Den döda Katarina som dansades i Kamismark

Värmland · Sverige · Sägenplats

Den svepta Katarina låg på logen — men varje morgon var hennes vita strumpor smutsiga och slitna, som om hon dansat om natten.

I Kamismark berättades en kuslig historia om den döda Katarina, som låg svept på en loge med rena vita strumpor. Morgon efter morgon var strumporna smutsiga och nötta, som om de gått hårt åt under natten. En dräng vakade till sist och såg en stor man komma in, lyfta upp den döda och dansa med henne. Innan han lade ner henne sade han att han skulle återkomma på högtidsdagen. Drängen ryckte ett hårtest av honom, som kvinnan höll kvar i handen ännu om morgonen.

Tomtar (Gräsmarks socken, 1933)

När mor var tio år gammal så låg hon och hennes syster på loftet en natt under höbärgningen å såg tre små tomtar hålla på att dra "sajer" till höhässjorna. De hade hållit på det hässja hö till sent på kvällen, men "tomtane" höll på hela natten till dess att solen gick upp. De hade röda mössor som hang långt ned på ryggen. De som låg på loftet fick inte sova på hela natten för tomtarna. "Jolfôlk" el. tomtar har det varit mycket av i Gräsmark. På somliga ställen vågade inte folk arbeta efter det solen gått ned för tomtarna. Så var det med far. Det blev inte fred om natten. ”Högg di ve’ ve veskjul så höll di på å knart där hele natta”. Somliga fick örfilar av tomtarna. Somliga hästar flätade tomtarna manen på. Det var en gubbe som hade skurit säden på ett helt / järde på dagen. När han gick hem på kvällen så sade han: Om detta järde vore snesat å färdigt till i morgon så skulle jag ge bort den bästa kon i lagården. På morgonen så var det bästa kon borta men all säd stod i snes på åkern. Tomtarna hade varit där på natten å snesat. Det kom en liten gubbe till en käring en kväll å bad att hon skulle följa med honom för hustrun hans skulle få småfolk. De gick å gick å rätt som det var kom de till en dörr. Inne var det som det brukade vara hos folk. När alltsamman var överstått så fick gumman en salva som hon skulle smörja barnet med. Så tog hon litet av salvan å klenade på sitt vänstra öga. När hon hade kommit hem igen, så såg hon samma tomte varje dag. Han gick å nöp å plockade med allt vad hon hade. Så mätte hon honom å frågade hur det stod till. "Hur kan du se mig", sade tomten. "Ja", svarade gumman, "jag smörjde mig med din salva". Då rev han ut ögat på gumman. Den tomten skulle ha bara ett öga att se med, å det satt mitt i skallen. Han var en aln lång, hade långt skägg på hakan, stort / huvud å stora händer å fötter. Den tomten hade inte velat gumman något ont förut, sade han, men han kunde inte lita att hon såg honom.

Uppteckning ur Institutet för språk och folkminnen, Göteborg (AFG), arkiv-id ifgh03137, upptecknad 1933. Texten är här förkortad.

Tomtar (Gräsmarks socken, 1934)

"Tomter" hade de mycket att styra med. Det hände sig vid Högforsen medan smedjorna var i gång där att de såg tomter rätt som det var. På vintern brukade smederna smi till långt fram på kvällarna. På den tiden hade de "eldvakt" vid smedjorna. Han skulle ut å blåsa i lur kl 1 varje natt. En natt såg denne "eldvakten" en tomte med käring som gick in i en smedja. Eldvakten smög sig att se vad de skulle ha för sig. Då såg han att käringen födde barn i smedjan. Tomten "löga" barnet i en balja. När han hade "löga" barnet, så frågade han, vart han skulle göra av lögvattnet. "Kast i gluggan som stått öppna i natt", svarade hon. Då kastade han vattnet i ögonen på eldvakten. Han blev blind efter den dagen. En "tomtgôbb" låg å sov på ett ställe. Folk / hade sett denne ligga på samma ställe i flera dagar. De tog vara på honom å tog honom med sig hem. När han vaknade till så bad han att de skulle frakta honom tillbaka där han hade legat. Det gjorde de. Men se'n fick de inte se honom mer. Detta släkte hade regnat ned. De som föll i bergen blev så rika, men de som föll på "môsane" blev fattiga På ett ställe i Timbonäs fick den ena kon aldrig fred i båset. Aldrig hade hon något att äta. En kväll kom det en liten gubb in i stugan å bad att husmodern skulle följa med honom för hans käring låg å skulle få barn. Hon följde med. De gick bakom ladugården och ned under den och kom in i ett rum. Där låg en liten käring. Så snart som husmodern kom in så födde käringen barn. Tomten satte fram kaffe på bordet å fägnade med. Men som hon skulle till att dricka, så rann det brunt gödselvatten från taket. "Här ser du nu, så får jag ha det varje dag", sade tomten. Då gick / gumman å flyttade kon ur det båset. - Inte vem färg som helst dugde åt tomtarna. De tyckte om gråa hästar å gråa kor. En gång såg jag två små tomtar. De sprang in i stallet. De hade gråa kläder på sig. Tomten ville inte att folket skulle arbeta på kvällarna.

Uppteckning ur Institutet för språk och folkminnen, Göteborg (AFG), arkiv-id ifgh03346, upptecknad 1934. Texten är här förkortad.

Tomten (Gräsmarks socken, 1934)

När jag var barn så fanns det "tômtegôbber" vid ett torp i V. Högfors, som hette Bôtten. Där fanns en bäck, som vi brukade leka vid, när vi var små. En bro gick över bäcken. Vid den bron hade vi satt upp ett "hammervärk". Som vi satt vid det värket en gång, så kom det en liten grå gubbe å snodde förbi. Han sprang ner efter bäcken å ut i stora älven. Det var som en skymt så var han borta. Han hade röd toppmössa och gråa kläder på sig. När jag var i 20-årsåldern, så bodde vi vid Grässjön, för far min var skogvaktare där. En dag gick jag och hyvsade bort ogräs på en åkerlapp. Det var i kvällningen. Då fick jag se att korna hade sådana konstiga fasoner med kroppen. Svansen var krokig å de krumbuktade sig på alla vis. Jag undrade på / detta. När systrarna kom, så frågade de om jag hade sett något konstigt. Det hade jag inte gjort annat än att korna hade betett sig underligt. Då talade de om, att de hade sett en liten gubbe och en liten käring som gick på sned ner-i-genom bråten. Det var ett "tômtepar". Vi hade en sommarlagård i bråten, där vi brukade ha korna på sommaren. En dag var jag på baksidan av ladugården och hade något för mig. När det led om en stund, kom hustrun min å sade till mig, att jag skulle ta den lille gossen med mig hem. Jag hade ingen unge sett, men hon påstod att hon sett pojken springa förbi dörren och sör över. Vi blev oroliga båda två och skyndade hem, men pojken vår hade aldrig varit utom dörr. Det var en "tômte". Detta är nu de upplevelser som jag haft med "tômter". Det skulle vara så tyst i kvällningen. En fick inte föra något väsen då. Tomtarna ville inte höra väsen vid den tiden. Om en hade in korna vid den tiden, så skramlade det i banden hela natten. / Rätt som det var kunde hela koskocken vara löst å gå ute på backen på morgonen. Tyst skulle en hålla sig både i stallet och ladugården om kvällen.

Uppteckning ur Institutet för språk och folkminnen, Göteborg (AFG), arkiv-id ifgh03346, upptecknad 1934. Texten är här förkortad.

FAQ

Var ligger Den döda Katarina som dansades i Kamismark?

Den döda Katarina som dansades i Kamismark ligger i Värmland, Sverige.

Fler hemsökta platser i Värmland

Uppgifterna bygger på lokal folktro och vittnesberättelser.