Sägner från Tostareds socken

Västergötland · Sverige · Sägenplats

3 uppteckningar ur folkminnessamlingarna från Tostareds socken i Västergötland, gjorda 1933–1935.

Gasten i Högarås. (Tostareds socken, 1935)

Mellan hemmanen Gränshult och n:r 1 Öxared i Förlanda socken ligger ett berg som kallas Högarås. Där fanns förr och finns väl ännu en gast som mot regn och oväder låter höra sitt hemska läte som hörs vida omkring. En båtsman vid namn Vågren hade strax före jul varit hos sina rotabönder och hämtat sin julakost, som bestod av kaka, sovel, ljus och riklig traktering på ställena som han besökte. Vågren hade många roliga historier att berätta för sina rotabönder och vem som ville höra på, bland annat att han hade varit med svenska flottan och hämtat en svensk konungs brud, samt att han en gång ramlat överbord och på sjöbottnen sett en massa ålar, de största var så stora som timmerstockar och de små lågo i knippen. Men lyckligt nog / blev han uppfiskad och fick ännu en gång komma hem till sin lilla stuga som låg vid Olleträ. Där bodde han med sin hushållerska som han kallade "Lilla Potäta",' ty var liten och trind. Men nu till hans äventyr med gasten, han kom då från Eskhult där han hämtat sin julakost. Det hade blivit sent på kvällen då han begav sig på hemväg med sin säck på ryggen. När han nu kom till Högarås fick han höra att någon ropade. Han trodde då att det var "Lilla Potäta", som kom för att möta honom och ropade därför: "Häråt"!! I samma ögonblick fick han en smällande örfil så att han stod på huvudet, i samma stund blev säcken så tung att han, stark som han var, icke förmådde resa sig utan han fick krypa fram på stig som slingrade sig mellan stenar ock klippblock, omkring 1/2 km, tills han kom till det stället där en liten / kvarnabäck rann över vägen. Gasten hade inte då makt att följa honom längre. Klockan 2 på natten kom Vågren fram till en gård i n:r 1 Öxared och knackade på. Byxorna voro alldeles utslitna på knäna oh han hade erhållit stora blödande sår på knäna. Han fick skött om sina sår och fick sig några dromara hembränt brännvin. Occh så gick han hem till sin "lilla potäta". Sven-Erik Hörberg Förlanda Öxared postadress: Tostared

Uppteckning ur Institutet för språk och folkminnen, Göteborg (AFG), arkiv-id ifgh03546, upptecknad 1935.

Födelse och dop. (Tostareds socken, 1933)

Man skulle inte få släcka ljus, innan barnet var döpt. Det var några, som gjorde. De fick sitt barn förbytt. Förut hade det varit så vackert. Nu blev det så fult och skrek jämt. När bärgumman tog upp barnet för att gå till prästen med det, läste hon tyst för sig själv Fader vår över det. När prästen läste bönerna för barnet, skulle bärgumman läsa efter tyst. Barnet skulle då få lätt att läsa. Hilma Andersson, Nedergården 1854 i Tostared. Modern skulle ha en kniv jämte sig i sängen, för att inte barnet skulle bli bortbytt. När bäragumman kom från prästen med barnet, skulle alltid fadern ta emot det. Därvod skulle den förra säga: "Jag tog emot det som en hedning, nu ger jag det tillbaka som en kristen." Så skulle hon nämna barnets namn. / En som hette Oskar han skrek så förskräckligt, när han var liten. Han är väl nu en 40 år. Modern blev lärd att hänga hans linntyg utanför dörren. Då skulle inte troll ha makt till att röra barnet. Då skulle de bara å linntyget. Maria Andersson, Svenningsered 1880 Om någon var med barn, och man ville veta, om det skulle bli pojke eller flicka, skulle man, när väven slut, rida ut genom dörren på skalkäppen. Om nästa person, som gick genom dörren, var av manligt kön, så skulle det bli en pojke; var det en kvinna, skulle det bli en flicka. Om en kvinna fått ett barn innan hon vigdes, skulle detta stå vid hennes sida under vigseln. När hustrun skulle ´tas i kyrke´, begärdes en lapp iförväg. Denna betalades med en krona. Seden är nu bortlagd. Den dagen hustrun blir kyrktagen, ger mannen några kronor till kyrkan. Vid Kyrkegångsgillet är det bärgumman, som består fonet. Denna skulle förr stå bakom kvinnan, när hon `togs i kyrke´. Numera sitter stället mannen på en av de främsta bänkarna. Om någon tog i barnet, och detta därvid skrek, kunde / det innebära, att personen i fråga öveerfört någon sjukdom på det. Det gällde då att få lite av den personens blod och ge detta åt barnet att taga in.

Uppteckning ur Institutet för språk och folkminnen, Göteborg (AFG), arkiv-id ifgh03167, upptecknad 1933. Texten är här förkortad.

Gastar. Gengångare. (Tostareds socken, 1933)

Här var gastar förr. Människor, som hängt upp sig, ropade sedan på det stället. Det är inte själva människan som går igen utan bara anden. Kroppen ligger nog still. Den som la sig under en likkissta och tittade i botten på den blev i syne. Han kunde bl. a. se likfärder. Sofi i Rådal dog ifrån många småbarn. Hon kom till dem, sedan hon var död Det sa min hustru. Jag var och hälsade på min syster en gång. Där var en målare, som var i syne. Han sade just som jag skulle ge mig av: "Det är bäst att I stannar, för här blir något annat av." Han sade sedan, att han sett en likfärd. Det dog också ett litet barn för min syster, och det hade inte varit sjukt förut. En vård kan göra buller innan en människa kommer. / En sådan har en väl allihop. Det är nästan med den som med skuggan. Alla har den, men den ger sig inte alltid till känna. Nedanstående berättat av Albert Andersson, Grimsmossen 1887. Det var en, som hörde en gast jämra sig borta vid kyrkogårdsmuren. Han gick dit, men då skrattade gasten så elakt, för att han hade lurat honom. Nedanstående berättat av Klara Staf, Svenningsered 1870 i Fjärås. En skulle ha gått vllse på Landeryd huvud en vinter. Han frös ihjäl. Sedan hörde de hur han mot oväder sade: Hu, hu. I Sävsjö var det en, som var ute och svängde hästar i sjön på sommaren. Därvidl blev han borta i sjön, och de hör honom repa mot oväder.

Uppteckning ur Institutet för språk och folkminnen, Göteborg (AFG), arkiv-id ifgh03166, upptecknad 1933.

FAQ

Var ligger Sägner från Tostareds socken?

Sägner från Tostareds socken ligger i Västergötland, Sverige.

Fler hemsökta platser i Västergötland

Uppgifterna bygger på lokal folktro och vittnesberättelser.