Blåsman som lurade den klene i Dalby

Värmland · Sverige · Sägenplats

Den onde kom gång på gång för att ta den döende Blåsman — men varje gång slank han undan, en gång genom att svälja sin egen knärem.

I Dalby berättas om Blåsman, som den onde flera gånger sökte ta. När han låg svårt sjuk bad han en vän sprätta loss knäremmen ur hans byxa och hacka den fint, varpå Blåsman svalde den och slapp undan. Den onde visade sig för honom som fin herre, svart hund eller fågel, och var med när folk söp och slogs för att ta den som föll. Folktron förbjöd att gå baklänges, sno tummarna eller vissla, ty sådant härmade den klene.

Djävulen

Namn på djävulen: den klene, den lede, den svarte, den onde, skam, satan, fân, horn-Per, horngôbben, djävulen, hin, hin-one. ”Den klene” skulle ta Blåsman. Blåsman blev så illa sjuk, så han kände på sig att han skulle till att dö. Då bad han att de skulle gå efter en god vän till honom. När han kom dit, så bad Blåsman, att han skulle ta å sprätta ur knäremmen på vänsta byxan (han hade korta byxor), så skulle han hacka den så fin han kunde. När det var gjort, tog Blåsman allt samman i näven å kastade det i munnen å sväljde ned det. ”Han trodde att han skulle ta mig, men nu gick han bet”, sade Blåsman. Det var flera gånger som den lede kom å skulle ta honom. Men Blåsman kom undan honom. Han visade sig som en grann herrkarl, svart hund, fågel. När de söp å slogs, så var han med å skulle ta reda på den som de slog ihjäl. När inte han kunde hinna själv, så hade han ”smådjävlar” som han skickade. Baklänges skulle en inte gå å inte sno tummarna om varandra. Den klene skrattade å hade roligt. Vissla skulle en inte få göra för det gjorde den klene. ”Lusifar” for ner från himmel – å tog en hel hop med sig. Det blev onda andar som kom å ----- [?] på jorden.

Uppteckning ur Institutet för språk och folkminnen, Göteborg (DAG), arkiv-id ifgh03820, upptecknad 1936.

FAQ

Var ligger Blåsman som lurade den klene i Dalby?

Blåsman som lurade den klene i Dalby ligger i Värmland, Sverige.

Fler hemsökta platser i Värmland

Uppgifterna bygger på lokal folktro och vittnesberättelser.