Att mista skuggan, Ekshärad

Värmland · Sverige · Sägenplats

I Ekshärad berättades om den som förlorade sin skugga – ett tecken på pakt med den onde.

Från Ekshärads socken i Värmland finns en sägen om att mista skuggan. Den fullständiga texten är ännu inte renskriven, men motivet hör till den gamla folktron där den som hade förbindelse med den onde, eller var lärd i svartkonst, kunde sakna skugga. Platsen bevarar minnet av denna föreställning om skuggans betydelse.

Sjukdomar och folkmedicin (Ekshärads socken, 1926)

De trodde förr att man kunde bli gastkrammad om man var ute i mörkret. En gång när jag var på ett ställe och sydde så hade de en pojk där, som hade vart ute en stund sedan det hade blivit mörkt, och när han kom in så var han dålig. Då tog man hans och klädde av honom så att han hade bara skjortan på sig och så tog han några trådändor och snodde ihop till ett nyste och sen Tände han eld på det och drog ut skjortan på pojken så att det blev en öppning vid hakan och där släppte han ner nystet, så att det föll emellan skjortan och kroppen på honom. Sedan tog han upp nystet ifrån golvet och gick och ställde sig med ryggen emot spisen och kastade nystet över vänstra axeln in i elden. Då trodde han att han blev bra. Engelska sjukan kallade de för "jordsôg", och för att barnen skulle bli bra när det hade fått den, så skulle de jorddraga dem, men hur de bar sig åt då, det vet jag inte för det har jag aldrig sett. Annars var de mycket rädda för att de skulle få sjukdomar i vatten. När de skulle bada ute så stack de kniven i vatten just i strandlinjen för att binda Näcken, så att han inte kunde göra dem något / ont. När de skulle bada småbarn inne så hade de stål i vattnet för att ingenting skulle göra dem något ont. Det var en gumma i Våle som hade fått något ont i ett ben, så att det var svullet och eländigt och då talade hon vid soldaten Rådman, för han var liksom litet doktoraktig av sig. Hon sade till honom att hon hade fått det för att hon hade varit till bäcken efter vatten, sedan det hade blivit mörkt, men det trodde han inte på: "Jo", sa hon, "det vet jag, för jag har varit med om det förr." -"Nej, mor", sa Rådman, " ni har allt dåligt blod, som orsakar det där". Då blev hon arg och gick hem och tyckte att han var vidskeplig. Annars hade de botemedel också, som var ren vidskepelse och trolldom. Som när de "stämde blod" och läste bort värk.

Uppteckning ur Institutet för språk och folkminnen, Göteborg (AFG), arkiv-id ifgh00727, upptecknad 1926. Texten är här förkortad.

Skatter (Ekshärads socken, 1926)

I Edebäcksberget skulle det finnas skatter har de påstått, men ingen har kunnat få reda på dem, för där det finns sådant är det alltid en hel hop "skrömt" som vil narra en till att tala, och gör man det, så är det förlorat. Det var en emellertid, som hade försatt sig, att han skulle ha tag i den där skatten och därför gav han sig iväg en månljus kväll. Men han mötte så mycket konstigt och alla hade de bråttom, men han teg i alla fall. Till sist mötte han en gammal ful kärring, som red på en halt bock. När hon kom mitt emot honom, så sa hon: " Må jag hinner?" Då glömde han bort sig och skrek åt henne: "I helvete gör du heller." Då var det förstört alltihopa, och han blev så förvillad, så att han tog sig aldrig fram till berget. Det är en tjärn vid Edebäck, som det finns en kittel med pengar i. Den skulle de ta upp en gång och de fick den ända till vattenbrynet, men då var det en som sa: " Håll i den väl nu, så att ni inte mister den." Då reste hon ifrån dem med detsamma. Öst på skogen uppåt Gällsjön till fick de för sig att det skulle vara en sådan där kittel invid stranden, och det kan nog hända att det finns någon här / och där, för förr i världen hade de för sig att gräva ner sina rikedomar, när det blev krig eller så. Emellertid skulle de ta upp den där kitteln, och far min var också med där och grävde, men när de hade kommit ett stycke ner, så träffade de på hårda berget och då fick de sluta förstås. Annars tror jag nästan att den där gropen syns där än. Jag har varit där och sett den sedan, men det är ju längesedan nu förstås.

Uppteckning ur Institutet för språk och folkminnen, Göteborg (AFG), arkiv-id ifgh00727, upptecknad 1926.

Spökerier (Ekshärads socken, 1926)

Det var väl ungefär vid sekelskiftet som de där underliga händelserna inträffade i Röjden i S:a Finnskoga, när ingenting ville bli kvar i prästet utan allt kastades bort ifrån sin plats. Det lät mycket tala om sig, och huvudstads- Tidningarna hade korrespondenter där och det skrev mycket om saken. (Troligen maj 1900 i Sthlms-tidn., Svenska Morgonbladet och Ansgarii Posten, enligt meddelande av löjtnant C. Andersson, Karlstad, som själv var närvarande och iakttog fenomenet). Jag var ju för liten då för att kunna minnas det, men när jag var barn talades det mycket om det på finnskogen. Det var "moblerna", som hade varit framme påstod de. Men det började uppstå legender om det sedan då. Jag minns att när jag gick i skolan i Bograngen så berättade de, att den onde hade kommit in i prästet till gumman i skepnad av en fin herre, och han fick tag i henne och drog henne med till dörren. Då först fann hon sig och ropade: "Men i Jisse namn släpp mig". Och när han hörde det namnet, var han tvungen att släppa henne och fara sin väg.

Uppteckning ur Institutet för språk och folkminnen, Göteborg (AFG), arkiv-id ifgh00727, upptecknad 1926.

FAQ

Var ligger Att mista skuggan, Ekshärad?

Att mista skuggan, Ekshärad ligger i Värmland, Sverige.

Fler hemsökta platser i Värmland

Uppgifterna bygger på lokal folktro och vittnesberättelser.