Bonden som lovat sig åt den onde i Torup

Halland · Sverige · Sägenplats

Det knackade på dörren en höstkväll, och mannen vågade inte gå ut — han hade lovat sig åt den onde, och bara ett blodstänk fanns kvar om morgonen.

I Torup berättas om ett fattigt gammalt par där mannen i penningnöd slutit förbund med den onde. En sen höstkväll knackade det på den yttersta dörren medan hustrun kokade gröt. Mannen erkände att han lovat sig åt den onde, och när han till sist gick ut såg hustrun i skenet från stugan en fin herre stå därute. Sin man såg hon aldrig mer; om morgonen fann hon bara ett väldigt blodstänk.

Läkekonst (Torups socken, 1933)

1. Gastakram. Då hade man blivit krammad av en gast. Sjukdomen visade sig i svåra kräkningar. Den sjuke skulle rökas med "svagel" och sen gå och spegla sig i den stora vattensån, som alltid stod i köket. Var det en hustru, som hade blivit gastakrammad, så skulle mannen hennes gå efter selen och hänga den på henne, som när man selar en häst. Selen behövde inte bäras länge. Det var nog, att den bara kom på. 2. Vättaskåll. Det var vättar, som vållade den sjukdomen. Den bestod i en olidlig värk. Min bror Bengt fick vättaskåll, då han var unge karlen. Och som det värkte! Jag minns än, hur han pinades. Han blev krympling för hela sitt liv, fastän han levde tills han var 73 år. / De sökte läkare och kloka på alla håll, men ingenting hjälpte, förrän värken slutade av sig själv, och då var Bengt krympling. Någon "klok" skulle bota honom på följande sätt. Bengt fick ställa sig i en grund bäck, och medan han stod där, skar den kloke ut en torva runt fötterna på honom. Så fick Bengt stiga upp. Sen tog man med spadar försiktigt upp den lösskurna torvan. Den lades under en liten stund upp på Bengts huvud. Sen skar den kloke ett kors i torvan, som han därpå lade tillbaka, där han tagit den. Bengt blev i alla fall inte bättre av den historien. En finsk käring, som strök landsvägen efter, kom in i stugan där hemma i Våknared, och min svägerska trodde, att hon skulle kunna hjälpa. Alla finnar äro ju styva i att trolla. Men när hon hade sett hur Bengt plågades, så sa hon till min svägerska: - Du får inte behålla din khär länge, och / sen gick hon. Svägerskan blev alldeles över sig given. Hon sprang efter finnkäringen köksvägen med en massa matvaror i förklädet och bad henne, att hon skulle använda sin makt i läkekonsten så att hon – min svägerska – fick behålla sin Bengt. Och det fick hon ju. 3. Vättablåst. Det var en annan sjuka, som vättarna voro skuld till. När vättarna blevo arga på en människa, så blåste de mot henne, och då blev hon sjuk.

Uppteckning ur Institutet för språk och folkminnen, Göteborg (AFG), arkiv-id ifgh03194, upptecknad 1933. Texten är här förkortad.

Troll (Torups socken, 1940)

I ett berg i Enslövs socken så kallat Viersehatt, bodde för länge sedan troll, som stod i gott förhållande till människorna som bodde i närheten. Det var brukligt när de hade slaktat i gårdarna att få låna en stor kopparkittel att koka i av trollen. En gång hade en bonde kitteln och sände sin dräng dit med den. Han hade lagt dit lite av varje av slakten, för att trollen skulle få smaka. Men drängen åt upp smaket efter slakten och lämnade kitteln tom tillbaka. När han skulle gå fick han se trollens bakugn, och stack in näsan och sade: "Här luktar nybakat bröd". Men från den dagen hade han ingen lukt. Det var straffet för han åt upp smaket för trollen.

Uppteckning ur Institutet för språk och folkminnen, Göteborg (AFG), arkiv-id ifgh04351, upptecknad 1940.

Näcken (Torups socken, 1935)

Näcken såg ja' en gång. De var i Boalt i Femsjö. Jag gick i kvällningen förbi en sjö, då fick ja' se näcken rida över en vik i sjön. Han såg ut som en gammal kar, som red på en häst. Så fort jag fick se honom sa' jag: "Näcka, nåcka nåltjuv, din far var en ståltjuv. Din mor var en frilla, hon gick i världen o gjorde illa." Så skulle man alltid säga, när man fick se Näcken. När man skulle bada, måste man först sätta en kniv i sanden, spotta tre gånger i vattnet samt uttala ramsan "Näcka, nåcka nåltjuv..."

Uppteckning ur Institutet för språk och folkminnen, Göteborg (AFG), arkiv-id ifgh03701, upptecknad 1935.

FAQ

Var ligger Bonden som lovat sig åt den onde i Torup?

Bonden som lovat sig åt den onde i Torup ligger i Halland, Sverige.

Fler hemsökta platser i Halland

Uppgifterna bygger på lokal folktro och vittnesberättelser.