den voro de snälla emot och buro hö från höstacken utanför stallet och lade i krubban. På vintermorgnarna kunde man se huru de spillt hö i snön. I ett stall voro hästarna ständigt oroliga och sparkade i spiltorna på natten det berodde därpå att dyngrännan var byggd över de underjordiskas bo. Man fick vara mycket försiktig med att företaga förflyttningar av korna i ladugården. Var och en skulle hava sitt särskilda bås. Annars kunde det hända att håren stodo avigt på dem och de voro / sjövåta av svett när man om morgonen kom in i ladugården. I norra Östmark fanns en gård, där man inte fick sova om nätterna för tomtar. På ett ställe i Södra Finnskoga vände de underjordiska upp och ned på mjölkspannen och kastade ned tallrikar och husgeråd från kärlhyllan. I båda fallen hade man byggt sina stugor över de underjordiskas bo. – En bonde gick en höst ut och såg på sitt stora sädesfält Då han stått en stund sade han: "Om jag hade all havren skuren vore det värt en ko." Röster svarade: "Stå vid ord, stå vid ord!" Andra ropade: "Neck och bind, neck och bind! Bonn ska' snes bonn ska snes!" Bonden kunde se huru säden föll för osynliga liar och det bands nek (=kärve) på nek tills all havren var skuren. På morgonen var den bästa kon borta På en gård i Fryksände ville tomtarna ha fred efter kl 12 på natten. Om man kalaserade och skrålade efter den tiden höllo tomtarna ett farligt oväsen på natten. De trampade symaskinen och drogo långullsfällen av husbondefolket.

Uppteckning ur Institutet för språk och folkminnen, Göteborg (AFG), arkiv-id vff01221, upptecknad 1925. Texten är här förkortad.

Död och begravning (Östmarks socken, 1934)

I Östmark var det en jänta som gick igen på ett ställe. Modern sörjde så förskräckligt, så jäntan fick inte ro i graven. Till slut så talade modern till henne, å då svarade jäntan: "Ska' du inte ge dig med detta, mamma?" Se'n blev hon borta. Sådana som var väldigt rika orkade inte hästen dra till graven. Detsamma med dem som fört ett grovt ogudaktigt liv. Hästen stannade och var "dyng svett". Det talades om en gubbe i Östmark som var väldigt rik. Innan han skulle dö så sydde han in pengarna i en liten dyna och bad en småjänta att hon skulle lägga den påsen i kistan. Det blev gjort. När de körde den gubben till graven, så stannade hästen, och det var omöjligt att få honom framåt. Då gick körkarlen och tittade genom betslet på hästen, och då fick han se att det satt en svart / gubbe grensle över hästen. Någon tid därefter blev det tal om vart gubben kunde ha gjort av pengarna. Då fick de jäntan att tala om, att hon lagt dem i kistan. Då grävde de upp graven och tog upp kistan. När de fått av locket fick de se en stor orm som låg på den dödes bröst. Prästen var med, och han sade: "Låt syndaren ha det han har". Pengarna fick ligga kvar. De gamle i mitt hem talade om, att det funnits de som skickat mat, pengar, brännvin med den döde. Pengarna kallades för "färgpengar". Dödgrävaren hade funnit pengar och brännvin i kyrkogården. Sådana som tog livet av sig fick inte ligga i vigd jord. De fick inte komma genom kyrkporten. De fraktades in från sidan. De begravdes inte förrän solen gått ned. Länsman tog livet av sig, och han begravdes på detta sättet. Det fanns en plats på kyrkogården som inte var vigd och där fick han ligga. På Tangen var de så rika. Husmora där dog, och hon gick igen. Gertrud på Tangen, hette hon. Hon kom om nätterna och visade sig för de efterlevande i familjen. / Till sist tog de modet till sig och tilltalade henne. Då talade hon om att hon hade 100 kr. i ett garnnystan. Pengarna skulle de ta vara på. Se'n kom hon inte igen.

Uppteckning ur Institutet för språk och folkminnen, Göteborg (AFG), arkiv-id ifgh03483, upptecknad 1934. Texten är här förkortad.

Östmarks socken, 1925

Påsk (Från Eda) Dagarna i dymmelveckan hette korvmåndag, fläsktisdag el fettisdag, askonsdag då man åt välling i vilken man släppt en nypa aska, skärtorsdag, långfredag, påsklördag. Man fick ej tälja på skärtorsdagen. Om en ko gick över sådana spånor när den släpptes ut på våren blev den halt. Jul (Eda). En kaka från julen fick ej ätas upp utan gömdes till våren, då den lades i en plogfåra, när man började sådden. En sådan kaka kallas såkaka På så sätt överfördes den gamla skördens kraft i den nya Julen (Östmark) På julnatten skulle katten ligga inne. Blev hon utkastad så klagade hon: Dä ä inga orning (=ordning) dä ä inga orning. Ett allmänt ordstäv är: "dä ä inga orning sa' katta då hon blev utkastad på julkvällen. Då julen och julkalasen voro slut och man återgick till det vardagliga igen sade man " Nu ä dä åter / haverkaka, blaggarnsskjorta och storslätta." "Sup sä och fläng i öga för kött ska' te mila" Under julen fick man nämligen "finkaka" av handsiktat rågmjöl, de förmögnare buro lärftskjortor och storslätta innebär att inga helgdagar mer avbröto vardagarnas enahanda. Karlarna måste ha den bästa maten med sig till milorna. Vafferkvällen skulle man mjölka medan det var ljust. En gumma kom in i en granngård, där hon avundades turen (lyckan). Hon ställde sig bredvid vattensån och släppte i smyg mässinghyskor och saltt i vattnet. Gammelgubben fick emellertid se hennes tilltag och ropade åt sin dotter: "Tag ellmörj och spring efter henne!" Och denna tog en eldbrand och kastade efter grannmoran. Därmed bröts det ondas makt. Det var svårt att bevara grannsämja i en tid, då det troddes att alla olyckor och sjukdomar berodde på elaka människor som "sätt åt". - En karl berättar att han som liten pojke sändes till en gård för att låna jäst. Prässjäst fanns ej på den tiden. / Då han fått jästen sade gumman till pojken: "Du får inte tacka för jästen!" Sedan lade hon kol i måttet.

Uppteckning ur Institutet för språk och folkminnen, Göteborg (AFG), arkiv-id vff01221, upptecknad 1925. Texten är här förkortad.

FAQ

Var ligger Frykman som läste ut Gammel-Erk, Kristinefors?

Frykman som läste ut Gammel-Erk, Kristinefors ligger i Värmland, Sverige.

Fler hemsökta platser i Värmland

Uppgifterna bygger på lokal folktro och vittnesberättelser.