Den krympande ringen i smedjan vid Dalby

Värmland · Sverige · Sägenplats

Tre kortspelare i en smedja märkte sent att en främling var "gammel-Erik" själv — och en ring drog sig allt tätare kring dem.

I Dalby berättas om två gubbar som satte sig att spela kort i en smedja, varpå en främling slöt sig till dem. Efter en stund förstod de vem de fått sällskap av, men de slapp inte undan: en ring drog sig allt tätare kring dem ju längre de spelade. Först när prästen hämtades drevs "gammel-Erik" ut. Hade ringen hunnit slutas, eller prästen kommit för sent, hade spelarna varit tagna. Samma präst sägs också ha kört i tro genom skräck och spöksyner på hemvägen.

Vattenväsen (Dalby socken, 1936)

Nere vid Vingäng var det en fotkvarn. Där kom "fôrsgubben" fram å lärde folk att spela fiol. Bara en kom ensam å hade en svart katt med å kastade i forsen, så fick en lära. Det skulle vara en torsdagskväll. Andra kvällar kunde han inte spela. Det var en härifrån, som fick lära sig där. Den spelmannen var till Kronsätmarknaden en gång, å där ville de ha honom att spela. Han spelade så att fiolen sprack, men då köpte folk en ny fiol åt honom å bad att han skulle hålla på att spela. Han spelade så folk grät. Till slut så sprack också den fiolen. De köpte en till åt honom. Men när han fick den så ville han inte spela mer. Denne hette Brant-Ola. Å det var / forsgubben som hade lärt honom. Men han kunde inte lära låtarna till andra. Om han gjorde det så kunde han inte spela dem själv sedan. Näcken kunde också spela. Men han var i sjön. Det var en som hade hästarna att simma över älven. Då höll näcken på att dra ned den ene av dem. Ser du inte att näcken håller i hästen skrek en annan gubbe som var i närheten. När de nämnde honom i namn, så släppte han Om en hade stål i vattnet - en täljkniv - när en skulle lôg, så orkade han inte ta en. Annars så ville ha dra en med sig.

Uppteckning ur Institutet för språk och folkminnen, Göteborg (AFG), arkiv-id ifgh03820, upptecknad 1936.

Vattenväsen (Dalby socken, 1936)

Bror min såg "e sjörå". Han var vid Näcksjön en kväll å skull fesk. Han tog metspöet å skull met. Så hade han en båt vid ena landet. Så fick han se en fin jänta komma. Hon var så grant klädd. Hon hade som en fin schal över axlarna. Det lyste alldeles krit vitt av den som det skulle vara silver. Hon sköv ut båten å gjorde sig i ordning å skull fâr. Men så ropt han: "Du får int ta båten min". Då svarade hon: "Ja' ska ro'n över". Vem hon skulle ro över, vet jag inte. Men hon blev borta. Å när bror min kom till båten, så stod han på samma ställe där han hade ställt honom. Här nol vid Näckån var det en såg. Där fanns / näcken. Det var en som kom en kväll å skulle på dans. När han kom på bron, så fick han höra musik. Det var en polska han lärde. Det var näcken som spelade för honom. Han sjöng den ibland. Å då brukade han säga: Denna polsk har jag lärt av näcken. "Fôrsgubben" satt i bäckarna å spel, han åg. Men hönt dä va, vet jag inte. Sjöråa bodde på sjöbotten. Om hon fick något grant tyg, så fick de mycken fisk av henne.

Uppteckning ur Institutet för språk och folkminnen, Göteborg (AFG), arkiv-id ifgh03820, upptecknad 1936.

Vattenväsen (Dalby socken, 1936)

Vid Sysslebäck finns en bäck som kommer upp från berget. Den heter Näckbäcken. Det skulle vara så att Näcken gick upp ur älven i den bäcken. Å när han kom en bit upp i bäcken, så satte han sig att spela. Det var många av de gamle, som hade hört honom. Om en fick höra honom å en inte kunde vända om utan ville gå närmare så skulle en läsa Fader vår. Å en skulle inte säga något ont om honom, för han hade så många plågor å bära. Men i Näckbäcken sjöng han å var glad. Han kom närmare där folk bodde.

Uppteckning ur Institutet för språk och folkminnen, Göteborg (AFG), arkiv-id ifgh03820, upptecknad 1936.

FAQ

Var ligger Den krympande ringen i smedjan vid Dalby?

Den krympande ringen i smedjan vid Dalby ligger i Värmland, Sverige.

Fler hemsökta platser i Värmland

Uppgifterna bygger på lokal folktro och vittnesberättelser.