Sägner från Mölndals stad

Västergötland · Sverige · Sägenplats

3 uppteckningar ur folkminnessamlingarna från Mölndals stad i Västergötland, gjorda 1931–1945.

Bot mot lussjuka (Mölndals stad, 1945)

När jag var hos Kalle Lej och hans hustru Mina, häron kvällen, berättade Mina något, som hade hänt i hennes ungdom. (Kalle Lej är 91 och Mina 86) Mina berättade, att när hon var liten, var det ett fruntimmer, som bar en liten påse i ett snöre om halsen. Mina frågade vad det var, men den andra svarade inte på det. Men när Mina hade vuxit upp och var gift, bodde hon och hennes man i lägenheten över den gamla med påsen om halsen, och då hände det en dag, att den gamla började ropa och blev aldeles ifrån sig. Hon berättade, att hon had glömt att lämna tilbaka de dödas ben, som hon hade i / påsen om halsen. Hon hade haft lussjuka i ungdomen, och en klok gumma hade sagt att hon skulle gå ut till Fässbergs (nu Mölndals) gamla kyrkogård oh plocka upp benflisen från de dödas ben och bära på sig. Hon skulle låna den i 20 år, sen skulle hon bära tillbaka dem och det hade hon glömt. Hon ropade och var så förskräckt för detta, så att den andra gamla, som hon bodde tillsammans med svimmade. De skickade efter doktor Belfrage, och hon som haft lussjukan talade om alltsammans för honom. Han var inte rätte mannen här, sade hon, utan rådde dem att hämta en själasörjare. De skickade då efter pastor Lundén och han sade, sen han hört historien: "Ja, det finns mycket mellan himmel och jord. Det blir bäst att låna häst och kärra, och köra henne ut till kyrkogården, så att hon får lämna igen / det hon tagit." Hon levde inte länge därefter, och när hon stod lik, kommer de döda och reste hennes kista, så att den stod på ände, och när man sedan bar bort henne, kröp en lång rad med lus efter henne. En tid efteråt kom Kalle Lej hem från sitt arbete en kväll. Han var vit i ansiktet som ett lakan och han gick rätt in i rummet och tog psamboken och satte sig att läsa. Det brukade han inte göra, utan var en stor svärjare, så att Mina undrade vad som hänt. "Det ska jag tala om i morgon", sa han. Dagen efter talade han om, att han sett den lussjuka spöka utanför huset.

Uppteckning ur Institutet för språk och folkminnen, Göteborg (AFG), arkiv-id ifgh04978, upptecknad 1945. Texten är här förkortad.

Vattenväsen (Mölndals stad, 1941)

Det var ett gammalt talesätt, att den som ville lära sig att spela fiol riktigt, skulle gå och sätta sig i kvarnfallen tre torsdagsnätter i rad, elom det var nyårsnatten. Det kan jag inte säga. Där skulle Näcken komma och lära han spela fiol. Lett, en gammal fiolspelare, påstods ha lärt där av Näcken. Han levde för en 70 år sedan. Han kunde många fina låtar. Ågubben var också i fallen. Den skrämdes barnen för. Ågubben, sotarn och slaktare Benjamin voro skrämskotten för barnen.

Uppteckning ur Institutet för språk och folkminnen, Göteborg (AFG), arkiv-id ifgh04546, upptecknad 1941.

Spöken m.m. (Mölndals stad, 1931)

Det fanns två korpar i äldre tid i Mölndal! De visa sig allt då och då. särskilt emot att någon skulle dö. De visa sig mäst vid störtfjällsberget även tidigt på morgonen och sent på kvällen. Ingen som var spökrädd våga gå härförbi vid denna tid på dagen. Det var Mölndals förste polischef som ägde korparna. De voro tama. I berget mitt för ell. söder om F. Börjesons gård finnes avbildningar som äfter menniskor. Det är sedan jättar och troll bodde i berget.

Uppteckning ur Institutet för språk och folkminnen, Göteborg (AFG), arkiv-id ifgh02246, upptecknad 1931.

FAQ

Var ligger Sägner från Mölndals stad?

Sägner från Mölndals stad ligger i Västergötland, Sverige.

Fler hemsökta platser i Västergötland

Uppgifterna bygger på lokal folktro och vittnesberättelser.