Den svarta hunden vid fönstret, Valinge

Halland · Sverige · Sägenplats

Mitt i grälet stod den onde som en svart hund och tittade in genom fönstret.

I Valinge by berättas om bonden Hindrik Torsson och hans hetlevrade hustru. En gång kom han glad hem från Varberg, men hustrun började gräla och de tog till att knuffas. Då såg drängen en stor svart hund stå vid fönstret med framtassarna på brädet och titta in – det var "den grömme" själv.

Vattenväsen (Valinge socken, 1937)

Necken kunde förskapa sej till en karl. Kom han, skulle de fråga honom, var han var hemma, så blev de av med honom. De kunde få lära sej spela av honom, om de offrade silverpengar till honom i bäcken, men spelade de Näckens polska, så kunde de inte spela sen. Han kunde förskapa sej till en häst och bli hur lång som helst. Det var flera stycken pojkar, som hade satt sej upp och skulle rida på hästen. Så kom en till och kröp upp, och han sa: "Herre Jesus kors för sånt långt hors!" Då stod de på backen med ens och såg inte till hästen; de visste inte var det blev av med honom. Har ej hört att plöjning efter näckhäst förekommit.

Uppteckning ur Institutet för språk och folkminnen, Göteborg (AFG), arkiv-id ifgh03947, upptecknad 1937.

Tomtar (Valinge socken, 1937)

Somliga sa tomtabese, andra gonisse. Petter Bengtsson i Säm hade en. De kunde inte bli av med en sådan utan att de fick en som övertog honom. Petter Bengtsson låg sjuk och var så usel men kunde inte dö, förrän hans son lovade att han skulle överta tomten. Tomten var la den Ondes utsändning. Tomten skulle ha sin mat: gröt med sirap på var kväll. En gång skulle drängen sätta ut grötafatet till tomten, men han åt upp gröten och sirapen och sedan sket han i skålen. När tomtagubben kom och fick se skålen, sa han: "Tretton trävar havre och elva mil och likaväl skit i fatet."

Uppteckning ur Institutet för språk och folkminnen, Göteborg (AFG), arkiv-id ifgh03947, upptecknad 1937.

Gastar (Valinge socken, 1937)

För väldigt länge sedan var det en gammal käring som hängt upp sej i Olastorp Krassagården. De fick inte gräva ner henne i kyrkogården utan i en mosse. Den käringen hörde jag många gånger. De hade grävt en håla i mossen, och det hade samlat sej vatten i hålan, och när de släppte ner kistan, lät det som när en häst springer i vatten. Det ljudet hördes ofta om kvällarna. Vi har vart här i sjutti år, och det kan hända hade skett sjutti år innan vi kom hit.

Uppteckning ur Institutet för språk och folkminnen, Göteborg (AFG), arkiv-id ifgh03947, upptecknad 1937.

FAQ

Var ligger Den svarta hunden vid fönstret, Valinge?

Den svarta hunden vid fönstret, Valinge ligger i Halland, Sverige.

Fler hemsökta platser i Halland

Uppgifterna bygger på lokal folktro och vittnesberättelser.