Fan som drevs ut genom skorstenen i Gräs
Värmland · Sverige · Sägenplats
Med horn vid knäna kom Skam in i en stuga i Gräs — men en modig dräng och en postilla drev honom upp genom skorstenen.
Mellan Tutemo och Gräs ska den onde ofta ha visat sig, lång och med eld ur halsen. En gång kom han in i en stuga i Gräs i skepnad av ett djur, men med horn vid knäna. Husfadern blev rädd och sökte hjälp, men först en modig dräng vågade följa med in. Tillsammans tog de fram en postilla, läste och manade att Satan skulle drivas ut i Jesu namn. Då fick Skam brått och for upp genom skorstenen så att spjället slogs sönder, och kom aldrig mer dit.
Skogsväsen (Sunnemo socken, 1934)
Någon gång i början av 1800- talet låg Ola på fältvävaråsen borta i skogen och kolade. (Olof Svensson f.1774.d.1840.) Han hade sina milor detta år borta vid Lockeråsberget, illa känt för allehanda skrömt, som brukade husera där. En natt, då han kom in från milorna, får han höra en killing bräka utanför. Han öppnar dörren, och in kommer en liten killingstackare. I tanke, att det är någon av byns bönder, som är ägare till djuret, ger han det litet mat och gör i ordning en bädd åt det under bänken. Fram på natten vaknar han och ämnar sig ut till milorna, men finner till sin förskräckelse, att han har en vacker flicka sovande på sin arm. Då han ej ser till killingen, förstår han, att denna varit en "fjärbäss", d.v.s. självaste skogsfrun, som brukar förvandla sig så. Han överger milorna och kojan och rusar till hemmet. En annan får fortsätta kolningen. Det hjälper dock ej. Skogsfrun har Ola i sitt våld. / Hon kommer dagligen och besöker Ola, utan att någon förmår hindra henne. Åren gå, och Ola har flera barn med skogsfrun. Hustrun har tillkallat flera präster, för att med deras hjälp fördriva skogsfrun. Den ena var emellertid för svag i sin tro och misslyckades därför. Den andra hade i sin ungdom begått en stöld, varför även han misslyckades. Så kom det en ny pastor till församlingen, och för honom måste skogsfrun vika. Hon ber, att han måtte skona åtminstone hennes yngsta barn, så skall hon frivilligt försvinna, men prästen ger ingen nåd. Han sänder dem alla tillbaka till underjorden, Under en björk vid grindstolparna till gården hamna de. Men hon skall hämnas. Från Olas barn skall hon ta förståndet, och Ola själv skall hon för alltid binda vid sig. Så gick det också. -.- Sägnen har omtalats av många med mindre variationer. Per Sunnman f.1844. berättade den i år (1934) då detta nedskrives. Lars Johan Larsson detsamma (f 1857) m fl. -.- / I kyrkböckerna kan man finna följande om denna gård: Sven Olsson gift 1773 med Elin Persdotter från Ö Lid.
Uppteckning ur Institutet för språk och folkminnen, Göteborg (AFG), arkiv-id ifgh03389, upptecknad 1934. Texten är här förkortad.
(Svartkonst) Kloka (Sunnemo socken, 1934)
På Strannäsbackarna bodde först en som de kallade Varg-Per för det han var så mycket på vargjakt. Där fanns en gammal kolbotten och bredvid denna hade Varg-Per en kuj samt en liten åkerlapp, som han brutit upp. Efter honom kom hit en Nils Nilsa, som de kallade Lövvasen och hans käring, som gick under namnet Gumman eller, då hon ej hörde det, "Kosta på". Hon sade nämligen jämt och ständigt: "Det är bästa att kosta på". Käringen var en riktig trollkäring och folk var så rädda för henne att de gav henne allt vad hon begärde, av rädsla att hon annars trollade något ont på deras kor. En gång hade Lövvasen och "Kosta på" varit till oxmarknaden i Filipstad, där de köpt en stor oxe. På hemvägen, de kommo över Kongberga och Gräs, tittade de in till Per på Lassia vid Aspåsen för att visa honom sin stora oxe. / Han bjöd dem sin kamp och femtio kronor emellan för oxen, men de togo ej emot anbudet. Då de kommo förbi "Gubben på Aspåsen" (Svanberg) bjöd han dem 400 kr. kontant för oxen, men ej heller detta anbud Då de kommo till Emil på Kärra gingo de in till honom för att dricka kaffe. De bundo oxen utanför. Emil på Kärra var grannfarn deras. Som de sutto där och drucko, slet oxen sig, men "Kosta på" trollade honom under logen och där fick han ligga till dess de druckit kaffet. När de kommo ut kröp käringen in under logen och tog fram oxen och nu trollade hon den så liten så hon kunde stoppa ned den i korgen hon hade på armen och bära den hem. En annan gång skulle Salle-Gustaf från Skymnäs kola vid Stannåsbackarna. Han höll på med att köra ihop milan och hade Lövvasen, som hjälp. En dag ramlade hästen och hur de försökte kunde de ej få upp den. Den låg alldeles stilla och de kunde / ej ens få den att röra på sig. "Det är inget annat att göra än gå hem efter Gumma," sade Lövvasen och gick hem för att hämta käringen sin. Hon kom. Hästen låg då på ända över skäklarna. Hon hade med sig en liten brödbit som hon stack i hästens mun.
Uppteckning ur Institutet för språk och folkminnen, Göteborg (AFG), arkiv-id ifgh03499, upptecknad 1934. Texten är här förkortad.
Ordspråk, ordstäv och talesätt (Sunnemo socken, 1927)
Om man härmar göken (med g), så spottar den blod. (Det är många, som funnit blod under det träd, där göken suttit, sedan man härmat den.) -.- Om man har vantar på sig om sommaren, så skrämmer man bort göken. -.- När man tappar kol från spiseln, kommer det förargligt manfolk till huset. -.- Tappar man en matsked, kommer det kvinnfolk till huset. -.- / Tappar man en kniv, kommer det manfolk till huset. -.- Tappar man en tesked, kommer det en ung flicka till huset. -.- Tappar man en gaffel, kommer det en ynglig till huset. -.- När man tappar en smörgås, och den kommer med smöret nedåt, får man ej någon smörgås mera den dagen. Kan ock betyda, att det blir regn. -.- När göken får se den första höhässjan, slutar den gala. -.- Lördagsträl, går aldrig väl. -.- / När göken på "västansjölann" (Viljamsbolssidan) får se de första höhässjorna i Gräs, (mitt över sjön), så slutar den gala. -.- När göken på "östansjölann" (Gräs, Tutemo m.fl.) får se de första i Viljamsbol och Duvnäs (väster om Grässjön), slutar den gala. -.- När katten sparkar (kliar) sig under hakan, och någon samtidigt kommer in, säger man: "Du är så grömm (ful), så katta liper åt dej." -.- När katta spriker bena (breder ut benen), å håller det ena benet i vä'r (vädret) å sleker sej, så kommer det främmand från det håll, däråt benet peker. -.- Om man klipper på söndan, kommer prästen å klipper tungan på er. -.- / Om man skär sig på en söndag, så läker aldrig såret. -.- "Om du visslar, så kommer det en gubbe och klipper av dig tungan," sade man åt barnen för att skrämma dem. -.- Om någon visslade, och man inte tyckte om det, sade man: "Blås på du! för i möra kommer han å tar igen hornet." Den, som visslade frågade då: "Vem?" ----- "Skam, vet ja." -.- Stort höv å lit' vett, smal i röva söm e sylaspett. -.- Den, som har, han spiller. -.- Dä ä stort mä de stor', å skit mä de små. -.- Du ska int' gråt för katta ä mager! -.- / Ta först, å räkten (räkna) sen!
Uppteckning ur Institutet för språk och folkminnen, Göteborg (AFG), arkiv-id ifgh03399, upptecknad 1927. Texten är här förkortad.
FAQ
Var ligger Fan som drevs ut genom skorstenen i Gräs?
Fan som drevs ut genom skorstenen i Gräs ligger i Värmland, Sverige.
Fler hemsökta platser i Värmland
- Biskopsgården Värmland · Palats
- Den svarta hunden vid kyrkan, Segerstad Värmland · Sägenplats
- Svartå herrgård Värmland · Herrgård
- Ransäters bruksgård Värmland · Herrgård
- Pengarna och benen i Halvardsstugan vid Dalby Värmland · Sägenplats
- Pojken i kritringen, Sillerud Värmland · Kyrka
- Rössbergaren och trebenstolen i Ölme Värmland · Sägenplats
- Trebandskvasten i Ölme Värmland · Sägenplats
Uppgifterna bygger på lokal folktro och vittnesberättelser.