Skam i Alet vid Essunga

Västergötland · Sverige · Naturplats

I de röda dyhålorna i Alet sägs Skam ha sprungit av elfte gjorden på sin träsko — mark där ingen kunde sätta sin fot.

I Essunga berättas att Skam i Alet sprang av den elfte gjorden på sin träsko. Alet var fullt av riktiga dyhålor och mossar, mellan Vädet och Råsljötahanen, och förr kunde ingen människa sätta sin fot där. Vattnet var rödbrunt av järn, vilket bidrog till platsens kusliga rykte.

Stöpa bly över en sjuk (Essunga socken, 1927)

Di hade inga läkare, utan di hade nån gammal gumma, som var förståndig. Di kunde bli klämda utav spöke om kvällarna. Och en kusin till mej hade varit ute på kvällen och var bliven sjuk och låg. Då bad di en gumma komma dit, och hon sa', att Anna-Stina var bliven klämd utav spöke. "Vi sa stöpa över 'na", sa käringa'. Och Anna Stina hon låg och sov i bädden. Så hade di smältskedar, som di gagna', när di smälte svavel till tändstickor. Och där smälte käringen bly i skeden på glöden å den öppna spisen. När det var smält, så skulle hon ha ett lerfat med iskallt vatten i, och så tog hon en kaka med hål i och la' över vattenfatet. Så skulle styvmodern, Johanna, hålla fatet så nära Anna-Stinas bröst som möjligt, och så slog käringen blyet i vattenfatet genom kakhålet. Och det fäste till så besvärligt satt, så Anna-Stina hoppa' till så hemskt. Sedan skulle käringen se efter i vattnet / efteråt, vad det var för något Anna-Stina hade kommit ut för. Käringen höllo' av vattnet och slog ut det smälta blyet på bordet, för di skulle få se alla figurerna i blyet, hurdana spökena såg ut. "Kom sa du få se, Johanna, de va la inte unnelit, att hu va sjuker", sa' käringen. Där var 'Det som ont var' och troll och djur och allt möjligt. Men Anna-Stina, hon blev så hjärtskrämd, så bloden kom väl i rörelse, och hon blev bättre. Det kalla' di att 'stöpa över dom', och detta här har jag själv sett, när di stöpte över Anna-Stina. Det var, när jag var pojk.

Uppteckning ur Institutet för språk och folkminnen, Göteborg (AFG), arkiv-id ifgh00779, upptecknad 1927.

Lyktgubbar (Essunga socken, 1951)

En lyktgubbe har jag verkligen själv sett med egna ögon. En gång kom en gubbe, som bar på en lykta, ut ur skogen. Jag trodde först att det var en vanlig människa, men när han vände om och gick in i skogen igen, kunde jag förstå att det var någonting annat. På Gettorpaslätten brukade lyktgubbar gå, sa' man. En som en gång åkte på landsvägen där såg en lyktgubbe framför sej. Han ropade: "Lys upp bättre, gubbe, så att jag ser"! Då släcktes ljuset med ens. En röst svarte: "Ser du bättre nu?"

Uppteckning ur Institutet för språk och folkminnen, Göteborg (AFG), arkiv-id ifgh05571, upptecknad 1951.

Bergväsen (Essunga socken, 1951)

Våra pojkar skulle en gång för 35 år sedan gå till Lundströms. På hemvägen gick de igenom skogen vid Knippla. När de kom hem, hade de sprungit och var alldeles förskrämda. När de gått förbi Knipplaberget, hade de nämligen sett att bergatrollen eldade med granris och hört att det skramlades med lerkrukor, när trollen gjorde i ordning sin kvällsmat.ˣ⁾ — ˣ⁾ En av "pojkarna" – nu vuxen – var närvarande vid uppteckningen och vitsordade moderns berättelse!

Uppteckning ur Institutet för språk och folkminnen, Göteborg (AFG), arkiv-id ifgh05571, upptecknad 1951.

FAQ

Var ligger Skam i Alet vid Essunga?

Skam i Alet vid Essunga ligger i Västergötland, Sverige.

Fler hemsökta platser i Västergötland

Uppgifterna bygger på lokal folktro och vittnesberättelser.